Guden Ganesh, vishetens gud, finns målad på många av husen i staden. Och många av templen är tillägnade Ganesh.
Som klok och vis finns han också i många skolor och även högskolor.
Han är son till Parvathi och Shiva. Shiva halshögg sin son – ett litet missförstånd. Vad gör man då? Parvathi var pyrd, Shiva, med sina gudakrafter återupplivar. Det första som kommer i vägen är en elefant. Swisch med svärdet och vips har sonen ett elefanthuvud.
Huset är byggt i sandsten och mönstren i pelaren är huggna i stenen.
I Jaisalmar finns en sjö/damm som skapades på 1300-talet för att förse staden med vatten, Gadsisarsjön. Här samlas regnvatten numera (200 mm per år i snitt) om det blir några regn.
Vid ena sidan har man byggt trappor för att man ska kunna ta heliga bad. Och naturligtvis tempel av olika format.
Även om sjön numera verkar vara väldigt förorenad så kan man se några styltlöpare i strandkanten tillsammans med några andra vadare.
Och första biätarna för vår tur jagade insekter i kvällsljuset.
På baksidan av hotellet håller tvätten till. I stora rykande grytor kokas lakan och annan vittvätt. Och bankas och knådas och borstas med rotborste. Det är en hög aktivitet och det är ett mansjobb. I hörnet finns det stora sköljkaret med ljust grått vatten med anstrykning mot blått. Linorna fylls efterhand med ren tvätt.
Vid husväggen bor grabbarna under ett par presenningar.
Det är bröllopstider just nu, festlokaler pyntas och det lagas stora mängder mat. Vi bor granne med en sådan lokal och nu ska man fira i tio dagar. Det började i förrgår kväll. Själva bröllopet sker i templet med många traditionella ritualer. Sedan ska de två släktena lära känna varandra och festa tillsammans. Många kommer långväga och stannar några dagar. Och det är på kvällarna man rockar loss. Hög musik med mycket dunk, medryckande, men vid tiotiden tystnar musiken, lokala bestämmelser.
Det ser lite ödsligt ut men inne i lokalen var det hålligång.
Mitt i Jaisalmer står Matmahai Gandhi staty. Många här beundrar fortfarande Gandhi och han ses som en enande landsfader. Han var den som drev kampen om frihet från engelsmännen genom icke-våld och passivt motstånd. Production by the masses and not massproduction var ett av hans mantra och som fortfarande är aktuellt.
Alla sedlar har hans bild – beundrar men ofta i skymundan när det moderna Indien växer fram.
Här uppe på kullen/ berget där Jaisalmers fort är beläget sitter vi nu och wi-fiar på ett tak med restaurang och avverkad thali.
Här har vi utsikt över jai-templet som även det ligger innanför fortets murar. Jainismen är mycket gammal och troligen föregångare till hinduismen. Vackra tempel, uppoffrande livsföring, icke våld och allmän godhet.
Visst är det väl så att man tänker på heliga kor som strövar omkring på gatorna när man tänker på Indien. Men ingen har riktigt koll på varför korna har denna status. Det har jag Googlat;
Kor lär hysa många av gudarna.
Lord Krishna lär ha varit koherde.
Många nyttigheter kommer från kor.
En del religösa attribut kommer från kor, som skirat smör, geeh.
Och i en delstater är det förbjudet att slakta kor.
Bilderna är på indisk traditionell boskap som lär klara tuffa förhållanden och är mindre känsliga för sjukdomar.
Äntligen, en selfie, och det hos frisören. Ett litet krypin, hål i väggen typ och två stolar, stor spegel, indiska gudar och Bollywood-stjärnor. Snabba klipp och ett mått med fingrarna; hur långt? Sedan mycket vatten och klipp klipp. Det hela avslutas med huvudmassage, bra för hårväxten, och till slutnågra lätta slag, dunk, dunk.
I morse var det som sagt dimmigt och även om pannkakan ångade det. En oindisk frukost, med honung och banan.
Här i norr är paratha den vanliga frukosten, ett bröd som påminner om chapati men fylld med potatis, alo paratha.
Bilden på pannkakan med Lotta reskompisdotter.
I morse låg dimman tät och kylan var genomträngande. Fortet som vi sett kvällen innan var försvunnet i ett gråvitt töcken. Det ångade om te och andedräkt. Enligt kocken är det snöoväder i norr och nordliga vindar som ger denna massiva dimma/smog som lagt sig över vår stad, Jaisalmer.
