Som omväxling en bok av en barnboksförfattare, Tove Jansson. Memoarerna passar säkert även dagens unga, och för oss pensionärer är det livsfilosofi på hög nivå. Det är en härlig bok med många egna karaktärer, modiga och fundersamma och ibland lite farliga. Men Muminpappan möter det mesta med lugn, samtidigt som han vill uppleva Äventyret.
Mycket att känna igen sig i och som även ställer existensiella frågor. Och så många fina illustrationer. Det är dags för Mumintrollens återkomst.
Helena Thorfinns roman, I munkens skugga, är mycket läsvärd. Det är ingen dokumentär bok men ger en inblick hur illa det kan gå för ett land. Här finns militären som styr trots allt, här finns religonens män (munkar) som påverkar och ett minoritetsfolk som utsätts för övergrepp och förföljelse. Det är en ung demokrati som inte blir långvarig. Sociala media spelar en stor roll. Facebook borde ha reagerat snabbare och har en stor bidragande roll i händelserna. Allt detta skildras genom ögonen på en svensk kvinna och hennes systerson. Vi får också följa en ung burmesisk kvinna i hennes vardag och letande efter en försvunnen make. Ett traditionellt berättargrepp som fungerar bra i den här romanen.
Det hela är en sorglig historia som kunde ha varit så mycket bättre i en värld som inte var så maktfokuserad. Visst är Myanmar beroende av Kina och även de har säkert haft ett finger med i maktstriden. Nu, 2023 är det militären som har ett land, inte ett land som har en militär.
Jag läste boken några kapitel i taget. Den var spännande och intressant. Jag fick lära mig mycket om landet, och kan tänka mig att det är ett vackert land med många vänliga människor och att det är maktgalna dårar som använder metoder för att söndra och härska. Och att nättrollen använts som effektivt verktyg att sprida hat och hot. Tack Helena för en så bra och angelägen bok.
Ännu en bok i serien om Ma Ramotswe och Damernas Detektivbyrå. Ännu en bok med många filosofiska utvikningar och funderingar. Händelseförloppet är som vanligt lugnt och eftertänksamt. Men så kommer en bild i en tidning att rucka på Ma Ramotswes hela tillvaro. Har hon levt i en villfarelse? Eller är det något som inte stämmer?
Vi har läst i stort sett hela serien om Ma Ramotswe och hennes äventyr. Den fortsätter även sedan hon gift sig! Jämför med andra serier! De får ofta lägga ner. Det finns ett genusperspektiv på Alexander McCall Smiths böcker. Han tar ställning för Botswanas kvinnor. Och då kommer också kritiken – vit äldre man skildrar kvinnor i ett land i södra Afrika, kan det bli bra? Läs själva och avgör och läs den på engelska. Och hur det går för Ma Ramotswe i denna bok? Svaret kommer i sista kapitelet.
Här kommer den första boken i serien om detektiv Varg i Malmö. Det är Alexander McCall Smith som lägger sin senaste deckarserie i Sverige. Det skulle han inte ha gjort! Ett tack till sin svenska läsekrets säger han själv, men det blir magplask. Han erkänner själv att han aldrig varit i Malmö eller om det var väldigt länge sedan. Och då tänker jag; regel nummer ett, skriv om det du känner till!
Vi som läst om Ma Ramotswe, damernas detektivbyrå och Botswana blir besvikna. Lite av berättargreppet kommer tillbaka; utsvävningar, tankar och dialog men här finns inte samma skärpa och de är rätt ointressanta. Han ställs inför märkliga fall som han “råkar” lösa. Ma R var finurlig och hade en analytisk förmåga. Mr Varg tycks mest fundera på sin hunds välbefinnande och sina känslor för kollegan Anna.
Det är mycket i boken som är osvenskt; kollegor använder inte förnamn utan Mr hit o dit. Chefen är helt okänd, och personalen känner sig underdåniga, underligt. En militär av högre rang drar i sig två vinare på lunchen, kul?, men föga troligt. Och mycket mer av den här sorten går att stapla. Ett annat exempel; en person dyker upp med namnet Ahlbörg. Intressant!
Vi läste den på engelska och det ska man nog göra för att få lite behållning av romanen. Men kära Älexander (står så på omslaget) det blir inga fler Mr Varg-böcker för vår del.
Låt er inte avskräckas av titeln! Det här var en riktigt bra bok tyckte vi, med ett undantag i vår grupp. Ett misslyckat bankrån utmynnar i ett gisslandrama vid en lägenhetsvisning. Vi får bekanta oss med en grupp människor som kommit på visningen och vi får ta del av deras respektive liv. Det är en osannolik historia som är både rolig/småmysig och djup. Historien har sitt ursprung i att en man med ekonomiska bekymmer hoppar från en bro. Och nu 10 år efter är den händelsen central i romanen.
Som sagt, vi tyckte boken var läsvärd och att den hade ett viktigt budskap om just ångest. En viktig roman i dessa tider när alltfler mår psykiskt dåligt.
På omslaget skymtar ett rosa kaninhuvud. Och, javisst är det en man med kaninhuvud som dyker upp på lägenhetsvisningen. Varför då? ja svaret finns i boken. Fredrik Backman skrev historien – tack!
Book of the year 2018, och fortfarande läsvärd 2020. Vi i vår läsargrupp var alla överens om att det här var en bra bok. En feelgood utan sirap, en tänkvärd historia som Eleanor själv berättar, Det är en gripande historia som vi får i portioner och när vi kommer mot slutet har allt gått sin förklaring.
Eleanor lever ett inrutat liv och med två flaskor vodka på helgerna har hon klara alkoholproblem. En händelse i boken är början till Eleanors förändring. Det är Eleanor och kollegan, den vänlige Raymond, som tillsammans räddar livet på Sammy, en äldre man som segnat ner på gatan. Livet för E tar en ny vändning.
Boken är Gail Honyemans debut och vilken debut, en bästsäljare. Hon bor i Glasgow och det skulle även Eleanor kunnat göra. Men annars är, enligt Gail själv, likheterna få. Eller som Gail uttryckt det i en intervju; vi har väl alla känt oss ensamma någon gång.
Binas historia, är inte en faktabok om bin vilket man skulle kunna tro, utan en roman med tre historier. De tre historierna utspelar sig med hundra års mellanrum med bin som gemensam nämnare. I de tre historierna är det också tre söner som är gemensamt för berättelserna;
Vetenskapsmannen på 1800-talet i England som vill få ett erkännande, biodlaren i USA 2007 som möter bidöd och kvinnan som arbetar som pollinatör 2097 i Kina.
Vi i vår bokcirkel hade lite olika syn på boken, men vi var överens om att den var en av de bättre vi läst. Svår i starten var ett omdöme, historien i Kina förutsägbar och vad hände egentligen i början av 2000-talet?
Läs boken. Den har många intressanta vinklar, inte bara om bin utan även om livet under olika århundrade och olika platser och människor. Och visst är det en tankeväckande historia. Vi måste vara rädda om våra pollinerande insekter.
Författare är norskan Maja Lunde.
En intressant berättelse, ett experiment som skildras och hur en familj påverkas. Karen Joy Fowler har skrivit den här romanen som vi alla tyckte var en tänkvärd historia. Det var Åsa, som hälsade på oss i augusti, som tipsade (och spoilade).
Alla i familjen påverkas och även om det finn glädje i boken är det en sorglig/vemodig underton. Vi var som sagt ense om det tänkvärda och att det var en bra bok trots att den hoppade i tid. Lite trög i starten, oroväckande start men sedan bra… ett par synpunkter.
Men mer säger jag inte. Lätt att spoila. Läs boken själva, den är verkligen läsvärd med en god research som är genomgående. Tack Åsa för tipset.
1976 åkte jag från Landskrona till Istanbul med tåg. Byte i Billeberga. Det var kanske inte den berömda Orientexpressen (OE) men rutten var snarlik.
I Agatha Christies bok OE är det en resa för överklassen och deras uppassare. Det är vinter och tåget blir stående i en snödriva i ovädret på Balkan. Och då sker mordet, mordet som ska få sin lösning under den tid tåget står stilla. Tågvagnen och de resande i den är avgränsningen o Hercule Poirot ger sig i kast med att nysta i gåtan. Utan att avslöja något oväntat löser naturligtvis denna excentriske belgare fallet genom att använda sina grå celler. Något han är väldigt duktig på, enligt honom själv.
Vi var eniga om att det var en spännande bok och att lösningen, som kommer i slutet när alla är samlade på klassiskt maner, håller oss läsare på halster. Detektivromanen, som skrevs på 30-talet, håller måttet än idag om man bortser från många fördomar. Ett exempel; italienare är de som använder kniv som mordvapen. Agatha Christie gör HP till en fördomsfull person, eller är det AC själv som har dessa åsikter. Det ligger i tiden är kanske en förklaring.
Tidsandan med överklassens tveksamma charm och människosyn är inte helt inaktuell. Skuld, rädsla och hämnd är teman i boken. Kommer rättvisa att skipas? eller… Läs denna klassiker och skriv en kommentar.
Bokcirkeln träffades ikväll hemma hos Kalle. Vilken trevlig kväll. Och vi hade författarbesök. Åsa Hallengård, som skrivit kvällens bok, Antikkurs för vilsna hjärtan, gästade oss. Vi fick en inblick i skrivandets konst och mödor. Det började med att Åsa fick uppmaningen av sin man; “skriv en bok”, under en sjukskrivning. Karaktärer danades och liv uppstod, men hur skulle de sammanföras. Ett besök på auktionsfirman gav Åsa uppslaget till en gemensam träffpunkt; antikkurs!
Romanens olika personer med olika åldrar och bakgrunder finner varandra och vi får följa dem i deras vardag. Paret som söker en gemensam aktivitet, ensamma mamman som vunnit kursen, äldre man som blivit ditskickad av döttrarna mfl. Och de finner en god gemenskap.
Boken har korta kapitel och en tydlighet som vi läsare uppskattade. Den blev mer lättläst och gav ett bra flyt. Vidare fick vi höra att textmassan varit mer omfattande och att vi inte fick allt. Åsa berättade om den process skrivandet inneburit för henne. Uppslukande är nog rätt ord.
Historien utspelar sig i Landskrona och vi som bor några km fr stan känner igen oss. Upplösningen hade någon av oss lite synpunkter på. Lite av feel good stämningen försvann, eller … läs den och avgör själva. Boken finns på bokhandeln i stan.
Och det kommer en andra bok som en fortsättning på antikkursen lagom till jul. Den tredje boken finns den också om än så länge bara som skiss och i Åsas huvud. Tack för ikväll och lycka till i fortsättningen.
