En riktigt god IPA, spröd och aromatisk. Dessutom ekologisk. Mäktig beska och bra maltkaraktär, och lite fruktig som en IPA ska vara. Bryggd av Nörrebro Bryghus, skummar lagom som ger en härlig doft.
Nörrebro är ett litet bryggeri som brygger framförallt till egna restauranger, och en och annan flaska går ut till Irma eller någon annan butik.
Söders Almighty, ytterligare en lokal öl, denna gång från Södra Maltfabriken utanför Stockholm. En pa, med mycket citrus, välbalanserad beska för att vara en pa, Pale Ale, och en väldigt god sån.
Det sämsta med ölen är att den säljs på burk, kanske ingen större skillnad men öl på fat eller flaska är ju det som gäller.
Södra Maltfabriken har en stor bredd på sortimentet, men det här var den enda fr Södra som fanns på Systemet i Vasastan.
EPA en öl från Gamla Enskede Bryggeri. En karamelliserad malt ger den något mörkare nyansen och sedan har den en svag touch av citrus. Trevligt med lokal öl, och hyggligt god. Enskede Pale Ale, därav EPA.
Denna gång en lättvariant, och det helt ok till en söndagslunch. En lunch på Enskede Gamla Bageri, tack Lotta.
Bedarö ligger en bit utanför Nynäshamn, skyddar staden mot hårt väder och har gett namn till denna Ale. Och den är god, trots namnet Bitter har den en suverän beska och är inte så bitter. Här finns en aning av citrus, pomerans eller grapefrukt. En svag känsla av nejlika finns också om än bara i bakgrunden. En öl som har varit omtalad och som nu finns på många Systembolag. Bryggd av Nynäshamns Ångbryggeri med omsorg och kärlek, ett mikrobryggeri som startade sin produktion 1997 och då med just denna Bredarö Bitter.
Läs mer på deras hemsida;
www.nyab.se
Birra Moretta, en italiensk öl som smakar bra, lagom beska och bra mälta, en öl som är traditionell och helt ok. Ricetta orginale.
1996 uppköpt av Heiniken, Moretti lever vidare men bryggs inte längre i Udine. Och i Sverige är det Spendrups som sköter marknaden.
Vi äter på Angela, en liten Italiensk resturang här i Vasastaden. God mat, jag tar en lasagne med kyckling och till en pastarätt ska man nog dricka vin, men Birra Moretta funkar bra.
En vinteröl från USA, lite vattnig, söt – om man ska ta de dåliga sidorna först. Något mörk, rostad malt/karamelliserad, touch av lakrits och en svag beska. Den är rätt ok, men för mig påminner det rätt mycket om mormors svagdricka, och den var god. Detta ska trots allt vara en starköl så jag tycker den har för mycket sötma och för lite ölkänsla. Ok som julöl till julbordet.
På etiketten har en björn med hjortkrona letat sig ner till sjön för att dricka. Är detta bilden av Anderson Valley där bryggeriet ligger? Ett bryggeri som drivs av solkraft, enligt kapsylen.
Hm, varför importera öl från andra sidan av Atlanten. Importören borde haft bättre rådgivare och tagit hit något mer “outstanding” än detta!
En CPA, en lager med beska av bla humlesorten Amarillo mfl. Läckert. Möjligen lite vattnig något som görs sig bättre på sommarhalvåret. Inga fruktiga bismaker utan en ren öl. En engelsk öl med hyfsad karaktär. Inte högsta betyg, men helt ok.
Camden Town Brewery är ett litet pubbryggeri, med anor från 2010, som flyttat ur puben och blivit lite större, tillräckligt stort för att exportera till oss.
Min bartender delar upp IPA-öl i snälla och mindre snälla. Den här tillhör den senare kategorin, på gränsen till elak, men väldigt njutbar.
Lorem Ipsum är ett begrepp inom grafisk design, ett sätt att kolla layout, typsnitt mm för att nå målgrupp. Texten man använder är latin och är en skrift om etik, googla! Varför ölen fått detta namn finns ingen förklaring på etiketten. Så man undrar, är detta bara en provomgång eller……?
Ölen faller mig iallafall i smaken, den är fruktig och besk, som en ordentlig IPA ska vara. Grumligheten är ingen nackdel, tvärtom känns det som den förstärker aromen. Den är bryggd av All in Brewing i Göteborg ett nytt mikrobryggeri och tappat av Brewski i Helsingborg. Well done.
Mmm, Amarillo, en suverän humle, som ger ölen häftig, fruktig beska. Den är god och passar mig väl. Jag har även testat Oppigårds IPA, och visst kan de humla ölen väl.
På etiketten skymtar en Dalagård och jag tvivlar på att ölen som bryggdes i brygghuset på den gården kom i närheten i smak och kvalitet som dagens Oppigårdar.
Och slagord; Gott öl från Dalarna och Början på en tradition.
PS Amarillo är en amerikansk humlesort.
En öl från Kanada, Djävulens horn, franska Kanada. Välrostad malt, god lagom sötma och med en beska som kunde varit något vassare. Det är ju trots allt en IPA.
Rund och lite touch av citrus, en god öl från brassarie Dieu du Ciel som betyder; Himlens Gud
Och sedan från himmel till helvete; Djävulens bryggd, men det är nog att ta i – snarare en lite änglalik IPA.
Intressant med en kanadensare, de har ju inte varit kända som ölbryggare. Testa!
