Sen kväll en bit väster om Batlagundu och den nylagda vägen mot Theni. En näst intill religiös himmel med strålar ner mot den heta asfalten. Och glest med bilar. Själva Batlagundu kommer inte att vara den lilla staden som alla passerar på väg till Kodaikanal och andra turistorter. Och det är säker välkommet och dessutom kommer Batlagundu fortsatt att vara den knutpunkt den är med alla dessa bussar.
Indien är på väg att förändras och det sker även ute på landsbygden.
Alla inlägg av per
Vårbrasan
En höjdpunkt på trädgårdsåret är att få elda upp lite ris kvistar grenar och annat som lagts på hög under året. Det är fascinerande att elda, frigöra all den energi som växterna samlat under några år med sina gröna blad. Idag var den perfekta dagen, soligt och lagom vind – och den kom från nordväst! Här kan vi inte elda om inte vinden ligger rätt – lite hänsyn till grannarna. Efter en förmiddag vid brasan är man lagom rökt och påminner mycket om något enrisrökt.
Biodynamisk farm
På den här farmen odlar man ekologiskt och då även efter biodynamiska regler. En hel vetenskap detta om ekologisk odling och biodynamisk en del vetenskap men också en livsfilosofi som man kan ha lite svårt att greppa. Ett är säkert – den biodynamiska odling i Indien passar in i kulturen och det var härifrån upphovsmannen, Rudolf Steiner, hämtade inspiration. Och odlingsresultaten är väldigt goda. Här bearbetas nu några ton av granatäpplen. Kärnor och fruktkött torkas och exporteras sedan till Europa.
Några bilder från fabrik och gård, se även 22/2.
Kodaikanal, hilltop station
Nu kommer ytterligare bilder från Kodaikanal, en bit upp i bergen från Batlagundu och slätten. Här råder ett helt annat klimat, 2000 möh, vi såg molnen välla in och ge hela staden en mystisk/trolsk stämning.
Vår i Ottarp
Akvedukten i Mathur
Det var den 15 februari jag besökte den här bron som förbinder två kullar och fraktar vatten fårn den ena till den andra, ett smart sätt att ordna med vattenförsörjningen. Akvedukten hade även en gångbana och utsikten uppifrån gav ett nytt perspektiv på kokospalmer.
Här odlas mycket som är vattenkrävande, som ananas, jackfukt, gummi och socker. Vid foten av akvedukten fanns en lekplats med Disneyfigurer blandat med exotiska djur och Buddhafigurer.
Några andra böcker i cirkeln
Vadensjös bokklubb/cirkel har läst några böcker nu. Två är presenterade i bloggen och några kommer här lite mer kortfattat;
En man som heter Ove – Fredrik Backman
En roman om att vara olycklig pensionär i Sverige idag – men är det verkligen så? Lite rolig och lite sorglig och med ett perspektiv på generations och kulturkrockar. Som sagt, rätt rolig med en allvarlig underton.
Fallvatten – Mikael Nemi
En annorlunda roman, en katastrof inträffar utmed den norrländska älven. Det ställer allt på ände och tar fram både ont och gott hos människor. En spännande, kuslig läsning.
Kaffe med rån – Catharina Ingelman-Sundberg
Ytterligare en bok om att vara pensionär. En skröna som piggar upp. En still undran – hur lyckades dessa pensionärer få plats på ett äldreboende? Men kul läsning och ja – en skröna. Det kommer tydligen en fortsättning.
För mycket lycka – Alice Munro
Novellsamling med sorgliga livsöden, en samling med fokus på kvinnor och de livsöden som drabbar dem. Formatet, korta historier gör boken överkomlig, men de sorgliga livsöden som är genomgående i boken gör den svår/tung och samtidigt jobbig att ta sig igenom.
Trädgård i april
Våren är tidig i år och nu njuter vi av alla vårens blommor. Snart ska potatisen sättas också – den ligger i en låda i köket och förgror. Vårat woodland har invaderats av scilla och det tycker vi är ok, de står sig bra mot vitsipporna. Både vit- och gulsippor blommar stort nu medan blåsipporna är på tillbakagång. De vi har, har funnits här i 30 år så de bör vara “den äkta varan”. Efter lite ogärspyssel, förberedelser för potatisar tog vi in lite av körsbärsträdets storknoppade kvistar. De kommer att slå ut lagom till påsk inne i stugvärmen. Och de där ute i trädgården kommer nog bara några dagar efter.
Padmanabhapuram Palace
På gränsen mot Kerala ligger detta palats, ett palats i sten och trä. Mycket av utsmyckningen är uthuggen i hårda ädla träslag; rosenträ och teak.
Det är en komplex anläggning med många byggnader som alla hänger ihop och bildar en enhet, ett palats. Man möts av en stor port och innanför den en borggård med stora träd och en biljettlucka som påminner om biljettluckan på en järnvägsstation. Sedan går upptäcktsfärden genom palatsets många salar, och det är stora salar, sedan genom gemak och smakfulla matrum, mm.
Palatset har anor från 1550 och den som byggde det hela klart var Iravi Varma Kulasekhara Permud i början av 160-talet. Palatset ligger inom fortet med samma namn.
Här kommer en hel drös med bilder;
Ett varv runt damm
En bit norr om Kanyakumari ligger den här berömda tempelorten, med en helig damm att bada och rena sig i, och då från allt ont kan man tänka. Här sköter man även sin tvätt. Runt dammen ligger byns finaste hus.
Jag kom en tidig morgon och ljuset var magisk i den tidiga timmen. Folk besöker tempel när andan faller på kan man tro, och det gör man även om det är bestämda (flexibla) tider och denna morgon har det även kommit pilgrimer på besök.
Byn heter Suchindram och templet, Suchindram Thanumalayan, och här är bilderna;
