På fortet Mehrangarh i Jodhpur fanns en hel del museiföremål. Bland annat den här målningen när Durga, en av hinduismens viktigaste gudar, bekämpade de anfallande demonerna.
Efter denna seger hyllas hon av de manliga gudarna som ett slags superhjälte. Hon har många olika sidor men är i stort sett en god gudinna.
Konstverket var otroligt detaljrikt och välbevarat.
Hälften av befolkningen är marginaliserad – kvinnorna. Hem och barn, städarbete, begränsad frihet etc.
Alla kvinnor har traditionell klädsel – sari eller salwakamis och med vackra färger. Här i nordvästra Indien täcker kvinnorna håret med en matchande tunn slöja och ofta även framför ansiktet.
Men det är förändring på gång; Unga kvinnor utbildar sig, vill arbeta mer utanför hemmet, få färre antal barn och bli mer självständiga.
Förändring, om än långsam.
Kvinnorna på bilden var på väg hem efter en pilgrimsresa.
När man är i Jodhpur måste man besöka fortet, Mehrangarh, som ligger strategiskt uppe på en bergskam/platå. Mängder med glador, några vråkar och en gam* i bo på klippavsats.
Och fortet var otroligt imponerande (som alla stenhögar vi besökt).
Nedanför, vid foten av klippan, breder sig den gamla staden ut sig, den blå staden. Allt väldigt fotogeniskt i det fina kvällsljuset.
Gamar finns det några olika arter av här i Indien. Nu är de sällsynta tillskillnad från för 15 år sedan, när jag var här för först gången – då fanns det gott om dem. De lär vara ett antiinflammatoriska ämne som man behandlar husdjuren med och som stör gamarnas fortplantning. Men idag såg vi en ungfågel i sitt rede.
Indien är ett manssamhälle. Traditioner är djupt rotade med allt vad det innebär. I den här delen av Indien är många av de äldre männen iklädda dothi, snabelskor, värmande sjal och turban. Turbanmodet varierar, röd är vanlig och virad som på bilden.
Tv på bild håller en ung man på att pressa sockerrör till juice som han säljer till förbipasserande. Ägaren tittar på och mannen med värsta mustaschen är mannen klädd enligt tradition.
I morse hann jag med en lång runda i omgivningarna till vår lodgelika övernattning. Det var en sval och skön morgon när solen steg upp över bergen.
Ett stort område här ska avsättas till nationalpark. Lokalbefolkning påverkas och upplagt för konflikt. Samtidigt svedjer ortsborna sluttningarna under den torra och heta perioden. Erosion och avskogning blir följden.
Jag fick trots allt en artrik morgon och dammen bidrog med en svarthuvad ibis.
Och så en bild på vårt lunchställe på väg mot Jodhpur.
Först ett bad i marmor, med sjö/damm med pelikaner och änder, Rajsamand. Även några skolklasser hade hittat hit och i en lekpark vid sidan om hade de sin friluftsdag; cricket, disco mm medan lärarkåren satt på en filt och fikade.
Sedan fortet, Kumbhalgar, med en del rovisar; vråk och shikra (liten sparvhökslik rovfågel).
Vår avstickaren ner i södra delen av Rajhastan i dessa bergiga trakter är spännande, annorlunda och med hissnande vyer. Makalöst helt enkelt.
Slätten breder ut sig och i fjärran ser vi staden Chittaurgarh och ju närmare vi kommer desto mer ser vi av bergskammen bakom staden med sitt enorma fort. Vi ska genom åtta portar för att komma genom fortets mur som löper runt hela denna fantastiska anläggning. Efter lite letande hittar vi den ultimata vyn över mur, tempel, damm, torn och palats;
