Annandag Påsk, och utflykt med kaffe och macka till Borgen vid Vallåkra. Det här är det mest fantastiska stället för vitsippsspan. Massor, det finns hur mycket vitsippor som helst och denna helgdag “peakade” sipporna! Även om vädret var gråmulet så är det här ett trevligt ställe att åka till, väl skyddat från lite kyliga ostvindar. Borgen är spännande på många vis med sina branta raviner och mångfald av trädarter, andra växter och fågelliv. En gång bröt man kol och leran vid Borgen har använts i lerkärlsfabriken. Här möts natur och kultur.
Och nu dags för ett Naturinlägg – tranor och trandans vid Hornborgarsjön
ett säkert vårtecken, en utflykt som man bara måste göra en gång om året för att uppleva, räkna och imponeras av dessa makalösa fåglar. Dom är stora och dom har sitt speciella läte men dansen kommer ofta av sig. Ok ibland glimmar det till, men den stora atraktionen är ändå den stora mängden och de imponerande flygspannen. Här några bilder på dessa majestätiska pippiar – dock ej från detta år utan för ett par år sedan – evolutionen har inte gjort något avtryck på fyra – fem år! Tranor i mängd
Söndagsutflykt till naturen gick till Ottarp. Och backsipporna blommade! Även vitsippor och pestskråp. Men hu och fy vad det blåste. Och här några mobilbilder;
Här norr om Landskrona har vi Hilleshögs dalar med kust, ängar/hagar och några skogsdungar. Idag låg Öresund spegelblankt, bara några båtar skapade oro på ytan. Ejder sträckte söderut på väg mot Östersjön, lågsniffande över vattenytan. En kvardröjande fjällvråk visade upp sig och sälgen blommade stort.
Naturen vaknar långsamt, ett bakslag, kyla från norr men bara tillfälligt. Några bilder från skogarna runt Nääs vid Floda i Göteborg, som vi besökte i helgen, blir det;
I sjön/dammen var det gott om sjöfågel; storskarv, gråhäger, styltlöpare, ägretthägrar och många fler. Dammen är densamma som i förra inlägget, Man Sagar Lake.
Styltlöparna höll sig i strandkanten, sin vana trogen, och är en vanlig fågel i Indien. Visst är det mycket skräp i kanten av dammen och bland all bråte dök även en råtta upp!
Storskarvarna på byggnaden i sjön satt och torkade vingar efter, får man förmoda, ett gott fiske. På samma byggnad höll ägretthägrarna också till och den behöver man ju inte åka till Indien för att se, den häckar på Gotland! Och den fågel som sitter under byggnaden är en gråhäger, även den finns i våra hemmamarker.
Ekorren, en indisk palmekorre är vanlig och orädd av sig. Man behöver inte vara avancerad naturfotograf för att fånga den på nära håll. När jag bodde i Indien flyttade de in i mitt skafferi när jag var bortrest ett par dagar. Mitt rutknäcke från Sverige gillade de stark, så de åkte snabbt ut. Några vädjande “piff o puff-blickar” hjälpte inte!
Första rapporten från kategori, Natur
Och idag var vi ute vid Järavallen, för att ta skydd från de något kyliga ostvindarna. Vi parkerade vid den nordligaste änden på J utmed Barsebäcksvägen, och en snabb promenad över E 6:an ( gångbro) och vidare till den nya sjön. Groddammarna håller på att växa igen! Sjön krusade något och mitt ute låg vigg och någon enstaka sothöna. Dammen glittrade i solskenet och det kändes som om våren är på G.
Alarna i kanten blommade, hanhängen och i spetsen av grenen honblommor som sedan blir kottar. Kolla bilden noga, de syns även på en mobilbild!
Idag har vi varit i Kodaikanal, tillflyktsort för engelsmännen när det blev för varmt på slätten. Här på 2.000 meters höjd känner man sig mer hemma klimatmässigt. Det är nästan så vi är upp bland molnen och det känns friskt efter hettan i byn.
Här blommade päron- och plommonträd. Fläderbuskarna var översållade av gulvita klasar av blommor. Det kändes riktigt som vår.
Mitt i stan finns en sjö/damm och omgivningarna är dramatiska med klippor och stup, men även fin natur med skog.
Till Kodaikanal kommer de stora skarorna i mitten av sommaren och här finns många sommarstugor nu. Folk från de stora städerna kommer hit för lite tystnad och svalka.
Även svenskar har haft sommarviste här och det fram till på 70-talet. Svenska missionärer tillbringade sommaren häruppe i ett litet område med bungalows.
Det är riktigt lagom vid tretiden att ta en promis i landskapet. När temperaturen sjunker under 30 så är det ok. Kikare och fågelbok, men inga nya kryss.
Jag följer den väg det efterlängtade vattnet tar när det kommer om en ack så sällan. Det kommer ju mycket, väldigt mycket på en gång och nerför berget bildas fåror där man kan ana hur det har forsat fram. Väl uppe på en av de lägre klipporna så ligger slätten framför en, brunbränd och torr.
Här upp en bit håller herdar till med sina getter. En gammal man (kanske i min ålder) är törstig och får lite av mitt vatten. Han blir mycket tacksam och vill gärna visa något för mig, en nyfödd getunge (heter det nog inte; valp, kalv, kid eller killing) – en liten killing. Den är alldeles naken och skär och ser ömtålig ut.
Det är inte det lättaste att fånga fågel med en mobilkamera. I morse kom dock ett par olika arter och gjorde mig sällskap. Dom två stor som ser ut som korpar är en brednäbbad kråka. Och den lilla på antennen är en sädesärla, indisk version (white browed)
Jag har inte kommit ut så mycket på skådning som jag tänkt men har ändå prickat in en del roliga pippiar;
ett par olika örnarter, pelikaner, gam, hackspett, blåkråka, biätare och en liten uggla med läte påminnande om en groda.
