Nu blir det en paus när det gäller indienbilder. Idag lite trädgårdsnatur. Våra ringduvor kuttrar ikapp, ett inte alltid uppskattat vårtecken. Den här satt i vårt fina äppelträd och slumrade. Och så vaknade den till och kikade med sin intensiva blick. Den är vaksam. och så hoar den, ett femstavigt hoande – lätt att skilja den ifrån andra duvarter.
Snart är häckningen igång och det blir tuffa dagar för dessa fredens symboler. Ringduvan fick sin ring tack vare att dess skapare höll den om halsen mellan pekfingret och tummen. Den var vit och målades grå – då blev det som en vit ring vid halsen.
Några apor finns nästan alltid att titta på när man besöker tempel i Indien. Ibland kan de vara lite gulliga och ofta något framfusiga och påstridiga. De vill ha mat. De här satt lugnt och väntade i det fina ljuset under några träd. Lite motljus ger deras frisyrer karaktär. Nyfikna blickar och lite avvaktande, men beredda på att håva in allmosor. Nyfikenheten i aporna, deras blickar och hela stämningen fångas i bilden.
Det blev rätt många tempel under mina tre år i Indien. Och många olika apor. Dessa är makaker och jag tror det är Rhesusapa, en vanlig art som gett namn till vårt blodgruppsystem, Rh.
Nu, så här i mitten av mars är det gott att titta tillbaka och plocka fram diabilder från 2005. Riktig nostalgi.
Två bilder idag, båda från vår vandring upp i bergan i sydvästra Tamilnadu, Indien. En vandring i väglösa trakter för att hälsa på en by högt uppe. Vi följde vattendraget, på en stig och vi visste att det var den stigen vi skulle följa. Halvvägs mötte vi män med ett par fullastade hästar. Lime, kaffe, trädbomull mm fraktas på hästrygg ner till staden vid foten av berget.
Vattnet forsar fram med god kraft och har gjort så sedan urminnes tider. Och man ser hur stenen har urholkats och bildat vattenkar i forsen på många ställen.
Bilden är tagen mitt på dan i blagande sol och i motljus. Grönskan är påtaglig och man förstår att vattnet är en livsnerv här. Man kan nästan höra hur vattnet brusar och luftfuktigheten här är större än nere på slätten. Två bilder med samma motiv – det kommer fler från den här vandringen.
Här kommer några fågelbilder från Lund. I sydvästra Lund ligger staden reningsverk och i anslutning till det finns et par tre dammar som gästas frekvent var vinter med änder. Och i år skulle det också ha landat en blåvingad årta från Nordamerika. Jag fick se den! och en massa trevliga änder. Här en gräsand som slagit följe med en snatterand. De verkar vara ok tillsammans även om gräsanden är betydligt större.
Det suddiga ger intryck av att vassen är ivägen för fotografen, och det är meningen – en smygande fotograf som kikar utan att störa. Linjer och rörelse som ger rörelse på vattenytan. Två bilder, svårt att välja.
Efter stormen Otto blev lördagen (dagen efter) lite lugnare. Svanarna verkade lyckliga över att sjögräs virvlats upp och fyllde läsidan av bryggan – mycket mat. Till och från kom solen och gav ett bra ljus och här i motljuset kom svanarna till sin rätt. De här skådade vi vid Lill-Loas, Landskronas badplats.
Svanar med långa halsar med krok gör sig bra på bild. Ståtliga fåglar och här med vit fin fjäderdräkt. Visst fanns en del gråa som ännu inte ruggat, men de bör vara vit även de lite längre fram på vårkanten. Otto blev inte så läskig som befarat men svanarna här hade säkert en tuff natt.
Nu har det varit blåsigt, regnigt eller dimmigt och råkallt. Så det blir en arkivbild från i höstas. Det var ovanligt många flockar som rastade här i höstas i oktober. Många trastar, mest björk- men även rödvinge- och dubbeltrast. Men det här är några starar som samlats med en björktrast (de var fler). Och de landar gärna i de höga askarna hos grannen.
Bilden är delad i mitten av en diagonal som ger lite spänning i bilden. Stararna är på sin vakt och spanar efter sparvhök eller annan fara. Det var en av dessa knispriga höstdagar men blå himmel och nästan vindstilla. trevlig motiv och en god idé att dra söderut när mörker och kyla är i antågande.
Ytterligare bilder från i onsdags – utflykt till Utvälingen och Vegeås mynning. Sandön ligger utanför som en stor sandrevel med ett rikt fågelliv. Det är fint här och fågellivet ut vid ön är livligt. Ingen närkontakt dock – det är beträdnadsförbud och bryggan är inte utlagd. Men det blev lite bilder ändå. Gräsänder är trevlig och verkar vara vana vid folk som går längs stranden. En häger vid själva mynning var fullt upptagen med att fiska. Och måsar lyste vita när de kom i flock över Skälderviken tillsammans med kanadagäss.
Ljuset är inte så intensivt så här i början av februari men ger ett bra fotoljus. Det blev många miljöbilder och man kan se att här är det vassarna som dominerar – inget badparadis, ingen playa. Det lär dock vara fint på sandön vars norra hälft är vikt för badare under sommaren.
For till Munkebäck häromdagen för att spana efter hornuggla. Det lär finnas några stycken som har sökt sitt vinterviste i en gran. Och mycket riktigt där var några av dem – tre – fyra, svårt att få bra insyn i deras väl skyddade plats för att vänta ut dagen inför nattens jakter. Alltför svåra att se och än värre att få inom skotthåll för kameran. Ett foto från ifjol finns på bloggen! Sök på “hornuggla”.
Så det blir en bild på större hackspett. Hackspettar är det gott om och nu i början av februari är det inte bara födosök utan också lite revirinmutning.
Perspektiv från mark på fågel högt upp, inte så lyckat. Stammar ger lite riktningar och touch till bilden. Uruselt ljus.
Här två bilder av skarv som satt sig på stenpiren som går ut i Sundet vid Fortuna/Rydebäck. De njuter av den fina dagen med sol – första på det nya året 2023. Svallvågor kommer in från de stora båtarna som trafikerar Öresund, och de är många. Mitt i högen av skarv har även ett par trutar fått plats. Det är ett väldans väsen på skarvarna och alla tycks vara upptagna med att torka vingar och putsa fjäderdräkt. Säker viktig när kylan biter om natten.
Bakgrunden på första bilden påminner om att Sundet är ett vatten med stor påverkan av industrier, soptippar, avloppsutsläpp och annat. Nu är det mesta åtgärdat och Sundet är friskare. Och många vill bo här vid kusten. Trycket är stort på kommunerna längs Öresundskusten. Det är budskapet i bilden – natur och människor kan samsas till viss del. Sträckor utmed kusten måste skyddas och det finns många bra exempel på det.
Det blev många bilder den här veckan. En slags kompensation för alla missade veckor förut. Den här satt högst upp i ett päronträd och höll uppsikt över fågelmataren. Den är nog mest tänkt att utfodra fasaner och andra jaktbara fåglar. Sparvarna kommer inte bli stekt, det är nog bara kungligheter som konsumerar stekta sparvar…
Rätt ljus med lågt stående sol och fin blå himmel. Även om det inte är det vanliga tillståndet här i Skåne så är det de tillfällen man tar med sig kameran. Man kan ju fundera på hur mycket bilder skulle beskäras och hur man ska fotoshoppa mm. Så här blev det i vart fall och det är ju en vanlig fågel här och man kan vara tacksam att småfåglarna kan åka snålskjuts på lite större vilt i kärva vintertider