Här en uppdatering på trädgårdsfronten:
Kornellen blommar för fullt, en trevlig buske.
Scillan bildar ett blått hav under körsbärsträdet.
Och så våra riktiga blåsippor som har sin bästa tid nu.
Först en kort parentes;
Onsdag, aw med nya jobbet, Cultura och pilotavsnitt av kommande TV-serie (?) på Röda Kvarn, här en trailer;
Torsdag, aw med gamla goa kollegor, Munka fhsk
Två aw samma vecka – så trevligt
Men nu fortsätter bilderna från Indien och med ytterligare tre bilder med en massor av sten som motiv och man bara blir andtruten av tanken på allt arbete som måste lagts på denna otroliga ointagliga anläggning;
Efter turen i söder landade vi med vår taxi i Jodhpur och i ett hotell på värsta trafikerade gatan i stan.
Den verkliga stenhögen i Rajasthan är Mehrangarh Fort (borg). Att det finns så många fantastika fort den ena värre än den andra i denna delstat i detta fascinerande land är helt enkelt otroligt.
Den första stenen till detta bygge lades redan i mitten av 1400-talet och det var Rao Jodha som gjorde det.
Rao var en av Ranmals 24 söner och han blev den femtonde regenten av Rathore. Ett år efter att han satte sig på tronen bestämda han sig för att lämna den gamla borgen och bygga nytt och då på ett säkrare ställe. Han hittade en bergskam, obebodd så när som på en eremit och en mängd fåglar. Klippan kallades fågelklippan och eremiten var Cheeria Nathji, the lord of birds. Han blev uppretad, arg och besviken – han uttalade en förbannelse över bygget – Må denna borg ständigt lida av vattenbrist!
Det finns många fler historier/skrönor om denna massiva borg och fåglar trivs här fortfarande, se bara alla glador och vråkar som seglar på uppvindarna vid fortets murkant. Och det var ju här vi såg ulliga gamungar! Och förbannelsen håller i sig, det är vattenbrist här i Jodhpur ständigt.
Inom murarna finns flera palats; Moti Mahal, Phool Mahal, Sheesa Mahal, Pärl-, Blom- och Spegelpalatset. Här inom murarna finns även ett av de finaste museerna i Rajasthan. Och några bilder – även en vy över själva stan, den blå.
Här ett par bilder från naturvandring den 17/1 (se inlägg).
Vi fick inte se några björnar, bara spillning, men vi fick se en krokodil i en av dessa dammar, livs levande och inte i bur. Dock på ett betryggande avstånd. En glad guide gjorde morgonen och den friska kylan var skön tillsammans med tystnad, den tystnad naturen ger som ett gott avbrott i det annars så stökiga och högljudda indiska livet på landsbygd som stad.
Den blivande nationalparken låg granne med ett av södra Rajasthans mest besökta tempel, Jaintemplet Ranakpur. Ett tempel som öppnar för turister vid 12-tiden när de verkligt hängivna fått utöva sina ritualer. Det är ett stort komplex av byggnader och vi lät oss imponeras.
Jainismen lär vara den äldsta nu praktiserade religionen i Indien. Jainister har många levnadsregler som också gäller för besökare när man stiger i templen.
Så nu blir det både bilder från natur plus en guide och sedan tempelbilder;
Idag klippte vi ner vår Bokharabinda. Den var stor, 30 år gammal, och inte mycket tuktad. Allt klippte vi ner, och 10 cm är kvar ovan jord,
Kommer den att klara sig? Vi håller tummarna och medan vi gör det kan vi passa på att olja in balkongvirket. Så här såg det ut;
Balkansippor, ihopslagna när solen gått i moln
Det viktigaste fortet i regionen, södra Rajastan, är Cittorgarh och sedan kommer Kumbalgarh. 1400-tals fortet ligger strategiskt högt på en bergskam med fri sikt åt alla väderstreck.
Enligt legenden misslyckades Maharana Kumbbhalgar att bygga sitt fort, det ville sig inte! En helig man gav honom rådet att offra en man och där huvudet föll skulle templet byggas och sedan palatset och där kroppen begrovs skulle muren anläggas. Ingen frivillig fanns att få tag på, men en dag kom en pilgrim, fick höra om problemen för bygget och anmälde sig då. Offret utfördes och tempel, borg/palats och mur byggdes utan problem.
Rajsamand, den 17/1 var vi här, se inlägg!
och här kommer ytterligare bilder från detta bad, Nav Chowki, helt byggt i marmor. vid sjön Rajsamand.
Sjön anlades av maharadjan Raj Singh, någon gång på 1600-talet som en fördämning av floden Gomati.
Hej igen, här kommer ytterligare foton från Udaipur, numera även känt från tv (jättebästisar, med Glans och Batra, tv4 se kommentarer den 19/3). Även James Bond har varit här – Octopussy filmen från 1983 se här; BOND-trailer och ca 0,35 in i trailern.
Staden är inte urgammal, den grundades av en maharaja, Udai Singh II. Han flydde från Chittogarh, besegrad men inte knäckt. Han etablerade sig här i sin egen stad, lät bygga palats och tempel och sjöpalatset är den verkliga kulmen på Rajpus kultur.
Udaipur sägs vara den romantiska staden – Österns Venedig. Mycket tack vare alla dammar och annat vatten som omger staden. Hela staden vimlar av små palats, halvelis och tempel. Det mest magnifika är palatset vid sjön the Lake Palace. Och vi tog naturligtvis en båttur, Lotta och jag. Från sjösidan fick vi lite distans till den myllrande staden och i kvällsljuset var det helt enkelt awsome – tänk att en stenhög som detta sjöpalats kan ge ett så häftigt intryck. Vi landade på en ö med palats och Indiens dyraste te, men serverat i porslinskoppar.
Udiapur ligger i den sydliga delen av Rajasthan, en vacker del av denna delstat.
Bilder; Sjöpalatset från sjösidan, lite andra vyer ochSolgud på en grind och ett mönster på sjal som Lotta var på jakt efter (dock inte fullt så skarpt rosa).