En bild på en ekstam, kan det vara något? – Mm det är en vackert fårad stam, med en lång livserfarenhet, kanske flera hundra år. Lite stillasittande månne men med vindarna färdas trädens kemiska ämnen som gör att de alla kommunicerar, eller … Det lär vara så att olika arter kan meddela varandra om faror och på så sätt kan förbereda sig för en attack av någon elak liten snytbagge eller … vad vet jag?
Hurusom helst så är de vackra/ståtliga dessa ärrade åldersekar, och tänk om de kunde berätta.
Det var det om veckans bild. Kola in tredjedelar och skuggor/dagrar/ljus, det ger en känsla av höstens krispighet. Bilden är tagen vid Näs inte långt från Floda, i september för ett par år sedan.
Jovisst, här kommer veckans bild och en som är ganska nytagen. Vi var uppe på Söderåsen en väldigt fin torsdag nu i oktober. Från Kopparhatten hade vi mirakulöst fin utsikt genom dalen och långt bort i öster skymtade Hässleholm.
Höstfärgerna sprakade i solskenet från en lågt stående höstsol. Vackert. Fjärran från alla världsliga ting.
Idag var vi ute, min grupp 55+ och jag och vandrade vid Djurholmen, ett fint naturområde på Hallandsåsen. Här finns en liten bäck i ravin (resterna av en isälv), fin bokskog och en högmosse. Här har man brutit torv, slåttrat myren och använt avrinningsvatten till skvaltkvarnarna. Det här är gammal kulturbygd. När sedan molntäcket skingrades och himlen blev blå så blev det verkligen en lyckad utflykt. Och en del svamp hittade vi dessutom. Här på granstammen satt dessa praktexemplar av klibbticka;
Dags för lite svampplock! Jo, nu har regn dragit in över Skåne och den första svampen bör komma. Jag har fått rapport om både Karl-Johan o kantarell. Vi drar till Järavallen för att söka efter matsvampar. Här är markerna sandiga och det krävs rätt mycket regn för att soppar och andra ska sticka upp. Vi får en riktigt fin promenad även om det är glest mellan fruktkropparna. Enstaka kremlor hittar vi men inget matnyttigt. Betande köttdjur håller markerna öppna här på reservatet som ligger öster om E6:an. Och det är här vi hittar björnbär. Det är tidigt, men en del är både stora och svarta. Det blir ett par liter innan regnet stoppar vår iver. Och här några av bilderna från vår dag;
Fredag och den första april, och jag avstår från att skämta. Jag visar några bilder istället, några bilder vi tog imorse ute vid Pulken. Det är ett ställe söder om Kristianstad som ingår i K-stads Vattenrike. En fin fågellokal och nu även för tranor. Tranorna började komma för några år sedan och för att minska skadorna de gjorde på grödorna runt om så startade utfodringen. Smart.
När vi anländer på morgonen är tranorna också på ingång och flockvis kommer de och landar. Många övernattar i våtmarken men en del drar iväg till Hammarsjön för att sova. Så där ute på den fina ängsmarken står de som en grå massa och kacklar – för de gör de verkligen. I tubkikaren ser man tydligt hur eleganta dessa stora fåglar är med plymer och långa halsar.
Här är några bilder – de ger en liten hum om hur det var imorse;
Vecka 13 2016, Veckans bild
Denna vecka, en naturbild, eller inte. Snarare en symbol för hur budskap sprider sig som ringar på vattnet. Goda budskap må man hoppas. För dessa två är det våren som är på gång och som gör att de virvlar runt på ytan. Det är två skrattmåsar och när de har fått utfärgade huvuden – den chokladmörka färgen så är det vår. På vintern har de nästan vita på huvuden och är svåra att skilja från vanlig fiskmås. Nu är de två eleganta måsar som simmar runt och sätter ringarna på vattnet i rörelse.
Bilden har en god komposition, och är suverän i färgsättning – enkel och lika elegant som måsarna. En diabild tagen 1992 upp vid Hornborgarsjön när vi spanade efter tranor. Jodå vi såg massor av tranor också.
Och det är en bild att bli glad av och glädjas åt dessa två vitfåglar som inte alltid är uppskattade. Det finns plats för oss alla.
Vecka 11 och veckans bild
Sportlov 1992 och en vandring runt Krageholmssjön en solig vinterdag, gnistande sol i is och lite snö. Is och vass kan ge märkliga och samtidigt snygga formationer.
En bild rakt av – visst, här skulle man kunnat krupit ner en bit till och fått med horisont – eller krupit ännu närmre och fått en intressant makrobild. Och så kan det bli så här också – helt ok.
För första gången sen vi flyttade hit kom en spillkråka på besök, nytt tomtkryss! En fascinerande fågel, svart och med sin röda hätta. En riktig signal. Den började med att bearbeta några stubbar, typ huggkubbar och vi kikade på den en lång stund genom sovrumsfönstret. Jag tog ett par bilder genom fönstret – grått skimmer – asch då. Och sen kom grannen och inte blev fågeln rädd, den fortsatte bara att jobba på kubben.
Så ut och fokusera och det blev en massa bilder och tid att se till att skärpa till dem. Och efter en stund behövde han en paus och satte sig i en hasselslana och det såg ut som han nickade till en stund;
Veckans bild, vecka 42/2015
Några minus och lite snö, december 1995 och ett mystiskt ljus mellan granarna. Och nog ser granskogen väldans risig ut. Ett häftigt foto som lever tack vare ljuset. Ett aktuellt foto som en baksida på hur det ser ut när biologisk mångfald inte får första prioritet. Och inte är det bättre idag 20 år senare. Det har ju till och med varit Biologiska mångfaldens år, deklarerat av FN och Bank i Moon via You-Tube – ligger säkert fortfarande kvar. Googla på Biodiversity!
Gråmulet och med regnet hängande i luften. Vi är på Järavallen m barn o barnbarn. Björkarna har gulnat och naturen förbereder sig för vintern. Det är vindstilla och tyst, om man bortser från trafikljudet fr motorvägen (svårt). Här några bilder fr dagens utflykt med kaffe och macka;
