Den av turister ostörda stranden (förra inlägget från Indien) får kanske inte vara orörd så länge till. Här byggs det och det byggs strandnära. Kanske alltför nära med tanke på ett opålitligt hav när det kommer till global uppvärmning och havsnivåer. Är det verkligen något att satsa på? Här var i vart fall bygget på gång för fullt och de som gör mycket av det tunga jobbet är kvinnor; bära grus, bära sand bära cement osv. Här är de hårt arbetande kvinnorna på bild;
Sevärdheterna i Kanyakumari är snabbt avverkade, staty på klippa, monument på klippa, båda stenhögarna värda att se. Kritvit kyrka och så lite till, men det mest spännande var stranden väster om den lilla staden och dit gick jag en tidig morgon. Indian fish eagle, fiskörn, syntes bland måsarna. Fiskeflottan med dess kanotliknande farkoster kom in mot strand och nu några bilder från en playa utan turister;
I staden Kanyakumari möts oceanerna, det är Bengaliska viken, Arabiska havet och Indiska oceanen som möts här.
och här kommer några bilder – lite fler än i februari när jag bloggade (14/2) på plats. Några utifrån de två klipporna som fått hysa var sitt monument, ett över en tänkare och en staty över Tamil Nadus stora poet.
Och från fastlandet ett minnesmärke över offren för tsunamin 2004, en blå kobraliknande skulptur, kobran som beskyddar likt Vishnu som omger sig med kobror. Eller är det helt enkelt en våg som väller in.
Se bilderna;
