En gammal fasad som vetter ut mot den stora affärsgatan i den gamla stadsdelen av Jaipur. Hawa Mahal eller Vindarnas Palats, byggt 1799 av maharajan Sawaj Pratap Singh och är en del av det stora komplex som hela palatset i centra delarna av staden utgör.
Och med den rätta färgen, skär eller rosa eller vad man ska kalla den. Hela den gamla staden kallas “the Pink City”.
Så denna fasad blir dagens bild
Klicka på bilden så blir den större!
Och idag blir det även en bonus, en Roayl Enfield
Hej igen
Här kommer dagens foto; en gatuförsäljare i Jaipur som säljer diverse olika snacks och bara naturliga sådana; här finns rostade kikärter, torkade gröna ärtor, chips av morot, jordnötter och jordnötter inbakade i honung och socker och mycket mer. En färgrik blandning naturgodis.
Själv har jag hunnit börja jobba (jag som skulle bli pansjo) och det på en gymnasieskola i Helsingborg: Cultura – helt i min linje, med Hållbarhet och MR-frågor som profil. se länken CULTURA
och här kommer bilden;
Resa med dotter
Vi hade en väldigt fin tur genom Rajasthan, Lotta och jag.
Vi träffade på en engelsman som reste med dotter.
Vi träffade en australiensare som reste med dotter.
Vi såg flera resenärer, mor och dotter.
Och så förståss de stora grupperna av tyskar, fransmän på arrangerad resa. Bekväma hotell och AC-bussar.
Ungdomar reser till Goa och röker på?
Israeliska ungdomar som muckar från sin militära tjänstgöring, tre år för män och två för kvinnor reser till Indien för sitt muck-bidrag och då till Goa – och röker på?
MC-unga köper en Enfield och drar genom landet!
Indien har mycket inom sina gränser och man kan uppleva Indien på många sätt.
Naturen är på sina håll orörd och otroligt vacker. Och det är också ett sätt att uppleva Indien.
Och tack Lotta att jag fick uppleva Rajasthan med dig.
Och tack CIRHEP för er gästfrihet
Och Kudumbam
Och TEDE-trust
+ alla andra som jag besökt.
Detta är den sista summeringen.
Återstår, bilder tagna med storkameran. De kommer efterhand och foto-bloggas här.
Jag återkommer med ett urval av de 3.000 bilder jag tagit. Ha det!
Naturen i Palni Hills är storslagen
Här på väg upp mot Kodaikanal
För att samhällen skall vara uthålliga krävs tre saker;
Uthållig ekonomi
Social uthållighet
Uthållig ekologi
Och sedan kan man tänka sig en uthålligt kultur/kulturliv som en livsnödvändiga bonus.
Sustainabilty är något man hört i många sammanhang och numera är det inte bara bistånd och natur/miljöorganisationer som för fram det uthålliga budskapet utan även företag som försöker framstå som gröna.
Vi lever inte uthålligt, men omställning är på gång, eller?
Är vi beredda att betala vad det kostar för att skapa en mer rättvis värld?
Med vi, kan man tänka västvärlden som vi trots allt är en del av.
När Syd och Öst ökar sin förbrukning av kol, är vi snabba att kritisera.
Vi har varit bedrövligt dåliga på att komma överens om en internationell handlingsplan och då bara när det gäller den ekologiska hållbarheten.
Den ekonomiska hållbarheten går sin kräftgång och klyftan mellan de rikaste och fattigaste nationerna ökar.
Och vi har fler fattiga här hemma än på väldigt länge!
Indiska Oceanen möter Arabiska havet
och Bengaliska viken här i sydligaste Indien
Vatten är livsviktigt och i södra Indien har krisen blivit påtaglig. I flera år har regnen varit mindre/ mycket mindre än normalt och det märks på den redan torra vegetationen. Februari brukar vara en grön månad, men inte detta år.
Någon översiktlig plan för delstaten Tamil Nadu och hur vattnet används finns inte. Man borrar allt djupare för att tillfredsställa det ökade behovet av vatten. Många sötvattenresurser förorenas och blir otjänligt även för tvätt.
Det är oroväckande hur lätt man tar på vattenfrågorna från politiskt håll. Nu i valrörelsen finns vatten inte på agendan.
Är det klimatförändringen som drabbar redan utsatta som i TN?
Kan man omfördela vattenresurser inom landet utan negativa följder?
Bevattningen av stora delar av Tharöknen har varit både bra och förödande. Projektet Indira Gandhi kanalen är inte så omtalat men var inte så uthålligt som man tänkt sig.
Slutsats;
Ställ om till klimatneutralt!
Hushålla med vatten!
PPP, förorenare måste betala för att återställa!
Med droppbevattning kan man
minska vattenanvändningen markant
Vatten är livsviktigt och i södra Indien har krisen blivit påtaglig. I flera år har regnen varit mindre/ mycket mindre än normalt och det märks på den redan torra vegetationen. Februari brukar vara en grön månad, men inte detta år.
Någon översiktlig plan för delstaten Tamil Nadu och hur vattnet används finns inte. Man borrar allt djupare för att tillfredsställa det ökade behovet av vatten. Många sötvattenresurser förorenas och blir otjänligt även för tvätt.
Det är oroväckande hur lätt man tar på vattenfrågorna från politiskt håll. Nu i valrörelsen finns vatten inte på agendan.
Är det klimatförändringen som drabbar redan utsatta som i TN?
Kan man omfördela vattenresurser inom landet utan negativa följder?
Bevattningen av stora delar av Tharöknen har varit både bra och förödande. Projektet Indira Gandhi kanalen är inte så omtalat men var inte så uthålligt som man tänkt sig.
Slutsats;
Ställ om till klimatneutralt!
Hushålla med vatten!
PPP, förorenare måste betala för att återställa!
Med droppbevattning kan man
minska vattenanvändningen markant
Den ekologiska odlingen ökar. Men det går långsamt. Ökningen är störst när det gäller exportgrödor. Självklart, det är där det finns mest att tjäna, och efterfrågan i Väst ökar. Vi vill ha obesprutade matvaror.
För Indiens småbönder kan det vara en ekonomisk fördel att ställa om till ekologiskt. Insatsmedel från den egna gården kostar arbete, medan externa insatser kräver ekonomisk insats. Lånehajar är ett stort problem på landsbygden och lånebehovet minskar för ekologiska bönder. Också en anledning att ställa om.
Och när man skriver om lantbruk kan man inte undvika att komma in på GMO, genmodifierade växter. Det finns ett stort motstånd mot GMO i Indien.
Min stora invändning mot GMO;
GMO tar ifrån bönderna den självklara rätten att ta sitt eget utsäde. GMO ger utsädesföretaget patent på frö. Det är förödande för småbönder.
Deltagande förädling har praktiserats och fungerar väl. Det ger inga vinster till utsädesbolag och det är den stora anledningen till att det inte praktiseras mer.
Utsäde som sparats av småbönder själva
Här är det sorghum, en röd variant
Gråsparvarna i Jodphur hade försvunnit berättade hotellägaren när vi satt på taket och åt parotha en kväll.
Det finns många indikationer på att miljön inte mår så bra i Indien.
Gamarna har jag redan berättat om.
Vattnet i Indiens floder är förorenat och när man står på stranden av Yamunafloden känner man en avloppsstank som förtar alla eventuella vackra vyer.
Miljöproblemen är många! Och det blir ju inte bättre av alla miljöproblem som vi exporterat till Indien.
Textilindustri förorenar vattendrag för att vi ska kunna köpa billiga kläder.
Mediciner för vår marknad produceras på bekostnad av Indiens miljö!
Och listan kan göras lång.
Kommer den växande medelklassen i Indien att ställa krav på en renare miljö? Svenska konsumenter gör det inte!
Damm i Jaiphur, ytvatten är utsatt
Styltlöpare i kanten
Första försöket till sammanfattning;
Indien är stort, jag har upplevt en bråkdel.
Kontrasterna är stora och påtagliga. Kontrasten mellan fattiga och rika är stor. Medelklassen ökar och då framförallt i de stora städerna. Konsumtionen ökar och den inhemska marknaden stärks. Många västerländska ovanor kommer. Ett exempel;
Matvanor med skräpmat har kommit och kombinerat med alltför lite motion gett stora hälsoproblem. Indiens antal diabetiker ökar lavinartat. Och sjukvården är kostsam för den enskilde.
En bättre fördelning av resurser hade Indien mått bra av.
(Men vad ska vi säga, med den skattepolitik som vi nu för här i Sverige?)
Byggarbetare i sydligaste Indien, ett låglönejobb för kvinnor
Här i delstatens huvudort, Chennai, känner man en annan puls jämfört med den i Nilakottai eller Batlagundo.
Jag klev av vid Tambaram fvb till TEDE-trust. Det är i södra delarna av stan. Här har man byggt en IT-highway och de stora dataföretagen har kontor här, stora komplex. Hela staden är sammanbunden i ett stort nätverk och här konkurrera man med städer som Bangalore om datajobb.
Medelklassen ökar och då också en önskan om ett bättre boende. Husen runt Ranganathans farm är ett exempel. Här några bilder genom taxirutan, och sådana här lägenhetsbyggen omger hela Chennai.
