Veckans bild, vecka 46, 2020
Ytterligare bilder från tiden då jag åkte till England på språkresa. Nöjesresa med inslag av studier. Och vi bodde i St Albans en bit norr om London. Vi besökte London några gånger ovh redan då hade jag kameran med. En Minolta SR 7. Störtbra och laddad med Tri-X.
Den här bilden skannade jag häromdan. En stillsam studie av pensionerade parksittare. Han ser tveksam ut och det beror inte på mig. Månne ett gammalt minne eller något har dykt upp itankarna?
Veckans bild vecka 45, 2020
Den här veckan blir det ytterligare en fågelbild. En fetärna på Scheychellerna, paradisöarna utanför Östafrikas kust. Det var 1988 när vi var på väg hem från uppdraget i Zambia. Vi lyckades ta oss ut till den lilla ön; Bird Island. Och här häckade massor av sottärnor mfl och just denna vackra tärna – fetärna.
Här rastar den på avloppsventilen till vår lilla stuga/hydda. Kritvit mot en mörkare bakgrund av palmblad. Skannad i dagarna och beskuren med tanke på tredjedelar.
Veckans bild vecka 44
Nu lämnar vi fågeltemat ett tag och växlar av med ett artistfoto; Sven Asmussen, jazzmusikern som spelade tillsammans med Ulrik Neuman och Alice Babs i gruppen Swe-Danes. Stor succé. Och Svend A spelade fiol för det mesta och jazz på fiol funkade häftigt bra. Det här är taget under en konsert på Sparta i Lund på 70-talet. Prime time för jazz och Svend A.
Klädd i svart polo och resten svart blev det en speciell bild där ansikte och händer sticker ut. Allt omramat av mikrofonstativ mm. 2016 fyllde han 100 år.
Det var tacksamt att fota artister då och lätt att komma nära. Och som i det här fallet; svart bakgrund och svartklädd artist – perfekt. Den gamla svartvita bilden var dammig och repig och även efter lite retusch i Photoshop så finns känslan av det gamla negativet kvar. Ett tidsdokument.
Veckans bild, vecka 43, 2020
Ytterligare en fågelbild och nu på skarvar som sitter på ett skär i vattenbrynet. Skicklig dykare och lite spöklik fågel i sin svarta fjäderdräkt. Och när den dykt efter fisk brukar den torka sina vingar genom att hålla dem utspända. Nu verkar dessa tre samla krafter för nya dyk.
Då, på 70-talet när bilden togs, var det en sällsynt fågel i Sverige, men desto vanligare i de norska fågelbergen. Även den här bilden är tagen på Runde som några av de tidigare. Fler kommer.
Jämfört med dagens naturfoton står kanske denna sig slätt, men budskapet är tydligt avskalat; friska hav, välmående fåglar är viktigt för vår planet och vår egen framtid.
Veckans bild, vecka 42
Nu är vi snart ikapp. Även denna gång en svartvit, nyskannad bild tagen i Norge vid samma tidpunkt som lunnefågeln.
Och det här är en elegant flygare som rider på de ständiga vindarna som viner runt fågelbergen i stort sett var dag. Det är inte många vingklipp utan den glider fram på vindarna. Visst är det ett repigt negativ med en del prickar. Men se förbi dessa skönhetsfläckar och känn hur en stormfågel har det en vanlig dag på “jobbet”. Elegant, som sagt, och skickligt utnyttjar den vindbyarna och den är ju släkt med albatrossen.
Ja, det här var på Runde på 1970-talet. Ett nytt kryss, det blev några denna resa i början av sommarlovet. Och många rullar film som nu kommit fram ur gömmorna.
Veckans bild, vecka 41, 2020
Här har vi den tuffaste fågeln på fågelberget, lunnefågeln. Med händerna på ryggen och kortbyxor, stövlar med simfötter, allt lyser av självsäkerhet och en del kaxighet. Ingen mopsar med mig. Den kraftfulla och färggranna näbben är ett utmärkt redskap att fånga fisk med. Ofta några stycken per gång. En bild av en fågel som häckar längs Norges kuster på 70-talet, just innan turistströmmen kom. Och det var på ön Runde. Numera finns bro till ön och dess exotiska utstrålning har falnat.
Men lunnefågeln är fortfarande där och minst lika kaxig.
Vecka 40, 2020, veckans bild
Nu är det några stycken veckobilder den här veckan eftersom jag ligger back.
Bilden är på några svalor som är på flytt och som vilar ut på några telefontrådar. En är en våning upp. Varför? En bild som startar funderingar om utanförskap? Kanske inte. Men det ger bilden något oväntat, något som stör ordningen. Och trådar som går lite på snedden genom bilden ger också de lite oordning. Jag tror att det var ladusvalor som rastade. Och det var i Israel 1971, när jag tog en paus från pluggandet. En bild som dök upp nu när jag tittar igenom alla mina gamla negativ. Fler kommer…
Veckans bild, vecka 39, 2020
Ännu en fågelbild, och en av våra vanligaste här ute hos oss; en gråsparv. Här sitter den på hängrännan och har sitt viste bakom sig, under takpannorna på vårt hus. Gråsparven har minskat i antal men här trivs den och vi ser till att den har det bra.
En bild underifrån som meddelar att här sitter sparven med överblick, span på allt – sparvhök och katt.
Kolla tredjedelningen av bilden. Känn på den!
Veckans bild vecka 38, 2020
Uttrycket, han är ingen duvunge, kan man inte använda om denna fågel ity detta är en duvunge.
Den satt där vid häcken på gräsmattan och såg trött ut. Ett par vingklipp och sedan satt den i päronträdet.
Veckans bild tenderar att bli fågelbilder. Tacksamma att fotografera, ibland skraja och svårplåtade, och tur är kanske det med tanke på alla katter som smyger omkring här.
Bilden är ett utsnitt som ger den fascinerande fjäderdräkten rättvisa. En evolutionens skapelse in i minsta detalj som härstammar från dinosaurierna som vandrade runt här för många miljoner år sedan.
Budskap: var rädd om den biologiska mångfalden. Ge fåglar och andra en fristad i trädgården. Se till att de trivs. Städa lagom och låt en bit av gräsmatta växa fritt. Och skaffa en fågelbok 🙂
Veckans bild, vecka 37, 2020
Nu kommer ytterligare en fågelbild och nu på den skygga sparvhöken som landade i vårt äppelträd med sitt byte. Det var kalas på en av talgoxens ungar, en liten dunboll. Det var när vi satt och åt vår lunch i köket som vi kunde bevittna detta drama. När måltiden (sparvhökens) var avklarad satt den och putsade sin fjäderdräkt och såg rätt nöjd ut. Sedan kunde man se hur ögonlocket dolde ögat, huvudet föll lite tillbaka och den tog en liten minilur, den somnade till. Och efter en minut eller så ruskade den på sig och fortsatte sitt putsande. Det hela tog abrupt slut när den spanade in ringduva som landat på gräsmattan. Den kastade sig iväg för ett nytt byte. Om de hann ifatt eller missade såg vi aldrig och inga spår i trädgården avslöjade hur jakten gick.
Bilden som visar höken i full färd med att dra isär bytet fick en ovanlig vinkel när den vände sig med stjärtfjädrarna mot oss. Bilden är beskuren och ger en mer kompakt/koncentrerad känsla med fullt fokus på bytet, än den obeskurna bilden.
