Det viktigaste fortet i regionen, södra Rajastan, är Cittorgarh och sedan kommer Kumbalgarh. 1400-tals fortet ligger strategiskt högt på en bergskam med fri sikt åt alla väderstreck.
Enligt legenden misslyckades Maharana Kumbbhalgar att bygga sitt fort, det ville sig inte! En helig man gav honom rådet att offra en man och där huvudet föll skulle templet byggas och sedan palatset och där kroppen begrovs skulle muren anläggas. Ingen frivillig fanns att få tag på, men en dag kom en pilgrim, fick höra om problemen för bygget och anmälde sig då. Offret utfördes och tempel, borg/palats och mur byggdes utan problem.
Borgen på berget, 1100 möhHär bor de anställda, en egen liten by inom murarnamuren runt fortetvy över bergenBaksidan av palatsetMera vyVackra vyerHuvudport till fortetEtt litet stopp på väg till Kumbhalgar
Rajsamand, den 17/1 var vi här, se inlägg!
och här kommer ytterligare bilder från detta bad, Nav Chowki, helt byggt i marmor. vid sjön Rajsamand.
Sjön anlades av maharadjan Raj Singh, någon gång på 1600-talet som en fördämning av floden Gomati.
Tak med pelare allt med ornamentMarmorfigurerna slits av väder och vind och luftförorenngarBadet, ett Gath med alla trappor ner till sjön Rajsamandoch här med ett skyddande takVackra ornament i taket på taketDetalj av stenarbete
Hej igen, här kommer ytterligare foton från Udaipur, numera även känt från tv (jättebästisar, med Glans och Batra, tv4 se kommentarer den 19/3). Även James Bond har varit här – Octopussy filmen från 1983 se här; BOND-trailer och ca 0,35 in i trailern.
Staden är inte urgammal, den grundades av en maharaja, Udai Singh II. Han flydde från Chittogarh, besegrad men inte knäckt. Han etablerade sig här i sin egen stad, lät bygga palats och tempel och sjöpalatset är den verkliga kulmen på Rajpus kultur.
Yngre del av Lake PalaceVy över sjönDetalj ur samma vyVy från bronDetalj ur förra bildenYtterligare ett utsnitt
Udaipur sägs vara den romantiska staden – Österns Venedig. Mycket tack vare alla dammar och annat vatten som omger staden. Hela staden vimlar av små palats, halvelis och tempel. Det mest magnifika är palatset vid sjön the Lake Palace. Och vi tog naturligtvis en båttur, Lotta och jag. Från sjösidan fick vi lite distans till den myllrande staden och i kvällsljuset var det helt enkelt awsome – tänk att en stenhög som detta sjöpalats kan ge ett så häftigt intryck. Vi landade på en ö med palats och Indiens dyraste te, men serverat i porslinskoppar.
Udiapur ligger i den sydliga delen av Rajasthan, en vacker del av denna delstat.
Bilder; Sjöpalatset från sjösidan, lite andra vyer ochSolgud på en grind och ett mönster på sjal som Lotta var på jakt efter (dock inte fullt så skarpt rosa).
Vardag, vårdag, det städas i Stadsparken och gamla löv och annat städas bort från rabatter. Det blir fint. Och nu har blomsterpottor landat även på Söder. Och det är häftiga arrangemang, se bara;
Naturen vaknar långsamt, ett bakslag, kyla från norr men bara tillfälligt. Några bilder från skogarna runt Nääs vid Floda i Göteborg, som vi besökte i helgen, blir det;
I Chittor finns ett magnifikt fort, Chittogarh Fort, uppe på berget som ligger på östra sidan om staden. Inom fortets murar finns rester av två imponerande palats. Även om det bara är ruiner kvar kan man nästan se hur dessa slott/palats en gång i tiden gav mäktig män en status som få kunde mäta sig med. Samtidigt har här varit kamp om makt och olika Maharadjor har avlöst varann. Islamitiska härskare har tagit över och en spännande, otäck och dramatisk historia har haft sin scen här under århundraden. Ett första nederlag utspelades 1303 när kungen av Delhi intog fortet för att infånga den vackra Padmini, hustru till härskarens onkel. Alla kvinnorna i palatset begick jauhar, de tog livet av sig istället för att hamna i fiendes våld.
Bilden på Chittogarh Fort är i stort sett densamma som jag tog med mobilen – nu med bättre upplösning, klicka på bilden!
En smashing vyRuiner av ett palatsRuin med vyInom fortet finns några tempel, här lite dekorationer
Idag är det den 14 mars, pi-dagen, 3,14 om man skriver mån/dag och skall firas med pizza eftersom den är en cirkel och pi är förhållandet mellan omkrets och diameter på en cirkel och även arean och radien. I Indien finns pi beskrivet redan 600 f.kr som roten ur 10, ca 3,16.
Här är några ytterligare bilder på pilgrimsorten Pushkar och i morgonljus. Och med apor, grå langurer, som softar i den värmande morgonsolen.
Guden Brahama lät en lotusblomma falla till jorden. Där kronbladen föll bildades det sjöar i ökentrakter, och ett av dessa blad föll vid Pushkar. Vid den heliga sjön samlades också många av hinduismens olika gudar. Därav den heliga status som staden har som pilgrimsort. Det finns många olika trappor, så kallade gaths ner till dammen i januari när vi var där var det inte många badare.
Dammen i PushkarGrå langurer vid dammen i PushkarSlappande aporDammen från nordsidan
Senaste bok i vår bokcirkel, en deckare, Den svarta löparen av Kristina Appelqvist och vårt omdöme;
En snabbläst bok som omväxling, för nöjes skull, spännande, full av schabloner. Rektor, ung sympatisk omgiven av medelålders+ män med tveksam social kompetens. Smart ensamstående kommisarie med smak för goda söta bakelser till kaffet.
Musikval brukar dyka upp i deckare, även i denna. Huvudpersonen, Emma rektor, har smak för klassiskt med bakgrund i sin egen ungdomstid i Wien. Nu spelar hon Annie Lennox på full volym i sin sportbil.
Kort sagt, en traditionell deckare, denna gång i Skövde med omnejd. Miljöerna kunde skildrats lite mer för alla som inte är så bekanta med den västgötska staden Skövde.
En bok för omväxling, inget litterärt mästerverk. Upplösningen lite väl märklig – anpassad för eventuell TV-produktion. Greppet med en parallell historia är inget nytt och gör boken mer förutsägbar.
Och mördaren var……..
I sjön/dammen var det gott om sjöfågel; storskarv, gråhäger, styltlöpare, ägretthägrar och många fler. Dammen är densamma som i förra inlägget, Man Sagar Lake.
Styltlöparna höll sig i strandkanten, sin vana trogen, och är en vanlig fågel i Indien. Visst är det mycket skräp i kanten av dammen och bland all bråte dök även en råtta upp!
Storskarvarna på byggnaden i sjön satt och torkade vingar efter, får man förmoda, ett gott fiske. På samma byggnad höll ägretthägrarna också till och den behöver man ju inte åka till Indien för att se, den häckar på Gotland! Och den fågel som sitter under byggnaden är en gråhäger, även den finns i våra hemmamarker.
Ekorren, en indisk palmekorre är vanlig och orädd av sig. Man behöver inte vara avancerad naturfotograf för att fånga den på nära håll. När jag bodde i Indien flyttade de in i mitt skafferi när jag var bortrest ett par dagar. Mitt rutknäcke från Sverige gillade de stark, så de åkte snabbt ut. Några vädjande “piff o puff-blickar” hjälpte inte!
