Trichy har en jättelik anläggning för att reparera och underhålla järnvägsvagnar och lok. Och då finns det ett behov av mat och mycket annat.
Var söndag har man en marknad här, en stor marknad för allt, i stort sett. En marknad för fisk, fågel, get och får. Enorma mängder grönsaker och frukt finns naturligtvis. Leksaker, husgeråd, smycken som armringar mm. Och alla dessa levande höns, duvor, kalkoner, kaniner och till och med en hundvalp.
Det är ett spännande folkliv och kommersen är högljudd.
Vi hittade även jackfruit på marknaden, en riktigt god frukt.
Där står den, den lilla revolutionerande bilen, stadsbilden för fyra personer. Världens billigaste bil, bilen som skulle finnas i varje familj. Det verkar inte ha blivit den storsäljare man tänkt men några stycken rullar trots allt på vägarna här. Vid första anblick ser det inte så trafiksäker ut. Och konkurrensen med andra småbilar är stor.
Men kolla lite gullig är den ju;
Redan vid femtiden signalerar templet att en ny dag randas genom att basunera några låtar. Det låter som musik från det senast från Tollywood, Tamil Nadus svar på Bollywood.
Vid sextiden är det dags för kyrkan i kvarteret att väcka, kyrkokörens sång med orgelmusik hörs vida omkring, det är ju söndag.
Tuppar gal, hundar skäller och man hör en och annan fågel; babblare, myna, parakiter mfl
Grannen startar sin vespa och en annan granne sitter utanför dörren och läser tidningen. Frun i huset bär in vatten och några barn leker. Mycket av livet sker utomhus, med en temp. som inte understiger 20 grader så är det ju inte så konstigt.
Kor och getter passerar och här skulle man kunna sitta utanför Oswalds gästhus och bara fascineras av folklivet.
Ett smart sätt att förse risodlingar med kväve är att plantera in en liten ormbunksart, Azola i fältet. Den liknar mer en alg där den flyter på vattenytan än en ormbunke. Azolan får näring av riset och med hjälp av mikroorganismer binder den kväve som riset tar nytta av, win-win.
Här i ett par baljor på farmen ser det lite trångt ut men man tar plantor ut till fältet, sätter ut glest och de kommer att sprida sig snabbt och ge en bra effekt på grödan.
Vi hinner med ett besök på en närliggande ekologisk gård också. Här odlas ett par ha (1 ha= 100 •100 m) och det mesta har varit uppodlat med ris och är nu skördat. När riset står där och växer kallar man det paddy, förklara min guide och översättare, Viji. Hon har tagit masterexamen i Social Work och jobbar nu för Kudumbam härute på farmen. Hon var själv barnhemsbarn här för tio år sedan.
Riset, som såddes sent, ser väldigt frodigt ut och till ett litet fält finns vatten tillräckligt.
Skörden har varit sämre än vanligt, 26 säckar mot 40 när regnen är mer normala.
Vita kohägrar vandrar omkring i vattnet tillsammans med gråbruna natthägrar som lyser med sina vita vingar när de flyger upp.
Nu är jag tillbaka på Kolunji, gården som är ett mönster för många småbrukare här ikring. Hit kommer även andra organisationer, lantbruksföreningar och många andra som är intresserade av att lära sig om ekologiskt lantbruk. Här finns möjligheter att inkvartera och utspisa plenty med people.
Gården är som ett familjejordbruk. Här odlas ris, sorghum, hirs, bönor av olika slag och en mångfald av grönsaker. Allt ekologiskt. Vidare har man planterat en mängd olika trädslag, fruktträd och en art av accasia för ved till köket.
Denna säsong när det inte regnat ordentligt de senaste tre åren ser mycket brunt och stressat ut. Grönsaker vattnas men man kan inte bevattna hela gården. Trots allt är gården en oas jämfört med intilliggande fält.
Här finns också ett hem för föräldralösa barn. Några går i byskolan två km bort. Några, som ska ta igen det de missat av olika anledningar får undervisning på gården.
Jämfört med staden verkar det vara betydligt trevligare att få växa upp här.
Idag är det lördag och ledigt från skolan. Barnen hjälper till i köket, leker runt på gården och verkar må bra.
Nu på Kudumbams kontor, lite mindre än det förra, men de är färre i personalen nu så det är lagom stort. Här utgår man ifrån och här håller man kontakt med olika nätverk, andra organisationer mm. Det ligger i bottenvåningen på ett hus här i bostadskvarteren längs en väldigt lugn och fridfull gata.
Förmiddagen har jag tillbringat med chefen Oswald, som entusiastiskt berättat om verksamheten och hur han ser på den de närmsta åren framöver.
Det finns planer på hur man kan utveckla ekologisk odling och hur nätverk etableras för att nå ut till småodlare så även de kan ställa om till ekologiskt.
Försöksgården, Kolunji, ligger en bit från staden – det blir imorgon.
Just nu busar ett gäng apor utanför fönstret och för oväsen med soptunnorna.
En av de frågor man får är om det finns ormar. Det finns orm! Ute på landet finns det många och många olika arter. På baksidan, en bit bort från träningscentret visade Mohan mig en grop med lite bråte, sten och grenar, kvistar mm – Här finns både kobra och en art av huggorm, Russel viper, sa han. Och medan vi stod där kikade ett nyfiket huvud upp bland alla grenar, men var snabbt försvunnen igen. En brun snok.
Bilden är skinnet som blir kvar när en orm ömsat.
Torsdag morgon och på väg i buss ackompanjerad av indisk Bollywood-musik på hög volym. TV, två stycken, med DVD och de är avstängda. Busstationen är full med bussar och alla ska fram samtidigt. På något vis tråcklar vi oss ut ur röran och vidare ut ur Batlagundu, min gamla hemstad.
Jag ska till Trichy, byte i Dindigul, för att hälsa på en annan organisation, Kudumbam. Deras verksamhet är mycket den samma som cirheps, men har också en försöksgård för ekologisk odling. På organisationen lär det finnas två svenska volontärer som går en kurs på Biskops-Arnös folkhögskola.
Kudumbam är tamil och betyder familj.
Lite dogma över videon, befintligt ljus och ljud !! och inget stativ
Här i byn finns en brunn, en helt öppen brunn som man kan hinka vatten ifrån. Här finns också två små vattentorn. Vattnet i brunnen räcker inte på långa vägar utan nu har det lokal panchayat (sammanslutning av några byar) satsat på en ledning. Vid foten har man borrat ner till 1000 feet, ca 300 m som leds till respektive by och ska täcka behovet. Vatten pumpas till tornen och sedan ut till hushållen. Men det är begränsat till en timme varannan dag.
Så varannan dag samlar man vatten i färggranna tunnor. En del hus har vattentank och då fyller man på den med hjälp av lagom stora kärl. På bilden, Chandra och en fylld vattentunna som ska ner i tanken under huset.
Runt de stora städerna har småbrukare insett att det är mer lönsamt att sälja vatten i stan än att använda det till lantbruket!
