Som utlovat kommer här den andra bilden från Måkläppen och med två nyfikna sälar. Visst spanade de på oss och undrade…
Här är bara horisonten i bakgrunden och man skymtar ytterligare ett par huvuden som kikar upp. En tredjedel var av bilden och en lite rand av himmel som fick komma med.
Måkläppen är väl värd att besöka nu i november – januari när betränadsförbudet inte råder. Men välj en dag som är lite mindre blåsig. När vi var där i förra veckan blåste det 7 – 8 m/s, och det kändes.
Gråsäl och skarv på sandreveln längst ut på Måkläppen.
Veckans bild vecka 45, 2022
En blåsig dag i november med en sol bakom molnen som tidvis visade sig. Bra fika längst ner på udden bakom några ruggar av strandråg. Och visst fick vi syn på sälarna. Både knubbsäl och gråsäl. Den som nyfiket visade sig var en gråsäl med sin karakteristiska profil. I bakgrunden sitter alla skarvarna, torkar sina vingar och vilar efter dagens fiske. Mellan skarvarna och bakom ligger ett helt gäng med säl, svåra att se men de var många och de tog det lugnt.
Bilden med en tredjedels himmel, inflygande skarv och någorlunda skarp säl. Hygglig. Har man nu kånkat kamera med tele så måste man ju ta några bilder. – Fler kommer.
Nu i oktober kommer flyttfåglar forbi oss här på landet utanför Landskrona. Några kommer lite solo andra i mindre grupper och så är de några arter som kommer i stora flockar. Trastar och starar har samlats, stannat någon dag och sedan dragit iväg. De sista tranorna trumpetade sitt avsked för några dagar sedan. Bilden är på en av dessa flockar, (tranorna finns på en bild för någon vecka sedan), och är björktrast och möjligen någon rödvingetrast.
Bilden är rörig och det är trastarnas skydd mot rovfågel – de blir förvirrade av röran av trast. Och de är snabba att vända, ena stunden är de svarta mot den bl himlen och andra stunden ljusare som här. Ett effektivt skydd samtidigt som det är lite av ett skådespel med väl timade flygvändningar. de är samspelta.
Veckans bild, vecka 39, 2022. Det får då vara den första bilden av serien på tranorna. (Det går att förstora med ett klick!)
Hej alla
Här kommer dagens inlägg – flyttande tranor. Dessa majestätiska fåglar, med sitt vingspann på två meter och sina sträckta halsar och utsträckta ben, är imponerande när de kommer i V-formation. Det lär spara energi, kanske något vi skulle ta efter, V-formationer på motorvägen…
De hörs på långt håll när de trumpetar sin avfärd mot sydligare nejder. Övervintringsplatser hittar de i Spanien och Portugal liksom vintertrötta skandinavier.
Tranor mot den grå himmeln blir grafiskt svart/vita och mycket effektfulla. Något för tapetmönster, servis eller ryamatta? Gru grus, på latin.
Veckans bild, vecka 39, 2022
På jakt efter matsvamp mötte vi dessa kvigor, nyfikna och ystra. Och lite väl påflugna.
Motljus och boskap – det blir bra ljus och kor med tydliga konturer. Ingen större “aktion” i bilden men en vardagsbild (även om det var helg). Färg till vänster och olika kofärgnyanser till höger.
Charolais med inslag av Jersey, vad vet jag? Men de gör sig på bild. En bild som kanske till och med skulle kunna kallas pastoral (ett begrepp som ingen känner idag) eller lite Bullerby – fjärran från konflikter och elände. En bra kur att komma ut i naturen för oss som oroas av allt från ett förändrat klimat och kemikalieutsläpp PFAS mm.
Och så kan man ta en bra bild till sitt flöde.
PS. exkursionen till Järavallen/Hofterup ordnade Naturskyddsföreningen Landskrona. ds
Veckans bild, vecka 37 2022
Ute vid Hembygdsgården i Asmundtorp här i Landskrona blommar den här rackaren. Det är rödblära, en av våra vanligaste ängsväxter. Men som med alla våra blommor så minskar de. Allt för många har sina robotar som snaggar grönytor – inga blommor. Betsemarker gödslas, gräs gynnas och blommande växter försvinner. Naturreservaten blir en tillflykt.
Bara man nu inte skär ner på underhåll/skötsel av dom här naturområdena – det har högern gjort förr!
Mångfald i vår natur måste prioriteras – utan mångfald inget liv, så enkelt är det!
Man kan tolka in mycket i några rödbläror – och riktigt nära är de små mästerverk. Väl värda att fotograferas.
Rapport från Klisätra ängar. Här söder om Stockholm ligger Nackareservatet, ett stort, fint sammanhängande grönområde. Och i detta område ryms en ängsmark på några hektar, Klisätra. I söder ligger Ältasjön som ger den (ängen) en än högre kvalitet. Det är en fd ängsmark som restaurerats och är nu på god väg att bli en riktig äng med stor mångfald. Igår var jag där och beundrade, och tog några bilder;
Veckans bild, vecka 21, 2022
Här kommer en bild på flera veckors väntan (ett par, tre månader kanske). Skatorna började bygga sitt bo våren 2021. Då gick det inte så bra. Men i år har det gått bättre. Redan i mars startade byggandet. Vi har spanat var dag för att se det flitiga paret jobba på och få ihop ett än finare bo detta år. Och de lyckades att fullfölja och få en kull skator. Den första flygga såg vi Kristihimmelsfärdsdag i blåst och regn. Ingen vidare dag att välja kan man tycka. Men den promenerade nyfiket omkring i våra rabatter och skuttade lätt och världsvant fram till fågelbadet. Det blev inget bad men väl en näbbfull vatten.
Fågeln är svårt och bakgrunden svart och trots det så kan man se lystern i de nya fjädrarna – en fullfjädrad skata. Dessa fåglar med ett sådant oförtjänt rykte. Bilden blev lite intressant och budskapet – tänk på biologisk mångfald och den ekologiska väven.
Veckans bild, vecka 17, 2022
Hej alla som följer denna blog. Nu är det dags med en veckans bild igen – det var ett tag sedan.
Nu vecka 17, blir det en bild från naturreservatet Jällabjär vid Söderåsen. Fina marker med fin vårflora och här en sumpskog med vitsippsmatta.
En tät skog i ett kärr och alla dess knotiga stammar ger ett fint motiv om än lite rörigt. Det här var ifjol i april med sjungande taltrast med flera. En härlig solig dag som sig bör.
Ps. en liknande bild la jag ut våren 2021, från samma skog, tänka sig!
Ds,
Naturskyddsföreningen hade exkursion i Karlslundsparken i förra veckan. 70 personer deltog. En väldigt lyckad träff och tre uggleungar visade sig. Jag var inte med då men spanade veckan efter. Och jag fick hjälp. Tack! De tre dunungarna satt högt upp i en ek och ömseom spanade ömseom slöt ögonen. Väldigt fina och tätt samlade för tryggheten – kanske. Den vuxna satt en våning ner tätt intill stammen.
Så tacksamma att fotografera, men svåra eftersom det var så många grenar i vägen.
