En Irländsk mörk öl. Traditional Red Ale. Och den är rödbrun i färgen. Mmm, en härlig öl för mörka höstkvällar. Den rostade malten ger en karamelliserad känsla. Fyllig, lite bröd och en finstämd beska. Humlen har man tillsatt i slutet av processen och urvalet ger aromatisk, örtaktig humle/beska.
God och som sagt och den passar bra när mörkret faller.
Bryggt i Irland av Carlow Brewing Co.
Well done.
En välsmakande pilsner, mycket ljus och med en bra beska. Det är en beska som inte är som den IPA har utan lite rundare och med en god arom. Den har en bra eftersmak och gör sig bra som en kvällsöl utan tilltugg.
I Augusburg har man bryggt öl sedan 1100-talet och förväntningar/kraven på kvalité är höga.
Bryggeriet heter Riegele.
Nu i mitten av september, en ny regering ska bildas och ett främlingsfientligt spöke drar iväg och blir tredje största. Vart är vi på väg. Och jag som bor i Skåne, jag skäms.
Men då är det trevligt med några hösthallon, röda och fina och några gula. De har verkligen vuxit till sig nu den senaste månaden.
Dagen promis gav en bild på bläcksvamp. Det finns några olika arter av bläcksvampar, och det här är den som är ätlig och heter fjällig blääcksvamp, och ok god (inte som Karl-Johan typ) men brukbar. Steks med fördel och skiva så blir det ringar liknande bläckfisk. Och den får inte vara brun/svart i kanten för då smakar den plåt. Jo så är det.
Idag, stora trädbeskäraredagen, nu när vi fortfarande är inne i JAS, juli/augusti/september så är stegen, sågen, grensaxen och sekatören framme. Med gamla fina fruktträd som till viss del är eftersatta blir det ett stort jobb. Grenverket måste glesas ut och allt dött röjas. Äppelträden får nog efterjusteras fram på vårvintern. Medan plommon, päron och valnöt nog inte ska beskäras annat än just nu. Men inte är det lätt att få hyfs på träden.
En härlig öl med ett annorlunda namn. NRaC är en av de första IPL, Indian Pale Lager. Den första bryggdes i Indien i Tranqeubar, en liten dansk koloni på Sydindiens östkust (jag har varit där) av Didrik Crappe i början av 1900-talet. Och då producerade han så mycket att den även gick på export till Danmark. Didrik hade haft problem med magen hemma i Danmark, men efter att han börjat dricka sin öl blev han kvitt problemen.
NRaC sticker ut, beskan är så perfekt och välavvägd som det bara går för en annan som gillar lite bett i beskan.
Idag bryggs ölen av Amager Bryghus i Köpenhamn. Och säljs på fat, därav ingen flaska på bilden.
Fredag morgon och det är dimmigt ute, den första riktiga höstdimman. En timmes promis runt byn, en bra start på dan. Gäss trumpet/kacklar i skyn utan att synas.
Och vid en häck – jätteröksvamp – en imponerande skapelse. Lär vara god att smörsteka. Men jag låter den stå, man ska nog inte plocka vid en häck, det vore som att plocka i någons trädgård.
Och lite längre fram hittar jag champinjon, några fina exemplar. De får också stå, de är inte så många att det skulle löna sig.
En sann historia (a true story) om en katt och en man. Och mannen är författaren själv, James Bowen som berättar om sitt liv som gatumusikant och hur han en dag träffar katten Bob. Gatukatten Bob kommer att betyda allt för honom.
En gripande historia om missbruk, utsatthet, utanförskap och allt vad det innebär. En gripande historia.
Som litterärt verk betraktat är den långsam, nästan seg och skriven på ett rakt fram språk nästintill naivt. Ibland känns det som översättaren inte haft tillräckligt med tid för att göra ett bra jobb. Dessutom har James Bowen haft hjälp att skriva sin historia av Garry Jenkins, en etablerad författare/spökskrivare. En kortare version av historien hade varit mer läsvärd, en novell i en vecktidning typ.
Men tydligt är att den gjort succé i England med många fans. Man kan se klipp på YouTube och även följa Bob på Face Book.
Bob på FB
