Det här inlägget skulle kommit för några dagar sedan, men nu kommer det, inte minst för flygbilden norr om Channai;
Ja, oj då det blev flyg!
Tanken att färdas över kontinenten fr Delhi till den sydligaste delen och Madurai på 44 timmar är en resa i sig. Jag har gjort den två gånger, så vid närmare eftertanke var Air India ett lockande alternativ – lite mer än tre timmar.
Så nu sitter jag på flygplatsen i Delhi. Den är stor.
Så här tidig januarimorgon är dimman tät men plan startar och flygen håller tidtabell.
Som sagt, här sitter jag och tittar på människor och det är verkligen en mångfald.
6.30 går flyget mot Leh. Militärer men också traditionellt klädda i långrockar i ylle med mer tibetanskt utseende, några buddistiska munkar mfl
Spännande!
Min avgång mot söder visar en helt annan bild, det sydindiska.
Mellanlandning i Chennai.
Igår kväll strax innan solen var på väg ner tog mig Chandra, president för organisationen till en grannby. Många av byns barn var samlade och hade lite olika aktiviteter för sig. Många av uppfostrande karaktär andra mer lekfulla.
Barnen samlas ett par gånger i veckan och det är alltid olika saker på programmet.
Alla går i den vanliga byskolan på dagarna och på kvällen får man lära sig lite mer praktiska saker.
Och det är inget fel på deras engagemang!
Idag var det stor sammankomst hemma hos Mohan. Mohan är sekreterare för organisationen. Hans dotter är snart färdigutbildad och vill gifta sig. Hon har spanat och de har träffats och det är på deras initiativ som de nu vill gifta sig med varann. Och föräldrarna är glada, ett bra arrangemang. Många äktenskap är fortfarande arrangerade här men förändringarna är på gång, först i städerna och sedan når det även ut på landsbygden.
Sammankomsten idag var av praktisk natur, ett bra datum skulle bestämmas. Det blev den 29 juni. Jag är inbjuden.
Till dagens sammankomst kom ca femtio personer – till bröllopet ………
Besök på ytterligare en farm, en ekologisk småbonde med odlingar av väldigt mycket olika grödor. Det här var igår, lördag, och strömmen var avstängd hela dagen. Grannen, en stenkross var tyst, krossen stod still när det nu inte fanns någon ström. Tack för det.
Under bomullsträden odlas blommor, viktigt i många olika sammanhang, vid högtider, till templet och girlander. Här fanns även bönor av olika slag och svart sorghum, används som ris till olika rätter.
Även det här paret klagar på den dåliga nederbörden, och nu är det tre år i rad som regnen har varit extremt dåliga.
Neemträdets löv vissnar. Jag trodde att det var den den förfärliga torkan, men det är tydligen ett virusangrepp som drabbar neemträd. Neem är ett mångsidigt träd som man använder i olika sammanhang, bekämpning av skadeinsekter, gödningsmedel, medicinalväxt till många olika åkommor. Det är ett bittert löv och den beska medicinen funkar bra när magen gör uppror.
Barken, frukterna allt används och virket är hårt prima virke.
Oxarna då, jo de stod där vid vägkanten och blev utfodrade. De är fortfarande viktiga i småbruket. Och de är riktigt imponerande med sina stora horn.
Nu ar jag frame i Tamil Nadu efter en lang resa, Forst taget hela vagen fran Jaisalmer (ni vet den rosaskimrande) och sedan upp snortidigt for att ta Air India soderut. Byte I Chennai och sedan frame i Madurai pa eftermiddagen. Nu har jag lanat en lap-top men ska forsoka fa min mobil att fungera over natet sa att det blir lite lattare att visa lite bilder. Idag blir det bara denna lagesrapporten. Men misstrosta ej, i detta datorns forlovade land ska det inte vara sa svart att fa fart pa en natuppkoppling. till mobile och sa kan man ju svara pa ett och annat mail dessutom.
Idag besok pa nagra olika ekologiska gardar. Imorroon blir det ett center for utsade. Horde jag intressant? – Jo och lite spannande och se hur saker utvecklar sig har.
En bild trots allt, ekoodlare med biogasanlaggning
Här bor vi inte långt från ett Sikhtempel, så när dottern hälsade på vänner hälsade jag på sikher.
Så här på kvällen är det bön och det är ett flöde av män och även en del kvinnor som skall be sin dagliga bön. En vänlig man blir nyfiken och frågar om jag inte vill komma in och kika. De är mycket vänliga och en äldre man med grått skägg och vit turban förklarar väldigt mycket på god engelska; av med skor och strumpor, tvätta. Inne i templet sitter några män som ömsom läser ur heliga skrifter och ömsom sjunger texter. Trummor och ett slags liten handorgel ackompanjerar. Det hela är mycket effektfullt, och lokalen som är en stor bönematta rymmer väldigt många utövare. På ena sidan män och på andra kvinnor.
Det är ett stort tempel, och mannen fortsätter efter en stund att visa mig runt. På baksidan finns en innergård och i ena hörnet ett par grindar – det är ner till garageplatserna under, säger han. Här i den bakre delen av templet finns några små verkstäder, snickeri, plåtslagare och skräddare bland annat. Om man är långväga finns inkvartering.
Vidare finns ett gemensamt kök och när man klarat av sin bön så kan man stanna till för te och om man inte är vid kassa kan man även få ett kvällsmål.
Sikhismen är en relativt ung religion. Det man kanske tänker på i första hand är att män inte får klippa vare sig hår eller skägg, det hela skall gömmas i turbanen. Och svärden och dolken,,,
Men det är bara en liten del, det är väldigt mycket en social verksamhet att ta hand om varandra i sikhsamhället.
Här bestämmer man – till stor del. Indien är en federation och var delstat har sin regering och lokala lagar och bestämmelser. Delhi är landets enande punkt med premiärminister med makt, Manmohan Singh, och president utan makt, Pranab Mukherjee och så en hel drös andra ministrar och politiker.
Det är en stor stad med väldigt många människor. Inflyttningen från landsbygden är omfattande och nykomlingar hamnar ofta i de ändlösa slumområdena.
Vi stannar vid vårt guesthouse på em, tar en promis i kvarteret, en stor marknad och allmänt vardagsliv.
Delhis Metro rullar nu och har gjort trafiken lite mindre kaotisk. Oavsett så är det rörigt, stökigt, etc och luften läskigt skitig. En av de värsta städerna i världen enl Times of India i dagens tidning (luften i Bejing är värre, ToI).
Vår sista dag här i Jaisalmer blir lugn. Förutom besöket vid Maharadjornas minnesplats är det takhäng som gäller. Taxi till stationen och ett väldans folkliv. Vi hittar vagn och platser, tredje klass sleeper AC.
Stor öppen vagn indelad i kupéer med sex sovplatser plus två i korridor.
Vi får sällskap av indiskt medelålders par som turistat och bl.a. ridit kamel. Ung kvinna med mormor som hälsat på släkt i Jaisalmer.
Vi somnar i rosaskimrande öken och vaknar i lika rosaskimrande grönskande landskap. Tågets rutor är tonade.
Vår sista stenhög i Jaisalmer blev en begravningsplats och den för maktens grabbar, Maharadjorna. Den ligger vackert vid en riktig oas här i det annars torra landskapet. Gröna fält sträcker sig i den lilla dalen som momenten blickar utöver.
Askan begravs i monumentet och ovan ställs en kruka med vatten. Ju större monument desto mer framgångsrik härskare.
Nere i sänkan stod det ett par traktorer med tankar som de fyllde med vatten för att köra ut till byar i närområdet.
