Jo, skolan jag träffade häromdan är här på CIRHEPs träningscenter som ett slags lägerskola. Det är en klass om 25 – 30 elever och tre lärare. De har tittat runt i omgivningarna och lärt sig om ekologisk odling, klättrat upp på berget, hjälpt lantbrukare att skörda blommor och följt med till marknaden. Och idag stod studiebesök på dagordningen.
Besöket hos chefsadministratören var intressant. All undervisning är på engelska och en lärare översatte både vad han chefen sa och vad eleverna frågade;
Det sker en omfattande utveckling av blocket säger bossman;
Det finns en garanti att alla arbetslösa kan arbeta minst 100 dagar med lön.
Alla som är under fattigdomsgränsen är berättigade till en bra bostad (se inlägget om Sati).
Vägar ska underhållas, även ute i byarna.
All annan infrastruktur ska underhållas med gatubelysning mm
Skolor ska fungera
Bidrag för att minska energianvändning har införts, sk grönahusprogram.
Och sedan är besöket över. Många frågor blir obesvarade;
Hur tacklar man vattenfrågorna?
Vad gör man för att stävja den omfattande korruptionen?
Mm
Mannen i vit skjorta vid bordet är chefen för Blocket.
Idag lördag är skolan kvar som jag träffade häromdagen, de ska på studiebesök; en tegelfabrik, en destillationsanläggning och chefen för Nilakottai Block.
Tegelbruket är stort och efterfrågan är hög nu när det byggs överallt. Produktionen går på högvarv.
Destillationen ligger just nu nere, priset på blommor, som är råvara, är alltför högt. Man destillerar oljor ur olika doftande blommor och destillatet säljs sedan på export. Det blir till parfym i allt från tvål och tvättmedel till exklusiv parfym.
35 personer är anställda och omsättningen mellan 10 – 15 crore/år. 1 crore är 10 miljoner, allt i rupees.
Administratören för Nilakottai Block kommer i näst inlägg.
Stillastående fabrik, modern och med stor kapacitet.
Tidig morgon på en indisk farm, solen går upp vid sextiden, det är ingen större skillnad över året. Och det är tyst från trafik men desto mer av naturens alla läten. Det är småfågel i buskarna korna vandrar runt med kohägrar i följe.
Korinji är egentligen en blommande buske som växer talrikt i bergen bara någon mil bort. Den blommar i maj juni och då skimrar bergssidorna i blålila och det händer vart 12:e år. Senast var 2006 och jag har sett den i blom! Och det är då farmens namn och färgsättning. 2018 är det dags igen!
I fabriken är man i full gång med att kärna ur och lägga kärnor med fruktkött på torkgaller. Det är kvinnorna som jobbar dagskift, på kvällen kommer ett gäng unga män.
Enligt Ms Vasantha är torkade granatäpplen “Very tasty” och det med en indisk accent.
En till WordPress-webbplats
