För ett tag sedan (4/4) visade jag några bilder på kvinnor från Tamil Nadu, många av dem hårt arbetande. De sköter hus & hem medan manen arbetar i lantbruket eller med något annat som ger inkomst till familjen. Mannen har ofta den ekonomiska makten. När kvinnor organiseras sig, bildar kvinnogrupper och startar egen verksamhet är det en början på mer jämlikhet.
Män har samtidigt krav på sig att se till att barnen får möjlighet att utbilda sig för en bättre framtid. Jämställdsarbetet i Indien har börjat, men det är ett komplext samhälle som inte förändras i en handvändning.
Fortfarande är hemgift, som kvinnans familj ska betala, en stor belastning och som inte främjar jämställdhet.
Arvsrätten/lagarna har ändrats nyligen och ger möjlighet till ett mer rättvist arvsskifte. Så var det inte för några år sedan och det kommer att ta tid att införa lagarna i praktiken.
Kastväsendet är inte avskaffat och man får inte diskriminera utifrån kast/kastlöshet, det finns inskrivet i grundlag. Om det hade efterlevts hade det också underlättat jämlikhetsarbetet.
Och det är svårt – det är bara att lyfta blicken och inse att även vi här hemma har inte kommit så långt som anstår ett civiliserat samhälle.
Samtliga Bilder är från en tempelceremoni i Trichy vid templet; Sri Ranganathanswamy
Äntligen, ett ytterligare inlägg om Indien och fenomenet plaststolar. Här måste finnas mer plaststolar än i något annat land. Och i olika kulörer. Bekväma? Nja, de är av samma modell som överallt i världen och visst går de att sitta på. När byn samlas sitter man på marken, med korslagda ben, kvinnor, män barn och även de äldre sjunker stiligt ner och lägger benen i kors, något jag inte riktigt klarar.
Men plasstolar dyker upp när det är bröllop och andra festligheter. På ett café/teservering i Himalaya dyker de också upp, likaså i Kanaykumari i sydligaste Tamil Nadu. Så håll till goda med ett urval plaststolar, och vill ni ha fler finns det på min hemsida; PLASTSTOLAR
JaipurJaipurRöd stol i skär stad, JaipurJaipurMuseivaktens stolRanakpur, vid JaintempletJaintemplet i Ranakpur i bakgrundenJaisalmerHos en bonde i Tamil Nadu
Annandag Påsk, och utflykt med kaffe och macka till Borgen vid Vallåkra. Det här är det mest fantastiska stället för vitsippsspan. Massor, det finns hur mycket vitsippor som helst och denna helgdag “peakade” sipporna! Även om vädret var gråmulet så är det här ett trevligt ställe att åka till, väl skyddat från lite kyliga ostvindar. Borgen är spännande på många vis med sina branta raviner och mångfald av trädarter, andra växter och fågelliv. En gång bröt man kol och leran vid Borgen har använts i lerkärlsfabriken. Här möts natur och kultur.
Idag sådde jag en första omgång; rädisor, morötter, sallat, rödbetor, dill och ärtorna ligger i blöt så de får jag så i em. Och alla dessa fröer har jag skördat själv, en del är sparade från ifjol och några nyinköpta trots allt;
Så var det dags, bäddarna klara och plantskolan öppen på fm, för plantering. 20 plantor, 10 per krage blev det. Och sorterna jag köpte (utan att ha läst på) blev;
Polka, 5 st, medeltidig
Honeoye 5 st, midsommar, motståndkraftig mot mjöldagg och gråmögel
Salsa 5 st, stora ljusa bär – mustiga
Sengana 2 st, äldre sort, syrliga bär
Korona 3 st, tidig och robust
Så det ska bli trevligt att få smaka sig igenom jordgubbssäsongen.
Och idag även klippt gräset första gången för säsongen.
När vi var i Jaipur, i början av januari, drog Lotta iväg en dag för att lära sig om blocktryck, block-printing. Jag nämnde att ett inlägg skulle komma om detta! Nu!
Skickliga hantverkare gör tryck”plåtar” av trä eller mässing, eleganta mönster som sedan trycks upprepade gånger på tyg. Så det är ett samarbete mellan duktiga träsnidare och textilkonstnärer. Resultatet blir till sjalar, dukar och mycket annat användbart. Ett par bilder på en träsnidare och de block han snidat och sedan bilder på näsduk och duk med elefanter – passar bra till påsk med gula påskliljor.
Visst påminner det om de linoleumtryck man fick pyssla med i skolan och potatistryck också för den delen. Detta dock lite mer avancerat!
Så var då de nya pallkragarna på plats och med jord, färdiga att plantera. Fyra pallkragar inköpta på trävaruaffär i stan. Vit trägrund för att ge dem ett lite längre liv, torka två dygn och sedan dags att ställa dem på plats. Tidningar i botten (odlingsväv är nog bättre). Och sedan fylla på med jord. Lite från grannen och lite kompost och efter några skottkärror var kragarna fyllda. Det ser bra ut. Imorgon är plantskolan öppen så då blir det jordgubbsplantor. Jag återkommer!
Och nu dags för ett Naturinlägg – tranor och trandans vid Hornborgarsjön
ett säkert vårtecken, en utflykt som man bara måste göra en gång om året för att uppleva, räkna och imponeras av dessa makalösa fåglar. Dom är stora och dom har sitt speciella läte men dansen kommer ofta av sig. Ok ibland glimmar det till, men den stora atraktionen är ändå den stora mängden och de imponerande flygspannen. Här några bilder på dessa majestätiska pippiar – dock ej från detta år utan för ett par år sedan – evolutionen har inte gjort något avtryck på fyra – fem år! Tranor i mängd
När jag var ute och rapporterade från majströskan i februari hade jag storkameran med och här är några bilder.
Och majs kan man inte tröska med hjälp av landsväg – bussar och bilar – kan tänka att det inte skulle uppskattas!
Skörden såg ut att vara hygglig, men utan bevattning hade det inte blivit något. Stationär tröska drive av traktorkraft
Här matas kolvarna in i tröskanOch i full gångså ryker/dammar det rejältoch ut kommer de gyllengula kornen
Sen kväll en bit väster om Batlagundu och den nylagda vägen mot Theni. En näst intill religiös himmel med strålar ner mot den heta asfalten. Och glest med bilar. Själva Batlagundu kommer inte att vara den lilla staden som alla passerar på väg till Kodaikanal och andra turistorter. Och det är säker välkommet och dessutom kommer Batlagundu fortsatt att vara den knutpunkt den är med alla dessa bussar.
Indien är på väg att förändras och det sker även ute på landsbygden. Nya vägen
