Aurorafjärilar

Ett drama utspelade sig i vår trädgård i går eftermiddag. Det var ett par kärlekskranka aurorafjärilar som parade sig. Ett svindlande äventyr bland maskrosor och prydnadsväxter. Först fick jag syn på den diskreta honan som påminner mycket och raps/kålfjäril. Den är dock lite mindre. Och sedan dök den orangefärgade hannen upp. Han fladdrade många rundor och var verkligen överallt samtidigt. Hur det verkligen gick med parningen var inte lätt att avgöra. De två var dock alltför upptagna med sitt förehavande att jag kunde ta några bilder på relativt nära håll. Men hannen var svår att få skarp. Men vad gör det – en suddig fjäril är en fjäril i rörelse.

Vi får väl se hur resultatet blir om någon månad när de nya larverna har blivit puppor som i sin tur ska kläckas och krypa ut som nya flygfärdiga individer. Mångfalden i trädgården lever vidare när det gäller aurorafjärilen.

New York – 5

Veckans bild, vecka 18 2019
Dags för ett nytt foto från storstaden NY och 70-talet. Ett par indier har stannat till och högtalarlådan är med och den äldre mannen talar i mikrofon. Inte för att jag kom ihåg vad han sa, men nu när man ser bilden undrar man om han inte sa några visdomsord som den guru han verkar vara. NY var brokigt och det var en storstad och vi som kom från småstad i södra Sverige var mäkta imponerade. Skyskrapor, folk/gatuliv, och trafiken. Intensivt och spännande.
Bilden, ytterligare ett tidsdokument fr NY får tala för sig själv.

”Såna som du ….”

ska inte vara här”. Titeln på boken ger oss en föraning vad den handlar om – fördomar. Och vi får en inblick i hur det kan vara att vara utsatt för diskriminering, hot och till och med hat. Det borde ha varit en harmonisk och trygg barndom och uppväxt – men icke. Samtidigt är Marika Carlsson frustrerad/förbannad på mycket i sin omgivning och ofta är det föräldrarna som får ta emot ilskan. Men boken är lite en ursäkt till dem med en insikt i hur goa och stöttande de varit. Sett ur Marikas vuxna perspektiv är hon mycket tacksam över deras osvikliga tålamod och stöttning.

Det är en viktig bok som ger en bild av att vara adopterad och samtidigt söka sin identitet. Patrik Lundberg, adopterad fr Korea, kom för några år ut med en liknande berättelse. Han hade en annan historia att berätta med sin bok “Gul utanpå”, men med många likheter.

Boken är kanske inte är ett litterärt mästerverk, men vad gör det, budskapet är tydligt och går fram. Läs den!

Borgen, Vallåkra

Ett av våra fina närmaturområden ligger alldeles invid Vallåkra; Borgen. Från stenkärlsfabriken följer man den lilla bäcken och snart är man framme vid Råån. Därefter följer en brant stigning till en platå. Och det är här man kan tänka sig att folk förskansade sig för väldigt många år sedan. I år blommade inte vitsipporna så mycket som de brukar – kanske påverkade fjolårets torra och varma sommar.

Men området är väl värt ett besök nu och några veckor framöver. För fågelintresserade är det ett eldorado.

Om sommaren är det ett område att besöka när man tröttnat på stranden. Här finns en välbehövlig svalka i skuggan av alla stora träd. Även hösten ger Borgen en naturupplevelse utöver det vanliga.

 

 

 

 

New York

Veckans bild, vecka 15, 2019

Veckans bild från 70-talets New York. 43:e gatan, 8:e avenyn en bit från Time Square och inte så långt från Broadway. En gata med många biografer och ett stort hotell; Dixie hotel, numera Hotel Carter,  ett av NY större och med anor från 30-talet. 2004 – 2008 var det rankat till ett av Amerikas smutsigaste hotell.

Även detta ett tidsdokument av ett NY som inte var lika upplyst av neonskyltar som det är idag. Men med stora bilar och är det inte en Ford Mustang som står närmast. Gatufotografi som inte är alltför närgånget och som känns mer sympatiskt.

New York – 3

Veckans bild vecka 14, 2019

Ytterligare en bild från the Big Apple, några grabbar leker på övergiven parkeringsplats, drömmen om ett annat liv – som basketspelare eller något helt annat. En bild med glada yngre män som har Manhattan som sin bakgård. Ynglingarna ramas in fint av klottrade väggar (idag hade det varit grafitti) några skrotbilar och husfasader som sett bättre dagar. En bild av liv och rörelse.

I det sista regnet

En roman av Janesh Vaidya. JV är yogalärare, ayurvedapraktiker och föreläsare. Han driver ett ayurvedacenter vid kusten i Kerala. Och så har han skrivit den här romanen, I det sista regnet.

För oss vad det här en bok om södra Indien med en förförisk framsida och med många goda omdömen.

En ung man är på väg hem till sin by. Han får lift med en oxkärra och sitter där under första hälften av boken. Och under andra hälften samtalar han med sin farmor som kläcker ur sig många visdomsord. Vi får hela den unge mannens barndom berättad. Horoskopet som ställs vid hans födelse är avgörande.

Förväntningen om en dramatisk och spännande kulturskildring infriades inte. Skildringen av färden och byn och alla dessa poetiska omskrivningar gjorde boken seg och tråkig, ingen bladvändare.

En uppmaning: JV skriv inga fler romaner! Håll dig till din yoga, och när det gäller ayurveda, det är säkert intressant men undvik tungmetaller, örter m biverkningar mm. Det här ovan är min åsikt.

Vi som grupp var eniga om att boken inte var läsvärd. 50% orkade inte läsa den 50% plågade sig igenom eländet.

New York 1970 – 2

Veckans bild, vecka 13 2019
Hej igen
Här ytterligare en bild från the Big Apple. På Manhattan i hamnkvarteren huserade denne man. Troligen hade han sålt slut på dagens fiskranson. Men vad gör han? Kniven är framme – ill vad? och varför står resväskan på trottoaren vidöppen? En spännande bilda från ett New York man inte ser idag. Vem är på affischen på väggen, en kriminell eller en politiker eller både och….
Bilden är tagen på lite håll för att inte störa mannen och för att ge en bild av helheten. Mannen är i mitten, ingen ocentrerad komposition, ett genuint tidsdokument.
Det kommer fler…

New York 1970

Veckans bild vecka 12, 2019
Det var några år sedan, nästan 50, som jag var i New York. Det var ett spännande möte. Jag jobbade på Svenska Amerikalinjen och dess fartyg Kungsholm. Och den dagen när vi kom upp för Hudsonfloden, passerade Frihetsgudinnan och ankrade vid kaj den var oförglömlig.
Vi fick permis i 24 timmar och de flesta av dessa var vi iland. Skyskrapor, stora bilar och mycket folk.
Den här bilen var ett av de större åken och vi som unga grabbar var mäkta imponerade. Då fanns inga tankar på klimatförändringar eller andra miljöfrågor. Dollargrin kallade min farmor sådana här bilar och i Sverige ägdes de av otrevliga uppkomlingar enligt henne.
Bilden, rakt framifrån, lite grodperspektiv och från kant till kant ger ett mäktigt intryck av fordonet.
Fler amerikabilder kommer.

Dalarna 1968

Veckans bild, vecka 11 2019

Jo, tänk, här kommer en bild och en bild tagen för några år sedan. Det var under familjens sportlov och då passade vi även på att vara lite kulturella. Den här oskiftade gården var gammal. Timrade hus och många hus till en och samma gård. Nu syntes inte de gräsbevuxna taken nu när snön låg djup. Mycket snö ger runda bilder, former som myser av tomtekänsla och vedbrasa. Förr gällde det att ha visthusboden och jordkällaren fulla för att klara vintern. Nu har vi ICA, då var de självhushåll, nu har vi snabbköpskoll. Massor av kunskap har försvunnit.

Och jag tycker att bilden förmedlar mycket av detta. En gammal gård i Dalarna som rymmer så mycket historia. Dalmasar som satte sig på tvären när det blev enskifte och laga skifte, så gårdarna ligger kvar och lever vidare i någon form.
Bilden är lite suddig – jag skyller på skannern – men det ger en soft bild som förstärker känslan.