Soliga dagar. Promisar i söderförort. Om det här är ett riktigt kärr eller bara en översvämning efter en regnrik vinter vet jag inte, men den gjorde sig bra i motljuset. Här häckade stararna redan och nötväckan lät och våren är här. Glittrande vattenspegel är fint och när solen är framme gör den sig väldans bra. Skarpnäck är som andra förorter och här har byggts en del även på senare år. Lite av natur har sparats och den här asp- och aldungen är omgiven av radhus och några större bostadskomplex. Ett budskap om vikten av den biologiska mångfalden.
Veckans bild, vecka 11, 2020
Falsterbo hösten 2009, vid Ljungen, Falsterbo ljung, den vidsträckta ljungen som ger flyttande rovfåglar behövlig termik innan de drar söderut. Och det är många rovisar som drar ut från Falsterbohalvön. Och många skådare som spanar.
Nu 10 år senare är det ett ännu större event (event heter det nuförtiden) och vid Naturum håller utställare till och visar på kikare, litteratur, resor mm. Falsterbo Bird Show – en travestering på F Horse show! som kanske drar en liten annan publik.
Bilden visar intresset av fågelsträck och ett intresse som är om möjligt ännu större nu. Ett virrvarr av stativ, och det här är bara en liten del av skådarna. En diagonal och tredjedelar ger kompositionen.
Vi besökte Stockholm och vår dotter för någon vecka sedan. Och på promenad i Nackareservatet kom vi fram till Söderbysjön. Det var en riktigt fin sensommar/tidig höstdag med sländor som underhöll oss med sin flykt i sjöns strandzon bland vass och annat grönt. Vi fikade med magisk underhållning. Men ingen kamera. Sländorna pausade emellanåt och då passade jag på att ta några bilder med mobilen. Flyktbilderna blev suddiga och man inser vilka snabba vingar dessa färggranna krabater har. Jag lägger in ett par av dem här.
Och med hjälp av Magnus Billquists Trollsländebok kunde jag nu bestämma dem till 99% sannolikhet att det var tegelröd ängstrollslända som lekte över sjön.
Ett drama utspelade sig i vår trädgård i går eftermiddag. Det var ett par kärlekskranka aurorafjärilar som parade sig. Ett svindlande äventyr bland maskrosor och prydnadsväxter. Först fick jag syn på den diskreta honan som påminner mycket och raps/kålfjäril. Den är dock lite mindre. Och sedan dök den orangefärgade hannen upp. Han fladdrade många rundor och var verkligen överallt samtidigt. Hur det verkligen gick med parningen var inte lätt att avgöra. De två var dock alltför upptagna med sitt förehavande att jag kunde ta några bilder på relativt nära håll. Men hannen var svår att få skarp. Men vad gör det – en suddig fjäril är en fjäril i rörelse.
Vi får väl se hur resultatet blir om någon månad när de nya larverna har blivit puppor som i sin tur ska kläckas och krypa ut som nya flygfärdiga individer. Mångfalden i trädgården lever vidare när det gäller aurorafjärilen.
Ett av våra fina närmaturområden ligger alldeles invid Vallåkra; Borgen. Från stenkärlsfabriken följer man den lilla bäcken och snart är man framme vid Råån. Därefter följer en brant stigning till en platå. Och det är här man kan tänka sig att folk förskansade sig för väldigt många år sedan. I år blommade inte vitsipporna så mycket som de brukar – kanske påverkade fjolårets torra och varma sommar.
Men området är väl värt ett besök nu och några veckor framöver. För fågelintresserade är det ett eldorado.
Om sommaren är det ett område att besöka när man tröttnat på stranden. Här finns en välbehövlig svalka i skuggan av alla stora träd. Även hösten ger Borgen en naturupplevelse utöver det vanliga.
För några år sedan var vi vid Skagen och turistade. På västra sidan av Jylland låg den igensandade kyrkan bland enorma sanddyner. Ett märkligt landskap med dessa dyner med vågmönster efter vinden. En känsla av Sahara men i norra Europa.
Skagen kan rekommenderas, här finns allt från Skagenmålarna, haven som möts, falkenerare med uppvisning, fjärilshus och god dansk mat med öl.
Bilden är en komposition med diagonaler. En enkel illustration till dynlandskapet. Några fotspår triggar fantasin och det grönbruna landskapet i fonden ser torrt och hedaktigt ut (vilket det är). Bilden andas lugn samtidigt som man kan ana hur dessa dyner flyttar sig när stormarna tar vid på höst och vinter.
Veckans bild vecka 1 2018
Här kommer den första “veckans bild” för i år, 2018 –
God fortsättning alla.
Bilden skulle man kunna tro vara tagen nu i dagarna med tanke på det ruggväder vi har, men så är inte fallet. Den är tagen för 15 år sedan, 2003 och i trakterna av Söderåsen. Det var ruggigt men stilla, en nordsvensk häst betade och diset/dimman ville inte lätta. Det hela väldigt stämningsfullt. Björkar och andra träd avtecknade sig mot dimman som grå siluetter.
Bilden förmedlar lite av detta och färgerna i den är murriga i olika bruna och grå nyanser.
Här kommer denna veckas bild, tagen för ett par dagar sedan, en liten förexkursion till utflykten den 8 oktober. Då ska vi till Söderåsen. Det här är ju inte någon matsvamp, men den satt där vid foten av en bok och ville bli fotograferad. Dåligt ljus, blåsigt och alla de små rackarna i olika fokuslägen. Så bilden är ett utsnitt för att ge bilden lite mer närvaro och bli lite mer intressant. Artens namn – någon? Den ljusa svampen gör sig bra mot den mörka mossbelupna stammen. I förgrunden något mörkt, även det en svamp, men en annan art.
Bilden hade mått bra av lite extra ljus (reflektor kanske) eller ökad känslighet. Samtidigt är det en något otydlig tredjedelskomposition med ett virrvarr av småsvampar i bakgrunden. Ska man “städa” innan man tar bilden? Det gör inte jag. Det finns ett kommentarsfält nedan – kom med synpunkter vet jag.
veckans bild, vecka 31
Veckans bild kommer lite oregelbundet, men det ska förhoppningsvis bli lite mer regelbundet nu.
Och denna bilden är tagen ute vid Öresund mellan Ålabordarna och Fortuna. Eftermiddag i högsommar med havsglitter, Ven och fartyg.
I förgrunden en flockblommig växt – släkt med hundkex. Sådana här bilder behövs för att förmedla lite sommarkänsla.
Och visst gör den det. Motljusbilder har varit tabu till och från. Den här är ok tycker jag och speciellt en sån här sommar.
Lördag 5 augusti och många börjar jobba på måndag. Sommarlovet är snart slut och man undrar vart denna sommar tog vägen. Resor söderöver kommer att stå högt i kurs i höst.
Men mannen i väster tar semester 17 dagar för att Vita huset ska renoveras. Då skulle man väl kunna passa på att byta ut låsen också!
Och i den svenska sandlådan passar alliansen(?) på att röra om. Så kan det gå när man lägger ut allt möjligt på privata entreprenörer.
Idag fm ägnade vi åt rosor; 7000 rosbuskar och 500 0 sorter. Allt planterat i en sluttning av Sabinerbergen med en tanke om porlande vatten och spektakulära fontäner. Många blommade och många var på G. De flesta riktigt fina, en allsköns blandning. Skötsel eftersatt pga finanskris, men nu verkar ambition och omsorg komma åter. Lunch i anslutning till rosenträdgården, ett relativt nybyggt ställe med god mat. Sicken lunch.
På eftermiddagen besökte vi Villa Aldobrandini, som ligger högt med utsikt över Frascati och vidare bort mot Rom. I fjärran kunde vi se ett solglittrande Medelhav. Vår guide berättade historien om villan och dess olika ägare. Prinsen, som nu äger villan, visade sig ett kort ögonblick på gårdsplanen. Vi fick guidning av trädgård och den vattenanläggning som en gång försörjt fontäner mm med vatten. Nu är vatten bristvara och prinsen säljer nu sitt vatten t kommunen. Vi fick även se urgamla knotiga plantaner.
