Det var den 15 februari jag besökte den här bron som förbinder två kullar och fraktar vatten fårn den ena till den andra, ett smart sätt att ordna med vattenförsörjningen. Akvedukten hade även en gångbana och utsikten uppifrån gav ett nytt perspektiv på kokospalmer.
Här odlas mycket som är vattenkrävande, som ananas, jackfukt, gummi och socker. Vid foten av akvedukten fanns en lekplats med Disneyfigurer blandat med exotiska djur och Buddhafigurer.
På gränsen mot Kerala ligger detta palats, ett palats i sten och trä. Mycket av utsmyckningen är uthuggen i hårda ädla träslag; rosenträ och teak.
Det är en komplex anläggning med många byggnader som alla hänger ihop och bildar en enhet, ett palats. Man möts av en stor port och innanför den en borggård med stora träd och en biljettlucka som påminner om biljettluckan på en järnvägsstation. Sedan går upptäcktsfärden genom palatsets många salar, och det är stora salar, sedan genom gemak och smakfulla matrum, mm.
Palatset har anor från 1550 och den som byggde det hela klart var Iravi Varma Kulasekhara Permud i början av 160-talet. Palatset ligger inom fortet med samma namn.
Här kommer en hel drös med bilder;
En bit norr om Kanyakumari ligger den här berömda tempelorten, med en helig damm att bada och rena sig i, och då från allt ont kan man tänka. Här sköter man även sin tvätt. Runt dammen ligger byns finaste hus.
Jag kom en tidig morgon och ljuset var magisk i den tidiga timmen. Folk besöker tempel när andan faller på kan man tro, och det gör man även om det är bestämda (flexibla) tider och denna morgon har det även kommit pilgrimer på besök.
Byn heter Suchindram och templet, Suchindram Thanumalayan, och här är bilderna;
Den av turister ostörda stranden (förra inlägget från Indien) får kanske inte vara orörd så länge till. Här byggs det och det byggs strandnära. Kanske alltför nära med tanke på ett opålitligt hav när det kommer till global uppvärmning och havsnivåer. Är det verkligen något att satsa på? Här var i vart fall bygget på gång för fullt och de som gör mycket av det tunga jobbet är kvinnor; bära grus, bära sand bära cement osv. Här är de hårt arbetande kvinnorna på bild;
Sevärdheterna i Kanyakumari är snabbt avverkade, staty på klippa, monument på klippa, båda stenhögarna värda att se. Kritvit kyrka och så lite till, men det mest spännande var stranden väster om den lilla staden och dit gick jag en tidig morgon. Indian fish eagle, fiskörn, syntes bland måsarna. Fiskeflottan med dess kanotliknande farkoster kom in mot strand och nu några bilder från en playa utan turister;
I staden Kanyakumari möts oceanerna, det är Bengaliska viken, Arabiska havet och Indiska oceanen som möts här.
och här kommer några bilder – lite fler än i februari när jag bloggade (14/2) på plats. Några utifrån de två klipporna som fått hysa var sitt monument, ett över en tänkare och en staty över Tamil Nadus stora poet.
Och från fastlandet ett minnesmärke över offren för tsunamin 2004, en blå kobraliknande skulptur, kobran som beskyddar likt Vishnu som omger sig med kobror. Eller är det helt enkelt en våg som väller in.
Se bilderna;
Och här kommer fortsättningen på den marknad vi besökte (förra inlägget) och den fortsatte på andra sidan vägen med fiskmarknad. Jag tror grönsakshandlare inte gillar fiskhandlare, inte i Indien i vart fall. Fräscha väldoftande grönsaker av alla de slag vägrar att beblanda sig med fisk som luktar speciellt; hav och salt och ja hm fisk! Här såldes fisk av alla de slag och i alla storlekar och former och den biologiska mångfalden var tydlig. Här fanns fisk från Indiska Oceanen, men också från sjöar och floder och kanske även en och annan odlad fisk från damm.
Räkor, krabbor, musslor och mycket annat fanns till försäljning. Allt detta i 35 graders värme och under ett stort vasstak för att minska värmen något. Här kommer bilder;
I Trichy finns en av landets största verkstäder för järnvägens alla lok och vagnar. Järnvägen är en av Indiens största arbetsgivare, mer än en miljon människor är anställda av den statliga järnvägen. Indien har världens mest omfattande järnvägsnät. Så här i Trichy finns några av alla dessa anställda. De kommer till denna marknad en gång i veckan, söndag förmiddag, och här finns allt och lite till. När vi är här är det varmt, och solen står högt och ger tuffa skuggor och stora kontraster – svårfotograferat, men kika trots allt och förundras över folklivet och alla dessa varor. Som vanligt finns det en större bild, klicka på respektive foto. Nästa inlägg kommer med bilder på den del av marknaden som saluförde fisk;
Nu kommer lite bilder från södra Indien, och här var jag hela februari, i stort sett. Med bas i byn Veelinaykenpatty, hos Mohan och Chandra. De är de som driver organisationen Cirhep, Centre for improved rural health and environmental protection som arbetar med viktiga projekt för miljö och människor i byarna i organisationens närhet.
Vidare besökte jag Kudumbam, en liknande organisation i Trichy, träffade Ozwald, Poppy och Suresh, fick insikt i allt de gör fick även följa med till deras ekologiska mönstergård, Kolunji.
Jag hann även med att besöka TED-trust, och Mr Ranganathan, en eldsjäl när det gäller ekologisk odling. Dessutom driver han en skola som nu växtt och blivit en av de större i området (en bit söder om Chennai).
Keystone, som håller till i Nilgirisbergen, blir nästa gång.
Så här följer nu några inlägg med bilder som jag gärna vill dela med mig av och först några porträtt på kvinnor på landsbygd och några utanför ett tempel, alla hårt arbetande kvinnor.
Öknen väster om Jaisalmer är Tharöknen, en av de mest befolkade öknarna i världen. Det växer en hel del buskar och små träd och vid en och annan oas samlas en klunga hus. En kanal har byggts från norr för att förse öknen med bevattningsvatten. På några få ställen finns det sammanhängande sanddyner och den vi besökte gjorde sig bra i kvällsljuset.
På vår väg ut i öknen passerade vi en övergiven by som jag skrev om i januari (26/1).
Här är bilderna, mest öken och den första från den förfallna byn.
