Det är bröllopstider just nu, festlokaler pyntas och det lagas stora mängder mat. Vi bor granne med en sådan lokal och nu ska man fira i tio dagar. Det började i förrgår kväll. Själva bröllopet sker i templet med många traditionella ritualer. Sedan ska de två släktena lära känna varandra och festa tillsammans. Många kommer långväga och stannar några dagar. Och det är på kvällarna man rockar loss. Hög musik med mycket dunk, medryckande, men vid tiotiden tystnar musiken, lokala bestämmelser.
Det ser lite ödsligt ut men inne i lokalen var det hålligång.
Mitt i Jaisalmer står Matmahai Gandhi staty. Många här beundrar fortfarande Gandhi och han ses som en enande landsfader. Han var den som drev kampen om frihet från engelsmännen genom icke-våld och passivt motstånd. Production by the masses and not massproduction var ett av hans mantra och som fortfarande är aktuellt.
Alla sedlar har hans bild – beundrar men ofta i skymundan när det moderna Indien växer fram.
Här uppe på kullen/ berget där Jaisalmers fort är beläget sitter vi nu och wi-fiar på ett tak med restaurang och avverkad thali.
Här har vi utsikt över jai-templet som även det ligger innanför fortets murar. Jainismen är mycket gammal och troligen föregångare till hinduismen. Vackra tempel, uppoffrande livsföring, icke våld och allmän godhet.
Visst är det väl så att man tänker på heliga kor som strövar omkring på gatorna när man tänker på Indien. Men ingen har riktigt koll på varför korna har denna status. Det har jag Googlat;
Kor lär hysa många av gudarna.
Lord Krishna lär ha varit koherde.
Många nyttigheter kommer från kor.
En del religösa attribut kommer från kor, som skirat smör, geeh.
Och i en delstater är det förbjudet att slakta kor.
Bilderna är på indisk traditionell boskap som lär klara tuffa förhållanden och är mindre känsliga för sjukdomar.
Äntligen, en selfie, och det hos frisören. Ett litet krypin, hål i väggen typ och två stolar, stor spegel, indiska gudar och Bollywood-stjärnor. Snabba klipp och ett mått med fingrarna; hur långt? Sedan mycket vatten och klipp klipp. Det hela avslutas med huvudmassage, bra för hårväxten, och till slutnågra lätta slag, dunk, dunk.
I morse var det som sagt dimmigt och även om pannkakan ångade det. En oindisk frukost, med honung och banan.
Här i norr är paratha den vanliga frukosten, ett bröd som påminner om chapati men fylld med potatis, alo paratha.
Bilden på pannkakan med Lotta reskompisdotter.
I morse låg dimman tät och kylan var genomträngande. Fortet som vi sett kvällen innan var försvunnet i ett gråvitt töcken. Det ångade om te och andedräkt. Enligt kocken är det snöoväder i norr och nordliga vindar som ger denna massiva dimma/smog som lagt sig över vår stad, Jaisalmer.
På fortet Mehrangarh i Jodhpur fanns en hel del museiföremål. Bland annat den här målningen när Durga, en av hinduismens viktigaste gudar, bekämpade de anfallande demonerna.
Efter denna seger hyllas hon av de manliga gudarna som ett slags superhjälte. Hon har många olika sidor men är i stort sett en god gudinna.
Konstverket var otroligt detaljrikt och välbevarat.
Efter 5 timmar på buss så är vi nu i Jaisalmer. En liten stad som var en viktig knutpunkt för handelsvägen västerut under lång tid. Nu, en sömnig turiststad med få turister.
Kamelritt i solnedgång – känn på den!
Och två stenhögar, fortet och templet;
Hälften av befolkningen är marginaliserad – kvinnorna. Hem och barn, städarbete, begränsad frihet etc.
Alla kvinnor har traditionell klädsel – sari eller salwakamis och med vackra färger. Här i nordvästra Indien täcker kvinnorna håret med en matchande tunn slöja och ofta även framför ansiktet.
Men det är förändring på gång; Unga kvinnor utbildar sig, vill arbeta mer utanför hemmet, få färre antal barn och bli mer självständiga.
Förändring, om än långsam.
Kvinnorna på bilden var på väg hem efter en pilgrimsresa.
