En gnutta sol fick vi på vår å-tur per bil idag. Nu i höst har jag arbetat med ett uppdrag, Saxån-Braån och en sammanställning områdesvis. Och då vill man gärna se alla dessa data i naturen. Det finns många fina sträckor längs våra åar som är fina. Vatten ger liv i landskapet och nu på vintern när det är isfritt är det en hel del fåglar som nyttjar vattenspeglar och de lite lugnare avsnitten av åarna.
Bilderna är tagna längs Braån, som återhämtat sig väl efter skandalen med BT-kemi i Teckomatorp.
Veckans bild, vecka 51
En bild tagen i januari 2012
Det var vid adventstormen 2011 som dockan slet sig från varvsområdet i Landskrona och drev iväg. Den strandade på strandängarna söder om stan vid Lundåkrabukten, Flygeltofta ängar.
Det blev en attraktion för många och ängarna blev välbesökta.
Bärgningen av dockan blev ett kostsamt äventyr, men det lyckades att dra den flott innan häckfågelsäsongen startat.
Och nu är det lugnt på ängarna igen.
Flying dog Brewery USA, har bryggt den här IPAn. En härlig öl med IPAns beska om än lite försiktig. Lite väl söt men sötman ger ölen sin runda touch.
Inga extra tillsatser, bara malt, humle och jäst – och vatten förståss.
It snakes down the throat like a faithful friend.
Årets Nobelpristagare i litteratur, Patrick Modiano är författaren till Lilla smycket. Självklart måste vi läsa 2014 års Nobelpristagare. Och vi har ju sett honom på TV, hört honom bli intervjuad på radio. En lågmäld man i sina bästa år (runt de 70) med en märklig barndom.
I boken Lilla smycket, som handlar om en ung kvinna, verkar det som Modiano bearbetar sin egen uppväxt.
Romanen väver samman den unga kvinnans vilsenhet och ångest med tillbakablickar. Det blir som ett tema – det övergivna barnet.
Berättelsen utspelar sig i Paris och Modiano är hemma i de olika kvarteren som skildras och ger rikligt med detaljerat om adresser och Metrostationer.
Vi i vår lilla cirkel, hade lite olika omdömen om boken och vi fick en givande diskussion på tisdagskvällen.
Till det positiva, en oförutsägbar historia som vecklades ut efter hand.
Eller en rörig lätt svårgreppad roman. Och den var föredömligt kort.
En gnutta sol idag men blåsigt. Vi tog en tur ut till Salviken med sikte på gäss och örnar. Men ack ingetdera, dock en häger, nån rovis- förmodligen en ormvråk, spillkråka, meståg mm
En fin tur trots allt.
Här håller man på att restaurera gamla betesmarker. En del var röjt och stängslat, lovande åtgärder för att skapa intressanta biotoper.
Med havet i väster och motorväg och köpcentrum i öster är det verkligen ett närnaturområde som är så viktigt för oss naturlufsare.
Välrostad malt och inte alltför söt. En beska som närmar sig en IPA i en välbalanserad smakupplevelse. Touch av kaffe och choklad men exotiska frukter som utlovas kan jag bara ana.
Gotlands Bryggeri har lyckats igen och bryggmästaren Johan Spendrup vet hur man komponerar en god vinter/julöl.
Bulldoggen Krut hälsar oss dessutom en smakrik jul – enligt etiketten.
En ekologisk öl, så bra. En öl från Slottskällans bryggeri i Uppsala. En riktig mörk öl, nästan svart, som verkligen smakar vinter. Månne en riktigt god julöl. Brödig, rostig och karamellig. En öl med många nyanser. Beskan finns och är av lagom dos för en öl som denna.
Mikrobryggeriet har många olika öl på listan och det lär bli fler från det här bryggeriet.
Ett fatöl från Amager, ett danskt litet köpenhamnsbryggeri. En IPA med god och tydlig beska. En ljus.
När man blundar och försöker sig på en beskrivning är det beskan/grapefrukt som dominerar, sen kommer sötman och med den en behaglig eftersmak. En av de bästa enligt bartendern på Bishops. Och jag håller med.
Googla på Amager.dk
Den svarta diamanten
Veckans bild, vecka 50.
Den Sorte Diamant, Kungliga Biblioteket i Köpenhamn. Ett stort schabrak i en fräck design, och imponerande. Den är ju totala motsatsen till den gamla biblioteksbyggnaden. Och den visar sina svarta glasfasader mot Öresund. Ett tacksamt fotogeniskt motiv. På håll är den riktigt svart, men när man kommer nära och i decembersolen gav den ett helt annat intryck.
Vi var där för tre år sedan och såg en fotoutställning av den amerikanske fotografen Gregory Crewdson – han med alla allvarliga iscensatta vardagsdramor och mystisk rök i sunkiga småstäder, ni vet. Om inte, Googla och kolla för hans foton är sevärda.
Min fasad ska på intet vis jämföras med GC.
Men visst undrar man vem som vädrar däruppe – ett fönster på glänt – att det var möjligt överhuvudtaget att öppna ett fönster.
En India Pale Ale med snäll beska och inte mycket mer. Den känns till och med vattnig bakom kulissen av humle. Och som sagt, för att vara en IPA så är beskan av det mildare slaget.
Den är bryggd av Griffin Brewery, Chiswick, ett anrikt bryggeri som satte igång sin verksamhet 1845, vid Themsen.
Lite av fruktkänsla, citrus/aprikos, kan man ana.
