Mitt på vägbanan ligger en hög av sorghum med sina rödaktiga små kärnor. Här kallas den för svart (black) sorghum. Den ligger där på vägen för att bli tröskad. Bilar, motorcyklar mfl kör över högen och av trillar kärnorna. Det är det sädesslag som trots allt gett lite avkastning denna säsong.
Ris kräver mycket mer vatten och en torr säsong som denna krävs mycken bevattning. Sorghum anses som fattigmansgröda och det är synd för den smakar både bra och är nyttigare än ris.
När kvällen kommer sopas kärnorna ihop och proceduren upprepas, trafiken är inte så tät på byvägen!
Center for Improved Rural Health and Environment Protection är organisationens namn som jag besöker. Det är en icke-statlig organisation som arbetar för byarnas bästa. I den här sydliga staten, Tamil Nadu, är torka ett återkommande problem och mycket görs för att minska effekterna.
Vattenhushållning är viktigt. När det väl regnar så måste man fånga vattnet och fylla på grundvattnet så att det inte bara rinner iväg som ytvattnet. De stora städerna har strikta regler för hur regnvatten ska ledas ner till grundvattnet.
Här på landsbygden får lantbrukarna hjälp med att gräva diken med rätt avvägning och restaurera äldre dammanläggningar mm.
Ekologisk odling är något man hjälper till med för att förbättra hälsan hos småbrukare och få en bättre ekonomi i jordbruket.
Kvinnor får stöd i självhjälpsgrupper med olika inriktning. Allt för att stärka kvinnorna i byarna.
Kvällsaktiviteter för kidsen och Mulleskola på söndag fm.
Det är ett brett fält och information och utbildning är viktigt. Cirhep har satsat på ett utbildnings/fortbildningscenter en bit utanför byn, Veilinakanpatti. Det är här jag bor i en liten stuga.
Madurai är södra Indiens tempelstad. Området är stort och templen många och höga. Jag kom inte för att tempelkika utan för att fixa mobilen (wow den funkar nu) beställa glasögon och köpa tyg till ett par skjortor.
Mohan har fullt upp och vi ses utanför templet strax efter lunch. I förstugan till templet håller månglarna till. Kommers av allt möjligt och de bästa tygerna i stan, enligt mr Mohan. Och utbudet är stort och tygerna väldigt fina (i mina ögon). Det blir några meter till skräddaren i Nilakottai, någon kilometer från byn.
Så mission accomplished!
Det här inlägget skulle kommit för några dagar sedan, men nu kommer det, inte minst för flygbilden norr om Channai;
Ja, oj då det blev flyg!
Tanken att färdas över kontinenten fr Delhi till den sydligaste delen och Madurai på 44 timmar är en resa i sig. Jag har gjort den två gånger, så vid närmare eftertanke var Air India ett lockande alternativ – lite mer än tre timmar.
Så nu sitter jag på flygplatsen i Delhi. Den är stor.
Så här tidig januarimorgon är dimman tät men plan startar och flygen håller tidtabell.
Som sagt, här sitter jag och tittar på människor och det är verkligen en mångfald.
6.30 går flyget mot Leh. Militärer men också traditionellt klädda i långrockar i ylle med mer tibetanskt utseende, några buddistiska munkar mfl
Spännande!
Min avgång mot söder visar en helt annan bild, det sydindiska.
Mellanlandning i Chennai.
En till WordPress-webbplats
