I våras trodde vi att fikonet lagt av, frusit och helt enkelt dött. Det kan man knappt tro nu, den är verkligen stor och frodig, ett praktexemplar. Nu förbereder den sig för en ny vinter och fikonlövet gulnar snyggt. Årets fikonfrukter missade vi, koltrasten hann före. Så här på en södervägg klarar den vintern i södra Sverige, frågan är bara om den inte skull få sällskap av något annat för oss exotiskt;
Persika, aprikos, mandelträd eller kiwi. Vi får se till våren.
De har varit här en tid nu, björktrastarna, på flytt söderut. En och annan stannar.
Förr var de ovanliga och skygga, sedan blev de vanligare, häckade även här och dess läte skapade viss irritation. Nu är den inte lika vanlig längre men fortfarande vanlig.
Nu på hösten kommer små flockar och de söker efter olika frukter och bär, en och annan mask och vad som nu går att finna. Vårt äppelträd var uppskattat med några äpplen kvar. Våra koltrastar accepterar sällskapet.
Det var väl en hoppfull rubrik.
Jo, i helgen planterade vi lökar. Blåstjärnor under fruktträden ute på stycket, tulpaner i trädgården och någon Kirgisisk lök.
Tulpaner ska man kunna se från köket och från sovrummet, när man vaknar. Då ska de stå där och lysa i vårsolen typ.
Det var kallt och fuktigt i jorden efter allt regnande och man undrar hur dessa lökar fungerar. De lär etablera sig under hösten för att vara redo när den första vårvärmen kommer. Så om några månader är det dags med ett tulpaninlägg.
Vi fick inte så mycket äpplen i år, som jag skrev om häromsistens, men här kommer ytterligare ett undantag; Ingrid Marie, äppelträdet vid vår entré. Det är ju ett vinteräpple så det ska vi lagra ett tag för att det ska få den rätta smaken. Visst är de väl fina där de hänger ut över trädgårdsgången.
Nu på morronen är det kallt och dimmigt. Träd buskar och gräs är fuktiga, extremt fuktiga. Och utanför badrumsfönstret har en spindel fångat vattendroppar i sin väv som i motljuset sprider ljuset i alla riktningar. Det måste fotograferas, så här är bilden;
Asch, det är nog den femtioelfte punkteringen på vår skottkärra. Av med ytterdäck, solution, laglapp och sen ok några veckor. Så är det när man har hagtornshäck, rosor med megatornar mm som hittar in genom ytterdäcket. Men nu, nu är det slut med däcklagning – ett punkteringsfritt skottkärredäck. Och nu sitter det där på vår Ekeby från Hörby bruk och vi ser fram emot många punkafria dagar i trädgården. Punkafritt borde vara standard.
Fint va?
Det gamla punkade vi årets x-boll med matchande färg
I vår trädgård har vi några stycken olika äppelsorter. Några gamla som vi har dålig koll på och sedan några som vi själva planterat. Och årets skörd nådde inte alls samma dimensioner som den gjorde i fjol. Ett äpple undantaget och det var Mio som gav många fina frukter om än små. Vårt lilla träd, som vår Lotta, dottern, ympade för några år sedan, gav, som sagt, en bra skörd. En lyckad ympning. Äpplet Mio är medeltidigt och smakar väldigt gott, söt och friskt. Och vilka snygga frukter. Bra till att bara tugga i sig, men även till must – och vilken must sen, nästa för söt.
