Varje morgon sopar man, kvinnorna, runt huset och framför dörren ritar man med kalkpulver ett välkomnande mönster, en kolam.
Det är ett geometriskt mönster som ska bringa lycka och välgång till alla som bor i huset. Förr använde man rismjöl, men det drar till sig ohyra så nu är det kalk. Vid stora högtider skaffar man färgpulver och då kan dessa kolam bli riktigt imponerande konstverk.
När jag passerade kaninerna i Maduria tog jag en bild och nu blir jag varse att den har formen av en swastika – här är det välkomstsymbol för gudinnan Lakshmi, välgångsgudinnan.
Madurai har den bästa ögonvården i södra Indien, Aravind Eye Hospital. För drygt en vecka sedan fick jag recept på nya progressiva glas och idag är jag här för att hämta de nya.
Så Marie, ett uppdrag till avklarat och månne de är snygga dom nya bågarna må du tro!
Hela sjukhuset är en donation för en del år sedan för att råda bot på ögonsjukdomar i den här delen av landet.
Vanligaste åkomman är en bristsjukdom som drabbar ögonen hos unga och som kan begränsas med tillskott av vitamin A.
Många andra ögonsjukdomar och synfel behandlas här och glasögon provas ut.
När jag var här för drygt en vecka sedan tittade optikern på mitt förra recept, kikade en gång till och sa sen:
– men det är ju min namnteckning! Vi har träffats förr,
och visst var det så.
I natt var det något som överröstade fläkten, ett ihärdigt trummanden, och sedan började det skvala, regn. Här regnar det aldrig i februari, men regnar gör det. Sommaren startade tidigt och då även sommarregnen. De blir aldrig så omfattande här, men ger välbehövliga avbrott i hettan.
En halvtimmes tropiskt regn tidig morgon. Men det var tydligen inte några större mängder, 20 -30 mm, men luften känns frisk och det är mulet så här på morronen.
I Chennai, Madrass, har det kommit desto mer. Det är i utkanten av kustcyklonerna vi befinner oss.
Inlandet av Tamil Nadu ligger i regnskugga av bergen på gränsen mot Kerala och i utkanten av kusttrakternas nederbörd.
Arbetet med vatttenhushållning som CIRHEP gör är viktigt.
Vinterolympiaden är långt borta. Indien har visst någon deltagare, men det blev något mackel så att de ej fick vara med med flagga under invigningen. Nån korrupt delegat månne?
TV visar mycket sport, utöver alla dessa såpor. Men då är det cricket som gäller. Och hockey – landhockey.
Sportsidorna är fulla av resultat och häromdan första OS-nyheten, en bild på en glad alpin åkare, en österrikiska som tagit guld. Min översättare hade svårt med både namn och gren. En exotisk nyhet från fjärran land.
Det är trots allt inte så konstigt, idag har vi ett värmeindex på 39,
maxtemp 33 och under natten 24.
Bild – det får bli kylskåp på rad utanför el-butik – långsökt – jo något.
Oj, oj-det som står nedan är inte korrekt. Se inlägg den 20/2, där finns en korrigering. Hm, det gäller att vara källkritisk!
Här i delstaten, Tamil Nadu, är det val nu i april till delstatsparlament och då även till posten som Chief minister. Valrörelsen är i full gång med möten och ändlösa diskussioner. I Trichy bygger man upp ett tält som rymmer 100.000 pers, och med kandidaterna i storformat, 15 meter höga figurer utanför, så man vet vem man ska rösta på.
Glimtar på TV visar ett hav av män som deltar i massmötet. Och någon av alla dessa kandidater i talarstolen.
En kvinna talar även till massan och är väldigt tydlig i sitt kroppsspråk; det är dags för förändring (min tolkning).
Valet kantas av skandaler och korruption som sig bör i detta land.
Första bilden, möte på landsbygden.
Andra bilden, tal vid massmötet i Trichy.
På väg tillbaka träffade jag mina grannar från tiden när jag bodde här. De har nu alla flyttat till Madurai där barnen, alla gifta, nu är etablerade. Victor och Freeda, föräldrarna till två döttrar och två söner flyttade med. De är i vår ålder plus något år och pensionärer. De fyller dagarna med att passa barnbarn och tar det lugnt – som en annan tänkt sig med andra ord.
Alla deras barn har barn, så nu är det fem barnbarn att ta hand om. Och vet du va Stina, Carolines dotter heter, ja just det, Stina.
En söndag tillsammans med en indisk familj och deras söndagslunch, det är verkligen kvalitetstid.
Mobilen gillade inte värmen igår. Så det blir en “skärmdump” fr kameran;
En stenhög/trähög, ett palats från 1500-talet i en stil som är typiskt för västkusten/Kerala.
Jo, det är fint och när jag är där är det lördag och väldigt många skolor som besöker. Och det är ett trevligt studiebesök tycks det. Skoluniformerna syns överallt i detta komplex av byggnader, alltmedan några lärare håller pli.
Största salen rymmer tusen pers och dess takbjälkar är riktigt stabila. Träarbeten som syns på byggnaderna är detaljrika och påminner mycket av det vi såg i Rajasthan som var huggna i sten.
Träslaget som dominerar är rosenträ, rosewood, som anstår ett kungligt palats.
På min rundtur idag kom vi även förbi det gyllene templet. Ett tempel med en kupol av massivt guld på några ton, enligt en kvinna som log lite vänt och bad om en allmosa.
Utanför själva templet under ett stort banjanträd, inte så stort som det jag berättat om förut, tillbeds guden Ganesh. Ormhuvuden längs relingen och Ganesh själv är alla indränkta med gurkmeja.
Den krydda vi kallar curry innehåller en hel del gurkmeja, därav den gula färgen.
Längs vägen på vänster sida löper en kanal med grönaktigt vatten. På högra sidan är det en sluttning ner mot en dal. Det är märkligt och se hur vattnet rikligt flyter fram när man upplevt andra delar av Tamil Nadu som är helt torrlagda.
Vid vägs ände fortsätter kanalen och nu i en akvedukt över en riktig kanjon. Här leds vatten från en kulle till en annan. Det lär vara den längsta i Asien. Det blir en panoramabild nerifrån.
Här i den allra sydligaste delen, omgivet av oceanerna är nederbörden god. Det är tydligt när man ser vad som laddas upp i torgstånden. Här finns massor med olika sorter av banan, den röda är favorit. Vidare dignar det av sapota, guava, ananas, kokosnötter men även apelsiner och äpplen som kommer från nordligare stater.
Den riktiga höjdaren är dock, Jackfrukten. Den är stor, taggig och ganska ful. Träden är stora och trivs i regnrika områden som här vid kusten och i staten längs västkusten, Kerela.
Smaken då? Frisk, söt, speciell, smakar Jack helt enkelt.
