Sevärdheterna i Kanyakumari är snabbt avverkade, staty på klippa, monument på klippa, båda stenhögarna värda att se. Kritvit kyrka och så lite till, men det mest spännande var stranden väster om den lilla staden och dit gick jag en tidig morgon. Indian fish eagle, fiskörn, syntes bland måsarna. Fiskeflottan med dess kanotliknande farkoster kom in mot strand och nu några bilder från en playa utan turister;
I staden Kanyakumari möts oceanerna, det är Bengaliska viken, Arabiska havet och Indiska oceanen som möts här.
och här kommer några bilder – lite fler än i februari när jag bloggade (14/2) på plats. Några utifrån de två klipporna som fått hysa var sitt monument, ett över en tänkare och en staty över Tamil Nadus stora poet.
Och från fastlandet ett minnesmärke över offren för tsunamin 2004, en blå kobraliknande skulptur, kobran som beskyddar likt Vishnu som omger sig med kobror. Eller är det helt enkelt en våg som väller in.
Se bilderna;
Och här kommer fortsättningen på den marknad vi besökte (förra inlägget) och den fortsatte på andra sidan vägen med fiskmarknad. Jag tror grönsakshandlare inte gillar fiskhandlare, inte i Indien i vart fall. Fräscha väldoftande grönsaker av alla de slag vägrar att beblanda sig med fisk som luktar speciellt; hav och salt och ja hm fisk! Här såldes fisk av alla de slag och i alla storlekar och former och den biologiska mångfalden var tydlig. Här fanns fisk från Indiska Oceanen, men också från sjöar och floder och kanske även en och annan odlad fisk från damm.
Räkor, krabbor, musslor och mycket annat fanns till försäljning. Allt detta i 35 graders värme och under ett stort vasstak för att minska värmen något. Här kommer bilder;
I Trichy finns en av landets största verkstäder för järnvägens alla lok och vagnar. Järnvägen är en av Indiens största arbetsgivare, mer än en miljon människor är anställda av den statliga järnvägen. Indien har världens mest omfattande järnvägsnät. Så här i Trichy finns några av alla dessa anställda. De kommer till denna marknad en gång i veckan, söndag förmiddag, och här finns allt och lite till. När vi är här är det varmt, och solen står högt och ger tuffa skuggor och stora kontraster – svårfotograferat, men kika trots allt och förundras över folklivet och alla dessa varor. Som vanligt finns det en större bild, klicka på respektive foto. Nästa inlägg kommer med bilder på den del av marknaden som saluförde fisk;
Nu kommer lite bilder från södra Indien, och här var jag hela februari, i stort sett. Med bas i byn Veelinaykenpatty, hos Mohan och Chandra. De är de som driver organisationen Cirhep, Centre for improved rural health and environmental protection som arbetar med viktiga projekt för miljö och människor i byarna i organisationens närhet.
Vidare besökte jag Kudumbam, en liknande organisation i Trichy, träffade Ozwald, Poppy och Suresh, fick insikt i allt de gör fick även följa med till deras ekologiska mönstergård, Kolunji.
Jag hann även med att besöka TED-trust, och Mr Ranganathan, en eldsjäl när det gäller ekologisk odling. Dessutom driver han en skola som nu växtt och blivit en av de större i området (en bit söder om Chennai).
Keystone, som håller till i Nilgirisbergen, blir nästa gång.
Så här följer nu några inlägg med bilder som jag gärna vill dela med mig av och först några porträtt på kvinnor på landsbygd och några utanför ett tempel, alla hårt arbetande kvinnor.
Öknen väster om Jaisalmer är Tharöknen, en av de mest befolkade öknarna i världen. Det växer en hel del buskar och små träd och vid en och annan oas samlas en klunga hus. En kanal har byggts från norr för att förse öknen med bevattningsvatten. På några få ställen finns det sammanhängande sanddyner och den vi besökte gjorde sig bra i kvällsljuset.
På vår väg ut i öknen passerade vi en övergiven by som jag skrev om i januari (26/1).
Här är bilderna, mest öken och den första från den förfallna byn.
Här på gränsen mot öknen är vatten något man måste se till att det finns så maharajan Maharwal Gadsi Singh anlade en damm strax nedanför borgen år 1400, en konstruktion för vattenförsörjning hela året. Just i år har regnen inte varit så goda, dammen har dåligt med vatten. Här ror man trots allt i små båtar och en och annan styltlöpare har också hittat hit.
Finns det en damm så finns det också tempel och möjlighet att ta ett heligt bad!
I morse hann jag med en lång runda i omgivningarna till vår lodgelika övernattning. Det var en sval och skön morgon när solen steg upp över bergen.
Ett stort område här ska avsättas till nationalpark. Lokalbefolkning påverkas och upplagt för konflikt. Samtidigt svedjer ortsborna sluttningarna under den torra och heta perioden. Erosion och avskogning blir följden.
Jag fick trots allt en artrik morgon och dammen bidrog med en svarthuvad ibis.
Och så en bild på vårt lunchställe på väg mot Jodhpur.
Först ett bad i marmor, med sjö/damm med pelikaner och änder, Rajsamand. Även några skolklasser hade hittat hit och i en lekpark vid sidan om hade de sin friluftsdag; cricket, disco mm medan lärarkåren satt på en filt och fikade.
Sedan fortet, Kumbhalgar, med en del rovisar; vråk och shikra (liten sparvhökslik rovfågel).
Vår avstickaren ner i södra delen av Rajhastan i dessa bergiga trakter är spännande, annorlunda och med hissnande vyer. Makalöst helt enkelt.
