Vatten är livsviktigt och i södra Indien har krisen blivit påtaglig. I flera år har regnen varit mindre/ mycket mindre än normalt och det märks på den redan torra vegetationen. Februari brukar vara en grön månad, men inte detta år.
Någon översiktlig plan för delstaten Tamil Nadu och hur vattnet används finns inte. Man borrar allt djupare för att tillfredsställa det ökade behovet av vatten. Många sötvattenresurser förorenas och blir otjänligt även för tvätt.
Det är oroväckande hur lätt man tar på vattenfrågorna från politiskt håll. Nu i valrörelsen finns vatten inte på agendan.
Är det klimatförändringen som drabbar redan utsatta som i TN?
Kan man omfördela vattenresurser inom landet utan negativa följder?
Bevattningen av stora delar av Tharöknen har varit både bra och förödande. Projektet Indira Gandhi kanalen är inte så omtalat men var inte så uthålligt som man tänkt sig.
Slutsats;
Ställ om till klimatneutralt!
Hushålla med vatten!
PPP, förorenare måste betala för att återställa!
Med droppbevattning kan man
minska vattenanvändningen markant
Vatten är livsviktigt och i södra Indien har krisen blivit påtaglig. I flera år har regnen varit mindre/ mycket mindre än normalt och det märks på den redan torra vegetationen. Februari brukar vara en grön månad, men inte detta år.
Någon översiktlig plan för delstaten Tamil Nadu och hur vattnet används finns inte. Man borrar allt djupare för att tillfredsställa det ökade behovet av vatten. Många sötvattenresurser förorenas och blir otjänligt även för tvätt.
Det är oroväckande hur lätt man tar på vattenfrågorna från politiskt håll. Nu i valrörelsen finns vatten inte på agendan.
Är det klimatförändringen som drabbar redan utsatta som i TN?
Kan man omfördela vattenresurser inom landet utan negativa följder?
Bevattningen av stora delar av Tharöknen har varit både bra och förödande. Projektet Indira Gandhi kanalen är inte så omtalat men var inte så uthålligt som man tänkt sig.
Slutsats;
Ställ om till klimatneutralt!
Hushålla med vatten!
PPP, förorenare måste betala för att återställa!
Med droppbevattning kan man
minska vattenanvändningen markant
Den ekologiska odlingen ökar. Men det går långsamt. Ökningen är störst när det gäller exportgrödor. Självklart, det är där det finns mest att tjäna, och efterfrågan i Väst ökar. Vi vill ha obesprutade matvaror.
För Indiens småbönder kan det vara en ekonomisk fördel att ställa om till ekologiskt. Insatsmedel från den egna gården kostar arbete, medan externa insatser kräver ekonomisk insats. Lånehajar är ett stort problem på landsbygden och lånebehovet minskar för ekologiska bönder. Också en anledning att ställa om.
Och när man skriver om lantbruk kan man inte undvika att komma in på GMO, genmodifierade växter. Det finns ett stort motstånd mot GMO i Indien.
Min stora invändning mot GMO;
GMO tar ifrån bönderna den självklara rätten att ta sitt eget utsäde. GMO ger utsädesföretaget patent på frö. Det är förödande för småbönder.
Deltagande förädling har praktiserats och fungerar väl. Det ger inga vinster till utsädesbolag och det är den stora anledningen till att det inte praktiseras mer.
Utsäde som sparats av småbönder själva
Här är det sorghum, en röd variant
Gråsparvarna i Jodphur hade försvunnit berättade hotellägaren när vi satt på taket och åt parotha en kväll.
Det finns många indikationer på att miljön inte mår så bra i Indien.
Gamarna har jag redan berättat om.
Vattnet i Indiens floder är förorenat och när man står på stranden av Yamunafloden känner man en avloppsstank som förtar alla eventuella vackra vyer.
Miljöproblemen är många! Och det blir ju inte bättre av alla miljöproblem som vi exporterat till Indien.
Textilindustri förorenar vattendrag för att vi ska kunna köpa billiga kläder.
Mediciner för vår marknad produceras på bekostnad av Indiens miljö!
Och listan kan göras lång.
Kommer den växande medelklassen i Indien att ställa krav på en renare miljö? Svenska konsumenter gör det inte!
Damm i Jaiphur, ytvatten är utsatt
Styltlöpare i kanten
Första försöket till sammanfattning;
Indien är stort, jag har upplevt en bråkdel.
Kontrasterna är stora och påtagliga. Kontrasten mellan fattiga och rika är stor. Medelklassen ökar och då framförallt i de stora städerna. Konsumtionen ökar och den inhemska marknaden stärks. Många västerländska ovanor kommer. Ett exempel;
Matvanor med skräpmat har kommit och kombinerat med alltför lite motion gett stora hälsoproblem. Indiens antal diabetiker ökar lavinartat. Och sjukvården är kostsam för den enskilde.
En bättre fördelning av resurser hade Indien mått bra av.
(Men vad ska vi säga, med den skattepolitik som vi nu för här i Sverige?)
Byggarbetare i sydligaste Indien, ett låglönejobb för kvinnor
Här i delstatens huvudort, Chennai, känner man en annan puls jämfört med den i Nilakottai eller Batlagundo.
Jag klev av vid Tambaram fvb till TEDE-trust. Det är i södra delarna av stan. Här har man byggt en IT-highway och de stora dataföretagen har kontor här, stora komplex. Hela staden är sammanbunden i ett stort nätverk och här konkurrera man med städer som Bangalore om datajobb.
Medelklassen ökar och då också en önskan om ett bättre boende. Husen runt Ranganathans farm är ett exempel. Här några bilder genom taxirutan, och sådana här lägenhetsbyggen omger hela Chennai.
Och den som har varit ute och rest har alltid mycket att berätta.
Efter en lång resa, start kl 6.00 tisdag morgon från byn och till Landskrona vid fyra på em onsdag, är jag nu hemma.
Och idag torsdag är det lagom dimmigt, vår i luften och kaffe i koppen utan socker. Avvänjningen har börjat.
Bilder ska till datorn, kläder tvättas och jag ska “landa”.
I helgen kommer en analys av vad jag upplevt i detta fantastiska/magiska/märkliga/motsägelsefulla/vackra/gästvänliga/korrupta/makalösa land.
Men iallafall en summering typ!
Dagens bild, vintergäck hemma i trädgården.
Lördag morgon kommer en ambulans in i byn. Ut kommer två sköterskor och en läkare. Det är dags att kolla upp hälsoläget hos de små. Samtidigt ska man ge poliospruta till några – trodde jag. Men vaccinet får man som ett par droppar, sen är det klart. De allra minsta vägs och mäts, som på BVC.
Den stora hälsobristen är ensidig kost. Man äter mycket ris och inte mycket grönsaker. De fattiga i byn är mest utsatta. De som tillhör schedule cast får köpa riset billigt. Ett sätt att fördela och se till att man har mat för dagen. SC är de som är dalither eller tillhör kast som är missgynnad.
Kastsystemet i Indien är en hel vetenskap. Det är inte avskaffat, vilket många tror. Man får dock inte diskriminera med hänseende till kast.
Bild på sjukstugan och bild på affären där det subventionerade riset säljs. Kvinnan på bild är Jayalalitha, Chief Minister of Tamil Nadu.
Drip-irrigation, eller droppbevattning är ett sätt att minska vattenförbrukningen. Staten ger bidrag till olika åtgärder för att minska konsumtionen.
Som små tunna ormar ringlar sig pvc-slangarna genom fälten. Vattnet kommer dit det ska.
Och visst är det så. Minskad åtgång desto lättare borde det vara att återställa grundvattnet till normalnivå.
Ris och bananer behöver mycket vatten, medan hirs och sorghum är mindre krävande. En omställning till, för klimat och vattennivå mer lämpliga grödor, är viktigt för Tamil Nadu.
Så här har det sett ut på mornarna när Chandra åkte iväg till jobbet. Det är Jaykumar, systerdotterns man, som kör och dessutom deras två döttrar. En vanlig syn här i Tamil Nadu. Det finns plats till många på en MC.
