Hem igen

Borta bra, hemma bäst. En strålande fin dag- molnfri himmel och buss från Celle vid 9-tiden. Småvägar genom det Nordtyska landskapet och det är vackert så här i försommaren. Rapsen blommar, hagtornen längs åkrar blommar, fläder likaså och oxeln mfl.

Summasummarum; Celle var värt ett besök, sparrissoppan var väldigt god, heden var svår att få grepp om och det var bara på ett par ställen vi fick se ljungheden. Bussresa med 65+ är en upplevelse i sig. Det var fyra intressanta/trevliga dagar.

Och det blev naturligtvis ett stopp, innan lunch, med gränshandel. Maxranson per person 40kg 😎. Det klirrade duktigt i bagagerummet efter stoppet. Dock så köpte vi själva bara choklad, kex o honung. Reklamskylten fanns utanför Fleggaards:

Krombacher Pils

En riktigt god tysk öl, när den är som bäst. Stadens museum har en liten shop och ett lite större café som även serverar öl. Och det var här som jag kunde prova denna braiga pils. Bra beska, stadig kropp och mälta. Och så har de lång erfarenhet av att brygga. Ett lokalt bryggeri nära Celle. Krombacher Pils. Helt ok.

Marknad i Celle och får på Heden

Idag en förmiddag med marknad och slottsbesök. Crepes till lunch och sedan bussen till Lunburger Heide. Fika typ mega- och sedan närkontakt med dessa genuina får som vandrar runt på heden. Dagen avslutades med en trevlig middag ute i by på heden.

Fullspäckad dag – trevlig och lagom typ. God mat och god öl. Helt ok.

Sparris

Idag gårdsbesök en bit utanför Celle. En gård som odlar vit sparris. Marcus, son på gården, visade oss runt bland de maskiner som används för att sortera, skala och paketera sparrisen. En hel liten industri. Fälten såg tomma ut, vit sparris skördas under den kupade jorden. Fram till midsommar håller skörden på. Sedan släpper man upp skotten så att plantorna får chans att hämta sig – ladda om till nästa säsong. Efter visningen blev det en god sparrislunch; sparrissoppa, sparris m tillbehör och jordgubbar med glass. Mmakalöst gott med en god Riesling.

Celle

Sparrisresa med Thell-bussar, pansjovarning. Nu är vi här i den medeltida staden, Rådhusklockan o kyrkan slår fyra och vi har just checkat in. Första intrycket av staden är riktigt positivt och nu efter några minuter på slafen ska vi kolla in denna kulturklenod. Återkommer imorron.

Four stroke

Nu en IPA, en ale från Höganäs, en High Nose Brew. En utmärkt öl, riktigt njutbar. Lagom beska med inslag av citrus, brygd på våra fyra sädesslag; korn, vete, havre o råg. En grumlig rackare som ser lite småäcklig ut i glaset, men skenet bedrar, den är god. En dag som denna, med 30+ mitt på dan är det gott att sitta under äppelträdet på kvällskvisten och smutta på en sån här exellent IPA.

Kolla in www.hoganasbryggeri.se

Någonstans brister himlen

April månads bok, skriven av en debutant, Erika Olofsson Liljedahl, var Någonstans brister himlen. Erika är uppvuxen i Höganäs och det är dit systern i boken tar sin tillflykt.

Vi får följa Elis, en ung man på 13 snart 14 år som hjälper far med fisket i Bohuslän. Det är i slutet av 1920-talet, Sverige är fattigt och familjen kämpar för att få allt att gå ihop. Elis storasyster Signe försvinner en dag oväntat och utan ens ta avsked av Elis. En tragisk hemlighet i familjen kommer upp till ytan och när sedan mor i familjen dör av blodförgiftning så rymmer även Elis.

Det är en berättelse om hur Elis tänker hämta hem systern Signe för att ställa allt tillrätta. Vi får följa hans resa och vistelse i Höganäs där han får uppleva andra sidor av världen.

Vi i vår bokcirkel var överens om att det här var en läsvärd bok.

Finn Citraic IPA

IPA? Nja, men en god ale. En IPA med humle, Citra, som ger den här IPAn en kraftig citrussmak. Och en bra stadig malt.

Finn har en bred produktion och kommer med nya öl ständigt. Kul. Och baserade i Landskrona som gör att sortimenten finns på vårt bolag.

Tillbaka till IPA- Citraic. En god ale som sagt med fina undertoner som nästan försvinner i citrussmaken. Själv föredrar jag en ren IPA. Eller en APA, och det har Finn.

Köge, på väg mot Mön

Veckans bild, vecka 13 2018
En bild i två versioner, se den beskurna överst och originalet efter texten. Två olika bilder men samma motiv. Korsvirke och typiskt för Danmark, och att man är rädd om sina gamla hus. Sympatiskt.
Bilden, originalet har väldigt många linjer och det kan kännas lite rörigt. Den beskurna bilden har även den linjer men kanske med lite mer harmoni och inte fullt så kaotiskt som ursprunget.
Vilken är bäst? Eller har de två olika syften? I vilket sammanhang passar respektive bild?
Originalet har korsvirket som sedan går igen i stenläggningen.
Två bilder, två budskap och två kompositioner.

Gård utanför Landskrona

Veckans bild, vecka 12, 2018
Här kommer ytterligare en nyskannad bild, denna gång fr Landskrona och en gård utanför stan. Om det nu är Erikstorp eller Säbyholms är jag inte riktigt klar över. Säkert är att något av husen har rivits och det hela är inte sig riktigt likt längre.
En motljusbild med reflexer i gatstenen som är så prydligt lagd. Och de fina träden med sina grenverk som ger det fina ljuset.
Bilden har en del att berätta om hur det kunde se ut för så där 50 år sedan, en dokumentation. Bilden i sig ger rymd och ett romantiskt skimmer över gårdslivet, som säkert inte var en realitet alla gånger.
Dokumentation, komposition, spänning, romantik – vad mer kan man begära av en bild?
Ha det gott och ställ om klockan i natt.