Nu har det nästan gått tre månader på det nya året (inte så nytt längre) och våren gör sina framsteg.
Vintergäck, scilla, krokus mfl och våra blåsippor har börjat lite försiktigt med ett par blommor.
Men bilden är tagen i fjol och i mitten av maj. När det är så där fint ljus och äppelblommen håller på att slå ut. När de är så där skära som dom är innan de slår ut i vitt.
Huvudklasen, mitt i bild, mitt i grönskan, trotsar alla kompositionsregler och är där mitt i bild. Det är ju det viktigaste och påminner om oss hur det var då för ett år sedan. Skärpan sitter där och övrig blommor är något suddiga. Man kan till och med ana en insekt som sticker upp huvudet bakom kronbladen.
En bild som väcker känslan av vår, det som vi längtat efter hela långa vintern. Bilden har en diagonal linje drar genom bilden. En bra bild.
Veckans bild vecka 11, 2017
Ytterligare ett nedslag i England och St Albans, den lilla småstaden med pendlingsavstånd till London (ca 35 km norr om L)
Här sitter vi i språkkursen i grönskan och fikar.
Indelningen av bilden mellan förgrund, bakgrund och själva motivet ger en god harmoni. Avståndet till personerna ger dem en privat sfär som vi bara får kika på från håll. Vi kan inte höra vad de pratar om och vi kan bara fantisera om vad de är för några som sitter där och verkar ha det trevligt. En man går förbi i bakgrunden och vi förstår att det hela är i en allmän och mycket lummig park. Trädens svarta stammar ger lite kontrast åt bilden och känslan av den. I vänster sida hänger en slöja vertikalt, en miss i framkallningen som trots allt höjer bildens känsla av 60-tal. Den är tagen försommaren 1968. En bra bild.
Här kommer en sommarbild från nästan 50 år sedan och Skummeslövsstrand.
Det är riktig sommar, solen står högt och Tri-X* är lite för känslig. Laholmsbukten är en stor badbalja och bilarna är parkerade uppe där vegetationen tar vid. En båt, en äldre man med cykel och badande – folkliv.
Bilden, svart-vit och välkomponerad, ett tidsdokument som dessutom är en bra bild.
Kodaks Tri-X var den film som var bäst när ljust var lite dåligt och kanske inte optimalt för en sån här bild. Tro-X var normalt 400 ASA men kunde lätt pressas ett par steg, dvs till 1600 eller 3200 ASA. Och den finns fortfarande.
Veckans bild, vecka 9 2017
Många bilder blev det, den där sommaren 68 i det pulserande London och St Albans. En tid när vi gillade Stones och Beatles och det kalla kriget var på väg att ta slut. Ungdomsrevolt och studentuppror i Paris, kårhusockupation i Stockholm och en tid när solidaritet fortfarande fanns i folks medvetande. En bra tid.
Men det här var alltså veckans bild och den kanske inte återspeglar “Swinging London” eller tidsandan -68. En bild med en man i farten i den myllrande trafiken, hejdandes en av dessa gamla taxiar som fanns då, den svarta bullen. Han har inte samma spänst som mannen som Henri Cartier-Bresson fotograferade i hoppet någon gång på 30-talet i Paris, men ändå.
En bild i farten, ett streetphoto och ett vardagsmyller, och en stressad kontorskille med portföljen under armen. Vart är han på väg?
Vecka 8, 2017, veckans bild
Och här kommer ytterligare en nyskapad bild. En bild från St Albans, den lilla staden norr om London, som nu är en del av Storlondon, en sovstad som man sa förr. Det är eftermiddag, skolan har slutat och tjejerna är på väg hem iförda sina skoluniformer och små hattar. och det är liv och rörelse i den lilla staden.
Bra bild, och svartvitt ger bilden den tidstypiska känslan. Visst fanns det färgfilm denna tid men svartvitt var det många amatörfotografer som behärskade och gjorde foto till en populär hobby.
Bilden; linjer och tredjedelar och och förgrund och känsla, vad mer kan man begära, som sagt en bra bild.
Veckans bild, vecka 7, 2017
Nu blir det nostalgivarning! Nu har jag skannat svartvita negativ, bilder som jag tog några veckor utanför och i London 1968. Och det var under en språkresa. Nog blev jag vassare på språket, men roligast var ändå att plåta i den myllrande storstaden och den lite mindre staden, St Albans där vi bodde inackorderade hos familjer.
Det var en trevlig resa med goa minnen och som sagt en massa bilder
Den här är tagen i London i blagande solsken, inte så vanligt med sol, och under lunchpaus. Mannen ögnar igenom tidningen, djupt försjunken. Lite av street-photography månne.
Juste bild – man ack så många repor på negativet.
Veckans bild vecka 6, 2017
Jo, det är vecka sju nu, men vecka 6 får inte vara utan bild. Så här kommer en rivningsbild i från vår by. Det var efter Gorm, som ställde till det, som laggårn lämnade in och fick ge plats till en modernare byggnad. I ett av fönstrena dök en av byggnadsjobbarna upp. så det blev några bilder och det här var en av de bättre.
Veckans bild, vecka 5, 2017
Nu är det vinter som alltmer övergår i vårvinter. Träden vid kyrkan är hamlade enligt konsten alla regler, lind, och står där i diset med sina knotiga huvuden. De är som skulpturer, mörka i den mystiska dimman. Här skulle många rysare kunna spelas in.
Bilden förmedlar det magiskt/mystiska/trolska. Linjerna och delningen ger harmoni liksom nyanserna i diset. Bra bild.
Veckans bild, vecka 4, 2017
Vår första besök på den blå planeten, och det var i augusti 2013. Med döttrar och barnbarn. En häftig upplevelse när det gäller fisk och en häftig upplevelse när det gäller arkitektur. Den blå planeten är en orgie i glas och betong, väldesignat. Den här bilden är från entrén där man kan få stå och köa som vi. Visst är det väl frestande att balansera uppe på kanten till vattnet. Så en skylt kanske hindrar någon från att ta ett ofrivilligt bad. En bild blev det.
Och så finns det ytterligare en bild – se den 7 maj 2016.
Veckans bild vecka 3, 2017
En mobilbild tagen från köksfönstret i all hast när solnedgången var som häftigast, som den kan vara i januari. Molnen rödfärgade och solen på väg ner vid fyratiden. Är det alla dieselbilar vi ska tacka(?) för att kvällsrodnaden är så häftig?
Och värre lär det blir om de som använder mest diesel/olja/fossilt ska börja använda än mer. Någon på andra sidan Atlanten har noll koll. Hudå!
Men det här är en bild och hus i siluett ger lite rymd och den är tagen så där apropå, ingen större konstnärlig ambition – nä. Men visst, bilden är delad i tre delar och kanten till vänster följer ingen regel överhuvudtaget.
Så budskapet – fortsätt jobba för ett bättre klimat och ställ de som förnekar i skamvrån.
