En härlig IPA från Oppigårds i Dalarna. Bra sting i beskan som drar mycket åt grapefrukt. En ljus Ale som har en malt med lite knäckebrödskänsla.
Samtidigt är det ingen vardags IPA (och dricka starköl var dag är nog inte att rekommendera) utan en bra IPA med doften och rymden som en IPA ska ha. Drick den – men med måtta.
Vecka 41 2015, veckans bild
För några år sedan var vi, skolan jag då jobbade på – Munka Folkhögskola, på studieresa inför terminsstarten. Prag är en turistvänlig stad, lite lagom skala och många gamla stenhögar att titta på. Slott/borg med storslagen kyrka, alla broar över floden och de gamla kvarteren i centrum. + mycket mycket mer. Att ölen är livsviktig för pragbor behöver man nog inte ens nämna och det är för det mesta välsmakande och välbryggt.
Så bilden blir inte någon turistbild utan en interiör av en liten butik och maximalt utnyttjad yta. En man skötte ruljansen på förmiddagen vid vårt besök. Kunderna var inte så många och han var mycket stolt över sitt livsverk och den tillvaro han skapat för sig och sin familj (kan man anta). Bilden påminner lite om veckans bild 6/1/2015 – jämför gärna.
I söndags var det dags för höstens svampexkursion. Och vi drog till Söderåsen, upp på Serpentinvägen och därifrån en lång promenad, en runda, ner i dalen och vidare tillbaka uppför en riktig brant.
Det kändes som en mellanperiod, inte riktigt gott om svamp, bara enstaka soppar och inte så mycket av trumpetsvamp o trattkantarell.
Men dagens behållning var en raritet, sydlig sotticka, och en lite mer vanlig porslinskivling. och sedan blev det ett par trattkantareller till stekpannan med smör.
Under juli, augusti, september, JAS, ska man tukta sina träd. Och nu i början av oktober är det fortfarande ok här i södra Sverige. Äppelträdet i bakgrunden, ett Åkerö, är otroligt frodigt så det gäller att hålla det på mattan. En del av misteln tog vi ner också, kanske skulle vi väntat med det till jul!
Det blir en hel del att elda till våren.
Den här veckans bild är från i måndags vid fyratiden på natten (morron) och den månförmörkelse vi då fick se.
Inte världens bästa bild, fel objektiv och en måne som är både suddig och inte riktigt rund, men vad gör det – jag var där och upplevde himlafenomenet. Och det var spektakulärt. Med start före fyra och en show som höll på i mer än en timme.
Tittar man noga kan man faktist se kratrar på månens yta. Så klicka på bilden så kommer den i lite större format.
Nu har jag provat två öl från Halland; Ko-i-Norr och Bullseye. Två överjästa öl (ale) och med mörk ton. Dagens Ko är en engelsk IPA och relativ stark, 7,5%. Bra beska av humlesorter från England som ger en god, frisk känsla. Malten är ok och månne lite kort vilket minskar ölens rymd och beskan blir ensam. Lite snopet. Jag vill gärna ha skummande öl, den här saknar skummet och det minskar också smakupplevelsen.
Bulls Eye, som jag provade igår, är verkligen ingen fullträff. Beskan är ok men sedan är det stopp. Den känns vattnig och ointressant. Tummen ner. Dessutom saknar även denna skum och således även den doft man förnimmer när näsan kommer i närkontakt när man tar första smakprovet.
Båda är bryggda av bryggeriet Folkared 15, i Långås Halland. Det startade för ett par år sedan och har genomgående engelsk malt och humle och ävenså recept – med andra ord brittiska öl i södra Sverige.
Den första, Bernhard Amber, en Tjeckisk öl lite mörk och av tysk typ. Opastöriserad för arom o smak och med halvsöt karaktär. Det är den karamelliserade malten. Bitter som en öl fr Tjeckien/Tyskland plägar vara. Helt ok.
Den andra, Leikeim Landbier en direktimport. En ljus god tysk öl. Med en god mild vört och lagom sötma och dessutom humlad som anstår en öl fr Tyskland. Helt ok.
Vecka 39, 2015
Så här ser rapsen ut strax före det att skördetröskan kommer. Eller månne är det en energiskog? Nä, nä, det här rapsfältet fanns alldeles här i byn så nog är det blivande rapsolja. I våras lyste fältet upp med sina gula blommor. Och helt plötsligt har fältet den där fina beigegula färgen. Strax innan det är tillräckligt torrt.
Ett mönster, en vind och harmoni – en bra bild.
Månadens bok, Sofie Sarenbrant och deckaren vecka 36. En bok som vågar ha en havande kvinna i huvudrollen. Och som till råga på allt försvinner i det lilla fiskeläget/semesterorten Brantevik på Österlen. En bok som kunde ha varit gastkramande spännande blir lite ytlig och platt. Miljöer är torftigt beskrivna och karaktärerna får vi inte riktigt någon bra koll på. Polisen jobbar på men hur de jobbar är otydligt.
Sara Sarenbrant har skrivit bättre deckare än denna.
Nu äntligen har vi hittat lite svamp. Säsongen har kommit igång igen. Och det med råge. Både stolt fjällskivling och Karl-Johan. Regn i skurar var utlovat till idag och vi lyckades ta oss ut mellan dem, tur eller skicklighet ?.
Båda (svamparna) är lätta att känna igen, den stolta helt outstanding och Kalle med sin typiska sopp-undersida och sedan ett vitt ådernät på foten där den möter hatten. Och stensopp, eller Karl-Johan som den också kallas är nog den bästa av alla svampar. Italienare lär vara beredda att betala duktigt för den. Kanske en rackarns god affärside, torkade K-J i snyggt emballage.
Och här en bild på tillagad fjällskivling i en liten stekpanna och med matlagningsgrädde tillsatt – mumms.
