Igår mellanlandade jag på Ranganathans TEDE-trust. Det är en NGO som R startade för 30 år sedan tillsammans med en svensk. Då var det ekologisk odling som stod på agendan och så är det till stor del även idag.
Marknadsföringen av ekologiska produkter sköter organisationen numera hemifrån i en liten butik. R har en liten farm på några acres. Jag får en liten guidad tur i kvällens mörker av dotterns lilla dotter, Rs barbarn mao.
Hon pekar med ficklampan på tomater, brinjal, bitter goud, bananer och mycket annat.
Men runt gården har nu nya hus vuxit upp; lägenhetskomplex och de är stora. På baksidan av farmen är de nära och kolossala.
Tidig morgon, solen ger en morgonrodnad som jag inte sett förr. Kanske för att det är tidigt och jag är uppe tidigare än vanligt. Det är tyst och stilla – nej inte då. Men lite mindre ljud än vanligt.
Och dagen tillbringade jag med att vandra ut, kika fågel och natur. En uggla! Eurasien Eagle Owl.
Och lunch på Menaksi Bavahn i Batlagundo. Regn på hemvägen men med bra skydd bakpå Enfielden.
Middag hos Mohan.
Imorron drar jag iväg härifrån, tidigt, för att hälsa på en annan organisation, TEDE-trust och Mr Ranganathan. Hans organisation är inriktade på ekologisk odling och marknadsföring av ekoprodukter.
Och sedan vidare till flygplatsen i Chennai fvb hem till L-A
Ett och annat inlägg till kommer, om ett par dar eller så.
Lite summering och några bilder jag bara måste få dela med mig av blir det.
Ha det tills dess.
Hela Indien är en enda stor arbetsplats. Det byggs vägar, stor fin väg förbi Batlagundo, fyrfiligt från Madurai till Dindigul osv. Även här i byn byggs det. Ena dagen en tom tomt, någon dag senare står huset där. Sedan är det mycket kvar naturligtvis, invändigt ska fixas och utvändigt ska putsas.
Det är kvinnor från kolonin som bär tegel och murbruk. Männen murar och gör andra dagsverken på bygget.
I området där jag bodde, Thiru Nagar byggs det också och det är inte sig riktigt likt. Jag har sett “mitt hus” på håll, det räcker.
Igår, söndag var folkhögskolan Albins på besök. Ett gäng unga vuxna med sin lärare kom på besök. De går en ettårig kurs som handlar om global rättvisa som har mycket utgångspunkt i den fackliga rörelsen.
De fick veta mycket om Cirhep och dess verksamhet.
En rundtur till olika projekt avslutades med en träff med en kvinnogrupp som odlar och saluför olika hirs och sorghumsorter. De var en grupp på tio kvinnor som kom för att träffa oss. De har lyckats väl i sina affärer och var mycket tacksamma för all hjälp de fått från Cirhep.
Här kommer några botaniska sevärdheter;
Sadelträd, ett eftertraktat trädslag med mycket doft
Lila ogräs i Mohans odlingar
Det brinnande trädet, art?
Sisal agave, odlas som tågväxt
Och rosa träd, färg som japanskt körsbär, men är en ärtväxt, används som foder och jordförbättrare
Byn vaknar till liv och här är det ingen större skillnad på vardag eller helg. Den stora skillnaden är att skolbarnen är lediga och någon som jobbar i stan är ledig. Fiskhandlaren har kommit och sitter mitt på torget och skär upp sin fisk i lagom stora bitar. I en plastback simmar några malar omkring i minimalt med vatten. Och runt om står hugade kunder.
Mjölkförsäljerskan är också på plats och portionerar ut med mått från sin stora kruka till alla sina kunder. Hon ingår i en grupp av kvinnor, en självhjälpsgrupp, som har det som sin inkomstkälla. Cirhep har varit med och stöttat.
Det är söndag morgon i byn och rätt lugnt trots allt.
Alla ansträngningar till trots så är det konventionella, kemiska jordbruket dominerande. Och när solen dalar och det känns lite svalare och vinden har lagt sig så startar småbrukarna sina motordrivna ryggsprutor, ett ettrigt läte. Bland blombuskarna står det en dimma av sprutmedel. När jag kommer fram så har odlingen fått sig sin dusch, ut ur fältet kommer en ung lantbrukare med ett leende. Han presenterar sig som Mani och han har just sprutat mot virusangrepp, om jag förstår honom rätt. Han har inga skydd överhuvudtaget, och han ruskar bara på huvudet; No problems!
Jo, skolan jag träffade häromdan är här på CIRHEPs träningscenter som ett slags lägerskola. Det är en klass om 25 – 30 elever och tre lärare. De har tittat runt i omgivningarna och lärt sig om ekologisk odling, klättrat upp på berget, hjälpt lantbrukare att skörda blommor och följt med till marknaden. Och idag stod studiebesök på dagordningen.
Besöket hos chefsadministratören var intressant. All undervisning är på engelska och en lärare översatte både vad han chefen sa och vad eleverna frågade;
Det sker en omfattande utveckling av blocket säger bossman;
Det finns en garanti att alla arbetslösa kan arbeta minst 100 dagar med lön.
Alla som är under fattigdomsgränsen är berättigade till en bra bostad (se inlägget om Sati).
Vägar ska underhållas, även ute i byarna.
All annan infrastruktur ska underhållas med gatubelysning mm
Skolor ska fungera
Bidrag för att minska energianvändning har införts, sk grönahusprogram.
Och sedan är besöket över. Många frågor blir obesvarade;
Hur tacklar man vattenfrågorna?
Vad gör man för att stävja den omfattande korruptionen?
Mm
Mannen i vit skjorta vid bordet är chefen för Blocket.
Idag lördag är skolan kvar som jag träffade häromdagen, de ska på studiebesök; en tegelfabrik, en destillationsanläggning och chefen för Nilakottai Block.
Tegelbruket är stort och efterfrågan är hög nu när det byggs överallt. Produktionen går på högvarv.
Destillationen ligger just nu nere, priset på blommor, som är råvara, är alltför högt. Man destillerar oljor ur olika doftande blommor och destillatet säljs sedan på export. Det blir till parfym i allt från tvål och tvättmedel till exklusiv parfym.
35 personer är anställda och omsättningen mellan 10 – 15 crore/år. 1 crore är 10 miljoner, allt i rupees.
Administratören för Nilakottai Block kommer i näst inlägg.
Stillastående fabrik, modern och med stor kapacitet.
Tidig morgon på en indisk farm, solen går upp vid sextiden, det är ingen större skillnad över året. Och det är tyst från trafik men desto mer av naturens alla läten. Det är småfågel i buskarna korna vandrar runt med kohägrar i följe.
Korinji är egentligen en blommande buske som växer talrikt i bergen bara någon mil bort. Den blommar i maj juni och då skimrar bergssidorna i blålila och det händer vart 12:e år. Senast var 2006 och jag har sett den i blom! Och det är då farmens namn och färgsättning. 2018 är det dags igen!
I fabriken är man i full gång med att kärna ur och lägga kärnor med fruktkött på torkgaller. Det är kvinnorna som jobbar dagskift, på kvällen kommer ett gäng unga män.
Enligt Ms Vasantha är torkade granatäpplen “Very tasty” och det med en indisk accent.
