I det sista regnet

En roman av Janesh Vaidya. JV är yogalärare, ayurvedapraktiker och föreläsare. Han driver ett ayurvedacenter vid kusten i Kerala. Och så har han skrivit den här romanen, I det sista regnet.

För oss vad det här en bok om södra Indien med en förförisk framsida och med många goda omdömen.

En ung man är på väg hem till sin by. Han får lift med en oxkärra och sitter där under första hälften av boken. Och under andra hälften samtalar han med sin farmor som kläcker ur sig många visdomsord. Vi får hela den unge mannens barndom berättad. Horoskopet som ställs vid hans födelse är avgörande.

Förväntningen om en dramatisk och spännande kulturskildring infriades inte. Skildringen av färden och byn och alla dessa poetiska omskrivningar gjorde boken seg och tråkig, ingen bladvändare.

En uppmaning: JV skriv inga fler romaner! Håll dig till din yoga, och när det gäller ayurveda, det är säkert intressant men undvik tungmetaller, örter m biverkningar mm. Det här ovan är min åsikt.

Vi som grupp var eniga om att boken inte var läsvärd. 50% orkade inte läsa den 50% plågade sig igenom eländet.

New York 1970 – 2

Veckans bild, vecka 13 2019
Hej igen
Här ytterligare en bild från the Big Apple. På Manhattan i hamnkvarteren huserade denne man. Troligen hade han sålt slut på dagens fiskranson. Men vad gör han? Kniven är framme – ill vad? och varför står resväskan på trottoaren vidöppen? En spännande bilda från ett New York man inte ser idag. Vem är på affischen på väggen, en kriminell eller en politiker eller både och….
Bilden är tagen på lite håll för att inte störa mannen och för att ge en bild av helheten. Mannen är i mitten, ingen ocentrerad komposition, ett genuint tidsdokument.
Det kommer fler…

New York 1970

Veckans bild vecka 12, 2019
Det var några år sedan, nästan 50, som jag var i New York. Det var ett spännande möte. Jag jobbade på Svenska Amerikalinjen och dess fartyg Kungsholm. Och den dagen när vi kom upp för Hudsonfloden, passerade Frihetsgudinnan och ankrade vid kaj den var oförglömlig.
Vi fick permis i 24 timmar och de flesta av dessa var vi iland. Skyskrapor, stora bilar och mycket folk.
Den här bilen var ett av de större åken och vi som unga grabbar var mäkta imponerade. Då fanns inga tankar på klimatförändringar eller andra miljöfrågor. Dollargrin kallade min farmor sådana här bilar och i Sverige ägdes de av otrevliga uppkomlingar enligt henne.
Bilden, rakt framifrån, lite grodperspektiv och från kant till kant ger ett mäktigt intryck av fordonet.
Fler amerikabilder kommer.

Dalarna 1968

Veckans bild, vecka 11 2019

Jo, tänk, här kommer en bild och en bild tagen för några år sedan. Det var under familjens sportlov och då passade vi även på att vara lite kulturella. Den här oskiftade gården var gammal. Timrade hus och många hus till en och samma gård. Nu syntes inte de gräsbevuxna taken nu när snön låg djup. Mycket snö ger runda bilder, former som myser av tomtekänsla och vedbrasa. Förr gällde det att ha visthusboden och jordkällaren fulla för att klara vintern. Nu har vi ICA, då var de självhushåll, nu har vi snabbköpskoll. Massor av kunskap har försvunnit.

Och jag tycker att bilden förmedlar mycket av detta. En gammal gård i Dalarna som rymmer så mycket historia. Dalmasar som satte sig på tvären när det blev enskifte och laga skifte, så gårdarna ligger kvar och lever vidare i någon form.
Bilden är lite suddig – jag skyller på skannern – men det ger en soft bild som förstärker känslan.

Kvinnan i fönstret

Johannas deckarhörna säger; den vassaste thrillern i år – svårt att få superlativen att räcka till. Och många andra omdömen pryder boken. Men var den så spännande? Var den inte lite förutsägbar? Vilken hemlighet lever Anna Fox, huvudpersonen, med? AJ Finn som egentligen heter Daniel Malory, har skrivit denna spänningsroman med mycket vin och många piller.

Det hela utspelar sig under några veckor i New York och mestadels i ett stort hus där Anna lever i sin ensamhet. Hon fördriver tiden med klassiska filmer, vin, anti-depressiva piller, spaning på grannar och en del web-chat. Men det är mitt i denna tristess som hon blir vittne till en ruggig händelse hos grannen bortanför den lilla parken, en händelse som triggar igång berättelsen.

Vi hade lite olika uppfattningar när det gällde boken. Allt från bra spänning till lite tråkig med halvt avslöjande hintar. Vem är kvinnan på andra sidan. Sonen som hälsar på, är han en präktig tonåring. Och hur är det med den frånskilda familjen. Frågorna staplas och kommer vi att bli lurade av AJ Finn?

Filmen, Fönster mot gården från 1954, har samma tema, men är mindre invecklad. Säkert en rulle som Anna sett. Hade romanen blivit bättre om plotten hade varit enklare. Jag tror det.

Boken är på gång att bli film och släpps i oktober 2019.

Läs den o ge sen en kommentar här.