Vi har häckande starar under våra tegelpannor i år igen. Ett flitigt par som jobbar flitigt för att få ihop livspusslet. Och någon gång emellan så vilar en av dem på nocken. Det går åt många flygturer och många larver, insekter och daggmaskar.
Den här sitter fint med god utsikt och fjäderdräkten är metalliskt glänsande. Som en drag-queen är man frestad att säga. Jag är helt säker på att det blir en och annan saga i trastarnas värld när mörkret faller på och det är dags för de nykläckt att sova. De verkar vettiga och har stora hjärtan. Könen är lika – no big deal.
Visst har vi talgoxar i vår trädgård. Så fina och så härligt att höra dem i slutet av februari början av mars när de börjar fila på sin sång. Snösmältning och messång. Det här var just innan äppelträdet började blomma. Det här var nu i maj just innan äppelträdet börjat blomma.
Vi satt stilla och fikade och våra fåglar inser att vi är en del av trädgården och de flesta accepterar oss. Har man då kameran beredd, och de kommer riktigt nära, kan det ge tillfälle till detaljrika bilder. Kanske skulle jag beskurit den än mer.
Det är så härligt att våra fåglar kommer åter år efter år. De kommer som trädgårdens drag-queens i sin fina häftiga fjäderdräkt och det är bara hannarna! Honorna är lite mer diskreta. Vi tar dem för givet, men vi behandlar dem inte så väl. Vi sprider gifter, ökar våra utsläpp och bryr oss inte särskilt om klimatkris eller gör vi inte det…?
En rödstjärt förtjänar så mycket mer. När Miljödepartementet stängde var det en tydlig signal – du är inte så viktig för oss bara vi kan sänka skatter så vi får behålla makten. En dag, en vår kommer inte rödstjärten åter och vi kan räkna våra pengar men det är svårt att köpa en ny rödstjärt. Så SKÄRPNING, gör om och gör rätt.
En bild med ett tydligt budskap till alla vår politiker. Om drag-queens ska läsa sagor eller ej kan väl inte vara den viktigaste frågan för vår framtid? Klimat, biologisk mångfald och andra miljöfrågor – hur tacklar ni det? Det är den viktiga frågan för vår rödstjärt. Och visst är det väl häftigt att få höra en saga av en drag-queen!
En bild på en vårsvamp – en vårmusseron . Det är första gången jag sett den här i vår trädgård. Det lär vara en god matsvamp. Exemplaret var alltför litet för att tillaga. Det har helt enkelt regnat för lite på sistone. I gräsmattan finns en antydan till häxring så vi ser fram emot nästa vår.
En liten rackare som till slut visar sig. Sjunger fint och har fullt upp denna morgon. Och ett ögonblick sitter den där och kanske undrar vem jag är. Det hände för ett par dagar sedan när grönskan var skir och vitsipporna nyutslagna. Tänk vad fint det är när april går över i maj.
Fågeln var på väg åt ett håll och tittade åt det andra. Beskuren så att det blir bra linjer av björken och rätt proportioner i bilden – eller hur 🙂
Ut och lyssna på fågelsång och P1 har goda tips så man kan lära sig att känna igen fågelsång. Det lär finnas någon app också…
Nu blir det en paus när det gäller indienbilder. Idag lite trädgårdsnatur. Våra ringduvor kuttrar ikapp, ett inte alltid uppskattat vårtecken. Den här satt i vårt fina äppelträd och slumrade. Och så vaknade den till och kikade med sin intensiva blick. Den är vaksam. och så hoar den, ett femstavigt hoande – lätt att skilja den ifrån andra duvarter.
Snart är häckningen igång och det blir tuffa dagar för dessa fredens symboler. Ringduvan fick sin ring tack vare att dess skapare höll den om halsen mellan pekfingret och tummen. Den var vit och målades grå – då blev det som en vit ring vid halsen.
Några apor finns nästan alltid att titta på när man besöker tempel i Indien. Ibland kan de vara lite gulliga och ofta något framfusiga och påstridiga. De vill ha mat. De här satt lugnt och väntade i det fina ljuset under några träd. Lite motljus ger deras frisyrer karaktär. Nyfikna blickar och lite avvaktande, men beredda på att håva in allmosor. Nyfikenheten i aporna, deras blickar och hela stämningen fångas i bilden.
Det blev rätt många tempel under mina tre år i Indien. Och många olika apor. Dessa är makaker och jag tror det är Rhesusapa, en vanlig art som gett namn till vårt blodgruppsystem, Rh.
Nu, så här i mitten av mars är det gott att titta tillbaka och plocka fram diabilder från 2005. Riktig nostalgi.
Forsande friskt vattenEn riktig vattenho på väg upp mot byn
Veckans bild vecka 10, 2023
Två bilder idag, båda från vår vandring upp i bergan i sydvästra Tamilnadu, Indien. En vandring i väglösa trakter för att hälsa på en by högt uppe. Vi följde vattendraget, på en stig och vi visste att det var den stigen vi skulle följa. Halvvägs mötte vi män med ett par fullastade hästar. Lime, kaffe, trädbomull mm fraktas på hästrygg ner till staden vid foten av berget.
Vattnet forsar fram med god kraft och har gjort så sedan urminnes tider. Och man ser hur stenen har urholkats och bildat vattenkar i forsen på många ställen.
Bilden är tagen mitt på dan i blagande sol och i motljus. Grönskan är påtaglig och man förstår att vattnet är en livsnerv här. Man kan nästan höra hur vattnet brusar och luftfuktigheten här är större än nere på slätten. Två bilder med samma motiv – det kommer fler från den här vandringen.
Två ände som verkade trivas i varandras sällskap-Kanske de även snattrar lite med varann.
Veckans bild vecka 10 2023
Här kommer några fågelbilder från Lund. I sydvästra Lund ligger staden reningsverk och i anslutning till det finns et par tre dammar som gästas frekvent var vinter med änder. Och i år skulle det också ha landat en blåvingad årta från Nordamerika. Jag fick se den! och en massa trevliga änder. Här en gräsand som slagit följe med en snatterand. De verkar vara ok tillsammans även om gräsanden är betydligt större.
Det suddiga ger intryck av att vassen är ivägen för fotografen, och det är meningen – en smygande fotograf som kikar utan att störa. Linjer och rörelse som ger rörelse på vattenytan. Två bilder, svårt att välja.
Efter stormen Otto blev lördagen (dagen efter) lite lugnare. Svanarna verkade lyckliga över att sjögräs virvlats upp och fyllde läsidan av bryggan – mycket mat. Till och från kom solen och gav ett bra ljus och här i motljuset kom svanarna till sin rätt. De här skådade vi vid Lill-Loas, Landskronas badplats.
Svanar med långa halsar med krok gör sig bra på bild. Ståtliga fåglar och här med vit fin fjäderdräkt. Visst fanns en del gråa som ännu inte ruggat, men de bör vara vit även de lite längre fram på vårkanten. Otto blev inte så läskig som befarat men svanarna här hade säkert en tuff natt.
