På väg tillbaka träffade jag mina grannar från tiden när jag bodde här. De har nu alla flyttat till Madurai där barnen, alla gifta, nu är etablerade. Victor och Freeda, föräldrarna till två döttrar och två söner flyttade med. De är i vår ålder plus något år och pensionärer. De fyller dagarna med att passa barnbarn och tar det lugnt – som en annan tänkt sig med andra ord.
Alla deras barn har barn, så nu är det fem barnbarn att ta hand om. Och vet du va Stina, Carolines dotter heter, ja just det, Stina.
En söndag tillsammans med en indisk familj och deras söndagslunch, det är verkligen kvalitetstid.
Mobilen gillade inte värmen igår. Så det blir en “skärmdump” fr kameran;
En stenhög/trähög, ett palats från 1500-talet i en stil som är typiskt för västkusten/Kerala.
Jo, det är fint och när jag är där är det lördag och väldigt många skolor som besöker. Och det är ett trevligt studiebesök tycks det. Skoluniformerna syns överallt i detta komplex av byggnader, alltmedan några lärare håller pli.
Största salen rymmer tusen pers och dess takbjälkar är riktigt stabila. Träarbeten som syns på byggnaderna är detaljrika och påminner mycket av det vi såg i Rajasthan som var huggna i sten.
Träslaget som dominerar är rosenträ, rosewood, som anstår ett kungligt palats.
På min rundtur idag kom vi även förbi det gyllene templet. Ett tempel med en kupol av massivt guld på några ton, enligt en kvinna som log lite vänt och bad om en allmosa.
Utanför själva templet under ett stort banjanträd, inte så stort som det jag berättat om förut, tillbeds guden Ganesh. Ormhuvuden längs relingen och Ganesh själv är alla indränkta med gurkmeja.
Den krydda vi kallar curry innehåller en hel del gurkmeja, därav den gula färgen.
Längs vägen på vänster sida löper en kanal med grönaktigt vatten. På högra sidan är det en sluttning ner mot en dal. Det är märkligt och se hur vattnet rikligt flyter fram när man upplevt andra delar av Tamil Nadu som är helt torrlagda.
Vid vägs ände fortsätter kanalen och nu i en akvedukt över en riktig kanjon. Här leds vatten från en kulle till en annan. Det lär vara den längsta i Asien. Det blir en panoramabild nerifrån.
Här i den allra sydligaste delen, omgivet av oceanerna är nederbörden god. Det är tydligt när man ser vad som laddas upp i torgstånden. Här finns massor med olika sorter av banan, den röda är favorit. Vidare dignar det av sapota, guava, ananas, kokosnötter men även apelsiner och äpplen som kommer från nordligare stater.
Den riktiga höjdaren är dock, Jackfrukten. Den är stor, taggig och ganska ful. Träden är stora och trivs i regnrika områden som här vid kusten och i staten längs västkusten, Kerela.
Smaken då? Frisk, söt, speciell, smakar Jack helt enkelt.
Här på hotellet har de varmvatten, mmm lyx. Solpaneler på taket ger bra med varmvatten och det är till och med så att det finns varmt vatten på morgonen.
Här är det sol var dag i stort sett hela året. 365 dagar. Så det är ju självklart att använda solenergi.
Solceller för att skapa el är inte lika vanligt men används allt mer. På ställen dit elen ännu ej kommit installeras solceller så att man kan följa de många såpor som sänds på TV. Alternativa energier kommer att få större betydelse i framtiden. Det är här i Syd man drabbas allra mest av klimatförändringarna.
Här i stan finns ett minnesmonument över Mahatma Gandhi, landsfadern. Här satt han och funderade i mitten av januari 1937. Och så skrev han några kloka ord.
När Gandhi mördades 1948 drabbades nationen hårt men Nehru som blev landets förste premiärminister fortsatte arbetet som Gandhi startat. Och Gandhi är fortfarande symbolen för protester genom icke-våld. Askan efter Gandhi delades upp i urnor och skickades runt i Indien. På den här platsen stod en av urnorna under 1948. Och här byggdes monumentet.
Det är många som influerats av Gandhi; Martin Luther King, Desmond Tutu, John Lennon, Al Gore mfl
Om den förra Royal Enfielden var av modell Bullet, så är det här Thunderbird 500. Läcker, eller hur!
Och jag får inga reklampengar från RE, och ej heller från importören.
Men jag är alltid öppen för förslag…..
Kanyakumari har turister och pilgrimer som viktig inkomst utöver fisket.
När man går västerut kommer man till en liten by som verkar livnär sig enbart på fiske.
Båtar kommer in i en strid ström och lådor med fisk landar på byns lilla fisketorg. När jag kikar är det mest småfisk som säljs och några enstaka större.
Det är ett spännande folkliv och det blir många bilder. Dock ej med mobilen.
Båtarna är färgrikt dekorerade och i fören har de alla ett kors, och någon helgonbild. I aktern hänger utombordaren med propellern på en förlängd axel. Det är tre fyra man som kommer in per båt, och när den sedan skall upp på stranden hjälps man åt. Båtarna är långa och smala och den stora oceanen säkert nyckfull.
Som sagt, det blir småfisk och några enstaka kräftdjur som tydligen är eftertraktade och en och annan av större format; makrillika, horngäddetyp mfl
Men de stora fångsterna man fick för 40 – 50 år sedan utblir. Stora båtar från olika nationer tar rubbet en bra bit ut till havs med sina trålar. Rovfisket drabbar små byar som denna.
Utan något som helst belägg påstår jag att här ute vid kusten är fler kristna än någon annan stans i Indien. Det finns ett flertal kyrkor här, men hinduiska tempel är fler.
Jag passerade den största kyrkan i Kanyakumari igår.
Snygg? Nja, bländande vit är denna stenhög och påkostad. På det lilla torget framför har man satt upp diaramor, små skåp med diverse prylar i, som visar Jesu lidande, hela Passionshistorien i en indisk kitschversion.
Inne i kyrkan är det svalt och nästan tomt. Ett avbrott till värme och oväsen som annars råder.
