Inspirerade av förra veckans pionföredrag på Trädgårdssällskapet här i Landskrona, Lena Liljestrand, så köpte vi tre olika pioner igår. Det var Jan van Leeuwen, en vit, rik och senblommande, Celebrity, en rosa storblommig och en Bartzella, gul och en Itoh-pion. Riktig fina.
Så idag var det bara att peta ner dem, och i en nygrävd rabatt. Lite jobb med andra ord och till våren får vi se om det var mödan värt.
Nu på sensommaren/tidig höst blommar vår kärleksört. Den är maffig, riktigt läcker där den står i några kraftiga ruggar. Förr var det en Sedum, nu har den ett nytt släktnamn; Hylotelephium, och med artnamnet telephium. Eller Sedum telephium enligt den virtuella floran. Viss förvirring.
Om man ligger pyrt till lär kärleksörten vara en bra växt för överlevnad. Rotknölarna är ätliga och innehåller kolhydrat och bladen är rika på C-vitamin.
Den är även känd för sin lindring vid brännsår.
Namnet, kärleksört har den för sin förmåga att spå i just kärlek. Se POMs hemsida.
Präriesolros och höstanemon fyller vår rabatt utanför köket. En häftig/härlig blandning av rosa och gult. De bara kom, jovisst planterad vi några av var sort för typ väldigt länge sedan och nu, voilà, en rabatt fylld till brädden av dessa perenner. Och nog står de sig bra mot huset också.
På våren sticker det upp lite tulpan, kejsarekrona (som inte blommar), honungslök och lite annat. Men visst kanske det inte är så spännande under sommaren, asch då. Men kolla nu, helt makalöst fantastiskt, eller hur?
