Idag har vi varit i Kodaikanal, tillflyktsort för engelsmännen när det blev för varmt på slätten. Här på 2.000 meters höjd känner man sig mer hemma klimatmässigt. Det är nästan så vi är upp bland molnen och det känns friskt efter hettan i byn.
Här blommade päron- och plommonträd. Fläderbuskarna var översållade av gulvita klasar av blommor. Det kändes riktigt som vår.
Mitt i stan finns en sjö/damm och omgivningarna är dramatiska med klippor och stup, men även fin natur med skog.
Till Kodaikanal kommer de stora skarorna i mitten av sommaren och här finns många sommarstugor nu. Folk från de stora städerna kommer hit för lite tystnad och svalka.
Även svenskar har haft sommarviste här och det fram till på 70-talet. Svenska missionärer tillbringade sommaren häruppe i ett litet område med bungalows.
Så himla fiiint!! alltså: en blommande päronskog det måste ju vara bland det vackraste?
Och det var det, där i motljuset när solen tittade fram
Jo, är den inte fin, molnen välde in över Kodaikanal och det var rätt kyligt – en kontrast mot slätten 35 grader