Här på hotellet har de varmvatten, mmm lyx. Solpaneler på taket ger bra med varmvatten och det är till och med så att det finns varmt vatten på morgonen.
Här är det sol var dag i stort sett hela året. 365 dagar. Så det är ju självklart att använda solenergi.
Solceller för att skapa el är inte lika vanligt men används allt mer. På ställen dit elen ännu ej kommit installeras solceller så att man kan följa de många såpor som sänds på TV. Alternativa energier kommer att få större betydelse i framtiden. Det är här i Syd man drabbas allra mest av klimatförändringarna.
Här i stan finns ett minnesmonument över Mahatma Gandhi, landsfadern. Här satt han och funderade i mitten av januari 1937. Och så skrev han några kloka ord.
När Gandhi mördades 1948 drabbades nationen hårt men Nehru som blev landets förste premiärminister fortsatte arbetet som Gandhi startat. Och Gandhi är fortfarande symbolen för protester genom icke-våld. Askan efter Gandhi delades upp i urnor och skickades runt i Indien. På den här platsen stod en av urnorna under 1948. Och här byggdes monumentet.
Det är många som influerats av Gandhi; Martin Luther King, Desmond Tutu, John Lennon, Al Gore mfl
Om den förra Royal Enfielden var av modell Bullet, så är det här Thunderbird 500. Läcker, eller hur!
Och jag får inga reklampengar från RE, och ej heller från importören.
Men jag är alltid öppen för förslag…..
Kanyakumari har turister och pilgrimer som viktig inkomst utöver fisket.
När man går västerut kommer man till en liten by som verkar livnär sig enbart på fiske.
Båtar kommer in i en strid ström och lådor med fisk landar på byns lilla fisketorg. När jag kikar är det mest småfisk som säljs och några enstaka större.
Det är ett spännande folkliv och det blir många bilder. Dock ej med mobilen.
Båtarna är färgrikt dekorerade och i fören har de alla ett kors, och någon helgonbild. I aktern hänger utombordaren med propellern på en förlängd axel. Det är tre fyra man som kommer in per båt, och när den sedan skall upp på stranden hjälps man åt. Båtarna är långa och smala och den stora oceanen säkert nyckfull.
Som sagt, det blir småfisk och några enstaka kräftdjur som tydligen är eftertraktade och en och annan av större format; makrillika, horngäddetyp mfl
Men de stora fångsterna man fick för 40 – 50 år sedan utblir. Stora båtar från olika nationer tar rubbet en bra bit ut till havs med sina trålar. Rovfisket drabbar små byar som denna.
Utan något som helst belägg påstår jag att här ute vid kusten är fler kristna än någon annan stans i Indien. Det finns ett flertal kyrkor här, men hinduiska tempel är fler.
Jag passerade den största kyrkan i Kanyakumari igår.
Snygg? Nja, bländande vit är denna stenhög och påkostad. På det lilla torget framför har man satt upp diaramor, små skåp med diverse prylar i, som visar Jesu lidande, hela Passionshistorien i en indisk kitschversion.
Inne i kyrkan är det svalt och nästan tomt. Ett avbrott till värme och oväsen som annars råder.
Här i kuststaden, Kanyakumarin, duggar stenhögar och andra sevärdheter tätt. Ett måste är att besöka de två öarna som ligger en bit ut i det blåturkos havet. På den ena ligger ett stabilt monument, Vivekanandas minnesmärke och på den andra står Thiruvalluvar, den berömde poeten, staty. Han skrev en hel drös med vedas (heliga rimmade skrifter) år 30 BC som kallas, Thirikkural. Viktig var han tydligen med tanke på statyns storlek.
Vivekananda är av senare datum. Han kom till klippan en dag i december för att meditera inför en religiös världskongress i Chicago vid 1800-talets slut. Han fick då en sådan kraft att han blev en viktig religös/filosofisk ledare, och det är till hans minne monumentet är uppfört! Känn på den!
Nu är jag i Kanaykumari, Cape Comorin, Indiens sydligaste spets. Jag har varit på många ställen runt om i delstaten men aldrig här på sydkusten. Och vilken lycka att få se havet. Indiska Oceanen, den västra och den östra och just här möts de.
Jag hittade till gästhusen, Tamil Nadu, tack Lotta, och fick ett rum med havsutsikt, en liten balkong och AC. Och som sagt, nu sitter jag här i havsbrisen, hör vågorna slå in och det hela är njutbart.
Det här är ett turistställe som många indier kommer till. Här finns ingen playa/beach för soldyrkare, men en liten sandremsa som invaderas av badsugna. Det är mest unga män syns i vattnet men även kvinnor badar, dock med sarin på.
Utsikt från min balkong/terrass, först bilar sedan hav!
Det är riktigt lagom vid tretiden att ta en promis i landskapet. När temperaturen sjunker under 30 så är det ok. Kikare och fågelbok, men inga nya kryss.
Jag följer den väg det efterlängtade vattnet tar när det kommer om en ack så sällan. Det kommer ju mycket, väldigt mycket på en gång och nerför berget bildas fåror där man kan ana hur det har forsat fram. Väl uppe på en av de lägre klipporna så ligger slätten framför en, brunbränd och torr.
Här upp en bit håller herdar till med sina getter. En gammal man (kanske i min ålder) är törstig och får lite av mitt vatten. Han blir mycket tacksam och vill gärna visa något för mig, en nyfödd getunge (heter det nog inte; valp, kalv, kid eller killing) – en liten killing. Den är alldeles naken och skär och ser ömtålig ut.
Templet mitt i byn är nyrenoverat. Det lagat, putsat och målat. Och det lyser om det i morgonljuset. Lite kitschigt månne och i sin miljö är det så självklart, gudar ska vara färgstarka.
Alla figurer ser välmående ut och några enstaka känner man igen.
Det är från detta templet som musiken strömmar vid högtider och andra tillfällen, och ibland på pin tji kan man tänka. Alltför mycket oväsen emellanåt som stör läxläsning och andra aktiviteter.
Och det här är bara ett av de många som finns i byn, fyra, fem totalt.
Det är mycket att förundras över i en indisk by. Den här väggen är ett exempel, med en stenfot och putsat tegel, och putsen är kodynga blandat med sand. Så här var de flesta hus byggda innan betongen kom in i bilden.
Men de mer traditionella husen var bättre isolerade och hade ett bättre inomhusklimat. Varma på vintern och svala på sommaren.
Nu satsar myndigheterna på att ersätta alla dessa gamla hus med hus av betong. Det är ju synd att man inte tar vara på gammal kunskap.
