Även i Indien finns dinosaurieparker. Dessa djur fascinerar inte bara våra unga utan unga i hela vår värld. Tänk att de har vandrat runt här för några miljoner år sedan. Den här (vilken art det nu är) ses i en passande djungelmiljö. Inramad av grönska. Även detta en bild av Indien, ett land som rymmer så mycket.
Hej alla följare och spontanbesökare. Gilla och kommentera! Här är ytterligare en bild från Dindigul, metropolen norr om Batlagunda. Dindigul är en stad med station och dubbelt så många innevånare som B. Här ett gäng bufflar som står mitt i soporna och med kalv som söker efter ät/tuggbart. En livlig kommers med många besökare och många lantbrukare med allehanda varor/djur/mm att sälja/byta. Bilden är inramad av palmernas kronor och soporna nederst i bild. En talande bild med många funderingar kring livet i Indien.
Nu återupptar jag nostalgitrippen till Indien. Och här en ung man som ska sälja höns på marknaden. Här en grann tupp som bör betinga ett bra pris. Atmosfären runt oss kan man känna genom att bara titta på fotot, en kaosartad ordning. Mycket folk som basunerar ut sina varor, ett lätt dis i luften av små eldar för att värma te. En motorcykel, färggranna saris och vi står i skugga. Samtidigt som det är liv och rörelse har vi stannat upp i denna kommers för att beundra en tupp. Kanske till grytan eller till ett nytt hem i ny hönsgård.
Just nu går programmet; Världens sämsta indier på SVT 1. David Batra utmanas att klara sig som en indier av Malin Mendel. Indien ligger i tiden, och det är tredje säsongen. Dindigul, en lite större stad än Batlagundu, där vi bodde. Ytterligare bilder från Dindugul kommer.
Här är det hotell som jag ofta tog in på när jag reste till Chennai. I efterhand har jag förstått att de nekade indier logi – ett märkligt beteende hos en uthyrare/hotellägare. Trots allt ett ok ställe för oss – men hade jag vetat hade jag tagit in i grannhotellet.
Bilden är tagen på innegården, en lugn plats jämfört med hur det är på gatan utanför. Här i kvarteret fanns även en restaurang på taket av ett av hotellen – också det en bit från gatans hektiska liv. Bilden är tagen en gråmulen dag i Chennai (Madras). Det har regnat, det är oktober och regnen har kommit igång. Vattnet forsar längs gator men på bakgården försvinner vattnet snabbt. Många delar av staden har system för att fånga upp vatten inför sommarens vattenbrist.
Indien har många sidor. I dagarna besöker författaren Arundhati Roy Sverige. Hon säger; ”Indien är inte en demokrati” vidare i DNs artikel kan man läsa; Författaren och aktivisten Arundhati Roy ser inte längre sitt hemland Indien som en demokrati. Med upptrappat våld mot muslimer, inskränkt yttrandefrihet och förföljelser av oppositionella. – Om man är snäll kan man kalla Indien för en auktoritär stat, men det är för snällt, säger hon.
Läs mer om Arundhati Roy i DN 27/3 2023. Och hennes böcker är mycket läsvärda. De små tingens gud, är en bok som var och en borde läsa!
Här vid den stora dammen, kraftverksdamm, ligger en fin park som vi besökte tillsammans med byns barn.Här fanns inte bara grönska (i betongrabatt) här fanns en lekplats och hela tiden hördes vattnet forsa ut över kanten ner i den nästan torrlagda flodfåran. Hit gick färden med barnen i ett par större minibussar. Många glada miner och lyckliga tillrop. Kvinnorna i byn hade skickat med mat som värmdes och utfärden var fulländad.
Bilden ger först ett lite rörigt intryck, sedan upptäcker man linjerna som samlas i den härliga skapelsen i fonden. Ett tak med kula på. En hund tittar förvånat/nyfiket på och det hände en hel del i bilden.
Utfärden var en en del av den Naturskola som drivs för bybarnen. Allt för att lära sig olika aspekter på människans påverkan. Ett spännande avbrott för barn som annars inte får lämna sin by så ofta. Ett led i en biståndsatsning. Och så var det där med bistånd – varför ska vi släppa målet om 1 % bistånd – FY och USCH på er som bestämmer.
Vardagslivet i indisk stad är livligt, smått kaotiskt och stressande. Men inte för en indier, eller… Det här verkar vara normaltillståndet i medelstor stad, Madurai med 1 miljon innevånare och månne några till. Alla har sina uppgifter och många rör sig på gatorna samtidigt. Denna mini-cab eller toktok (tock-tock) är en smidig sak som kan ta många och kan röra sig smidigt i den täta trafiken.
Föraren är skarp, men bara en siluett och omgivningen lite överexponerad och lite diffus. Det är så man upplever en färd i en toktok. Prisvärt och dessa förare hittar i vimlet. Turister blir lurade? Nä, de tar ofta extra betalt av dem som har råd – turister ska betala för sig!!
Bilden som sådan säger inget om förarens sociala status, men det är ett slitigt jobb och ofta är det många hemmavid som är beroende av inkomsten. Fotot berättar mer om vardagen i storstaden och att här ger de allra flesta upphov till ett väldigt litet ekologiskt fotavtryck.
En helig man erbjuder välsignelser och ett gott liv. Vad det är för pulver i påsen har jag inte koll på men det ingår i ritualen. De heliga männen finns över hela Indien och skapar sitt levebröd på tempelbesökare. De är imponerande i sin mundering och sitt livskall. Ovetande som jag var kändes det som dessa män (bara män) ingav respekt och viss status bland de som besökte templet. Det var några stycken vid detta tempel.
Bilden är tagen rakt fram. En äldre guru. Bilden betingade några rupies. Med all rätt samtidigt som man känner sig som en turist utan spärr. Till mitt försvar var att jag besökte templet tillsammans med indiska vänner som sa att det var ok att ta en bild.
En bild som skildrar Indien 2005, ett land med så många dimensioner. Så många människor och så mycket mångfald. Indien är stort och med många folkslag, språk och kulturer och även natur. Utvecklingen går fort och mycket moderniseras. Vi hoppas innerligt att mångfalden bevaras och att det inte är västerlandets värderingar som tar över.
Några apor finns nästan alltid att titta på när man besöker tempel i Indien. Ibland kan de vara lite gulliga och ofta något framfusiga och påstridiga. De vill ha mat. De här satt lugnt och väntade i det fina ljuset under några träd. Lite motljus ger deras frisyrer karaktär. Nyfikna blickar och lite avvaktande, men beredda på att håva in allmosor. Nyfikenheten i aporna, deras blickar och hela stämningen fångas i bilden.
Det blev rätt många tempel under mina tre år i Indien. Och många olika apor. Dessa är makaker och jag tror det är Rhesusapa, en vanlig art som gett namn till vårt blodgruppsystem, Rh.
Nu, så här i mitten av mars är det gott att titta tillbaka och plocka fram diabilder från 2005. Riktig nostalgi.
Kvinnan på bilden har skördat blommor till marknaden i Nilakottai. Det är nerium, schersmin, tagetes med flera olika blommor som skördas var eller varannan dag. Ljuset är så fint på morronen och ingen vind. Lagom temperatur och blommorna håller längre om de plockas tidigt. Hela familjer är ute och skördar någon timma innan övrig sysslor och skola tar vid. En bild rakt fram och färger som ger bilden sin lyster. En bild som ger många tankar. Livserfarenhet, Indien, landsbygd, harmoni, och man undrar – hur är det att vara kvinna i Indien idag …
Två bilder i idag också. Här är det arbete och lite lugnare spel vid kanten på dammen. Äldre män jobbar i lantbruket med att plantera ut småplantor av ris. vanligtvis är det kvinnor som sköter planteringen. Ett tufft jobb för ömma ryggar. Och det är många plantor som ska sättas. Tre män i rörelse. med palm i bakgrund som även den reflekteras i vattenytan. En gråmulen dag och ljuset blir så annorlunda jämfört med den gassande solen.
De fyra männen vid poolkanten verkar vara djupt försjunkna i spelet. En lugn morgon för två äldre herrar. Det är en söndagmorgon och inga förpliktelser denna dag. Män från staden tenderar att bli “tjubby” när de kommer upp i ålder. Men alls icke här.
Bilderna skildrar, som sagt, den indiska vardagen på landsbygden. Och det är en, på ytan, lugn tillvaro. När regnen kommer som förväntat och skörden blir ok så är det säkert en god tillvaro. Men skördar slå fel. Lånehajar gör livet surt och mycket annat finns som förpestar livet. Bilderna speglar en stund av arbete och en stund av vila. Men bakom det harmoniska finns lång livserfarenhet och kunskap.