Äntligen, närkontakt med det djur man förknippar med öken mer än något annat, kamel, eller för att vara korrekt, dromedar.
Just hemkomna från en fyradagars ökenvandring står de där och tankar vatten vid sidan om landsvägen. Och foder ska de också få, hö av kamelgräs och en ärtväxt. Magiska djur på nära håll, och något sträva att klappa.
Kamelägaren vill gärna var med på bild.
Nu på morronen handlade dottern souvenir vi fortets port. I väntan på “the boss” satte vi oss i solen på ett fik en våning upp (ute) vid det enda bordet. En man frågade om det var ok att göra oss sällskap.
Han är från Irland, i min ålder, lärare och nu engelskmagister i den statliga skolan som ligger innanför murarna. Han helt enkelt knackade på och frågade om han fick hjälpa till. Ett självpåtaget uppdrag på fyra månader. Indiska statliga skolor har dåligt rykte här och han bekräftade. Ledighet införs snabbt om det är en alltför kall morron. Rektor lånar kateder och svarar på mobil mitt i undervisning etc etc
Men han kämpar på i sina klasser, ett annorlunda sätt att uppleva Indien.
Jag tog ingen bild av denne vänlige irländare utan det blir en bild på dottern och vår chaufför istället när vi just anlänt till vår första sanddyn;
