Ännu en bok i serien om Ma Ramotswe och Damernas Detektivbyrå. Ännu en bok med många filosofiska utvikningar och funderingar. Händelseförloppet är som vanligt lugnt och eftertänksamt. Men så kommer en bild i en tidning att rucka på Ma Ramotswes hela tillvaro. Har hon levt i en villfarelse? Eller är det något som inte stämmer?
Vi har läst i stort sett hela serien om Ma Ramotswe och hennes äventyr. Den fortsätter även sedan hon gift sig! Jämför med andra serier! De får ofta lägga ner. Det finns ett genusperspektiv på Alexander McCall Smiths böcker. Han tar ställning för Botswanas kvinnor. Och då kommer också kritiken – vit äldre man skildrar kvinnor i ett land i södra Afrika, kan det bli bra? Läs själva och avgör och läs den på engelska. Och hur det går för Ma Ramotswe i denna bok? Svaret kommer i sista kapitelet.
En historia om en familj i en by/mindre stad i Nigeria. Syskonskaran i familjen är fem bröder och en liten syster. Far är bankman o mor torgar. När fadern i familjen får arbete på annan ort och lämnar familjen i veckorna blir allting annorlunda.
Det är en berättelse om religion och vidskepelse, om det gamla Afrika och västerlandets ideal. Förväntningarna på barnen är stora och de lever inte alla gånger upp till skolans krav och föräldrarnas ambitioner. De äldsta bröderna går gärna och fiskar i floden, något de inte får. En gammal tokig man uttalar en förbannelse och det blir något som följer dem genom historien.
Det är en obehaglig roman med ett våld som blir ödesdigert. Och som gör att man mår dåligt stundtals när man läser den.
Boken är skriven av Chigozie Obioma som själv är uppvuxen i byn/den mindre staden. Det är hans debutroman, som är, trots våldet, välskriven och läsvärd.
Oktober och en klassiker, Joseph Conrads, Mörkrets hjärta. En roman där flodbåtskaptenen, Marlow berättar om sina äventyr på Kongofloden och de människor han möter. Målet är en belgisk handelsstation i mörkrets hjärta, långt in i det okända Afrika. Det är där den nu dödssjuke elfenbensjägaren Kurtz har härjat.
En intressant och samtidigt obehaglig bok om förhållandena i det koloniala Afrika. Européer tar för sig och vi får en inblick i hur det var under det sena 1800-talet. Det är en fruktansvärd människosyn som råder. Flodbåtskaptenen har kanske större insikt, är mer human och är inte fullt så fördomsfull som många av bokens andra karaktärer.
Vi tyckte boken var intressant om än lite svårläst. Vi förfasade oss över hur européer betedde sig för lite mer än bara hundra år sedan. Och hur vi beter oss idag.?
Och så hann vi även med att kommentera årets nobelpris i litteratur; Bob Dylan, otippat, kul, och den stora frågan; kommer han den 10 december?
En till WordPress-webbplats
