Det är riktigt lagom vid tretiden att ta en promis i landskapet. När temperaturen sjunker under 30 så är det ok. Kikare och fågelbok, men inga nya kryss.
Jag följer den väg det efterlängtade vattnet tar när det kommer om en ack så sällan. Det kommer ju mycket, väldigt mycket på en gång och nerför berget bildas fåror där man kan ana hur det har forsat fram. Väl uppe på en av de lägre klipporna så ligger slätten framför en, brunbränd och torr.
Här upp en bit håller herdar till med sina getter. En gammal man (kanske i min ålder) är törstig och får lite av mitt vatten. Han blir mycket tacksam och vill gärna visa något för mig, en nyfödd getunge (heter det nog inte; valp, kalv, kid eller killing) – en liten killing. Den är alldeles naken och skär och ser ömtålig ut.
Naaaw!