Från Jaipur har vi nu rest till Pushkar, en av Indiens många viktiga pilgrimsorter. Hit kom vi per buss, väldigt full men vare sig med höns eller folk på taket. Vår färdkost var ett kexpaket, butter cookies, Mac Vites, med extra kalcium, smälter i munnen och fri från transfetter (se bild). Wow, att kex kan smaka så bra.
Efter incheckning blev det några bilder på dammen som ska ge pilgrimer rening från allt ont.
I november är det som mest aktiviteter här med både badande pilgrimer och kameler som byter ägare – den största kamelmarknaden här i Rajasthan (och i hela världen!!)
En artlista; vadare av olika slag, några änder, natthäger och egrette dito blev det. Och även ett gäng pelikaner även om det var från bussen på väg hit.
Hej igen, idag lördag tar jag en ledig dag och sitter på takterrassen och känner en värmande sol. Dottern är på en workshop i block-printing, jag återkommer.
Det är vinter här och det är kallt i vinden. Enligt tidningen framför mig, Hindustan Times, så har vädret i staten, Rajasthan, ett “bone-chilling grip”. Och ingen bättring i sikte. Med andra ord så är det som svensk sommar just nu. Men det var lunch jag skulle skriva om; ris, chapati, ett par röror och yoghurt. Lagom starkt kryddat och kallas thali;
Även idag har vi varit superturister, vi har besökt ett fort, strategiskt beläget på en bergsknalle en bit utanför Jaipur. En riktig turistfälla, en hög med stenar, dock väldigt välordnade med en lång historia med stormoguler mm. Makalöst, inte bara skrytigt överdådigt men även vackert.
Att det sedan flög parakiter runt borggården och styltlöpare gick i kanten av furstens damm gjorde inte fortet sämre.
Staden innanför murarna är skär, eller rosa eller se bilden och avgör själva. Här har maharadjor avlöst varandra och haft ett utsvävande liv. Kommersen kring templet och palatset är intensiv, och det är fina hantverk som säljs. Både vackra textilier och mycket annat och det är säkert väldigt ok prismässigt. Tuck-tuck-förare vill ta oss runt och en äldre man med cykelrickshaw ville ge oss skjuts i sin Ferrari.
Det tar ett tag att vänja sig.
En lang resa och nu sitter jag pa hotellets internetburk och letar efter aao, men prickar saknas – (och min gamla skola som vill ha tre prickar over o!). Efter en lang flygresa och en flashig metrotur fran flyplatsen hamnar man i Delhis kaos. Hamnade tillslut pa ratt jarnvagsstation och kunde hitta min sittplats tillsammans med ett gang unga iddrottstjejer som varit i Delhi for att tavla mot andra ungdomar fran andra delar av Indien. De var fran Goa.
Delhi ar en av dessa megastader och det blir man varse nar taget segar sig fram genom fororterna som langs jarnvagen ar mest kakstader – slum helt enkelt. Har en bild som visar lite av en annan sida av fargstarka Indien;
Och sedan nar man kommer ut pa landsbygden kanner man en befrielse. Senapsfalt blommar milt gult och nar kvallen kommer dyker aven dessa faschinerande bergskanallar upp;
Val framme i Jaipur blev jag mott av var dotter ett stort leende och kram
Här kommer jag att berätta om lite av varje – det blir rapporter, typ resebrev när jag är ute och rör på mig/eller vi rör på oss. och sedan lite allmänna reflektioner om hur det är att vara flexibel och nybliven pensionär – hm just det pansjo typ.
Följ/läs och kanske lämna en kommentar – keep in touch.
