En bästsäljare som blivit storfilm. Romanen, skriven av Paula Hawkins, är en spänningsroman berättad genom tre olika kvinnor. Huvudpersonen Rachel, arbetslös och alkoholiserad kvinna tar pendeltåget in till London var morgon, spanar in det lyckliga paret i förorten, Jess och Jason som hon kallar dem. Sedan händer… Jo, ett mord begås och misstankarna går i olika riktningar…
Vi hade lite blandade åsikter om boken; långtråkig, fina personbeskrivningar – speciellt skildringen av en kvinnlig alkoholist, spännande och bra.
Filmen fick dåliga recensioner i vår tidning, HD, en riktig kalkon. Så läs boken istället.
En dansk, något udda öl med touch av ek. Jo vi passar barnbarn i Köpenhamn och dottern har inhandlat några goda öl till morfar. Tack 🙂
Ekbrygden innehåller ekträdsextrakt, förutom malt, humle, vatten o jäst. En svag aning om ek, nja kanske. En bärnstensfärgad lager med god karaktär, bra beska och lite skogskänsla.
Jovisst, här kommer veckans bild och en som är ganska nytagen. Vi var uppe på Söderåsen en väldigt fin torsdag nu i oktober. Från Kopparhatten hade vi mirakulöst fin utsikt genom dalen och långt bort i öster skymtade Hässleholm.
Höstfärgerna sprakade i solskenet från en lågt stående höstsol. Vackert. Fjärran från alla världsliga ting.
Det har varit lite paus i “Veckans bild” men här kommer ett skannat dia från 1994, det var året familjen tog på semester till Norge. Far ville se lunnefågel och vi ville alla kolla in den dramatiska kusten mot Atlanten. En av de första dagarna, när vi lämnat Oslo, såg vi den här fjällängen med snöklädda fjäll i bakgrunden. Det artade sig till en trevlig resa.
Nu är den skördad, årets chilli, grön stark och god. Två plantor gav skörden av den mörkt gröna och två buskar av den ljusare och ickestarka varianten. De växte bra i vårt nya växthus. Nu ska de torkas så att vi har chilli hela vintern. Och chilli kan användas i många olika rätter; köttbullar m chilli, pizza m chilli, sallad m chilli, ärtsoppa m chilli, kåldolmar m chilli, ugnsbakad lax m chilli och ja nästan allt.
Mmm… riktigt god. En spännande kombination av mörkt öl och IPA. Visst är första intrycket en ovanligt besk svagdricka, men sedan vänder det och upplevelsen är ok. Sötman finns men är lagom låg. Beskan ok, kunde dock varit snäppet vassare. En trevlig bekantskap från Sigtuna bryggeri.
En öl från Norrland, Skellefteå bryggeri. Karamelliserad malt ger den mörka färgen, ingen svagdrickevarning, dvs ingen extra sötma. Relativ mild, den heter ju så, humlen finns men i låg dos. 3,8% är helt ok. Lite knäck och kavring. Helt ok om än lite frisk/vattnig. Mörk ale är inte min favorit, men det till trots var denna en goding. Enligt bryggeriets hemsida är det tjeckisk bryggexpertis och norrländsk envishet som är framgången för bryggeriet. Och de har även andra öl i sitt sortiment. Vi testar vidare.
Nu så här i slutet av oktober är det pumpatider. Vi köpte två jättepumpor på Växthuset, karvade ur och satte ljus i. Så fina de blev. Inkråmet tog vi vara på, och det blev till soppa. Den 31 oktober sätter vi ut dem i allén med ljus. Bild kommer. Här några bilder på våra jättepumpor;
Den inte bara såg god ut, den var mycket god;
pumpa
lök, gul och några klyftor vitlök
buljong
chili
vatten
Oktober och en klassiker, Joseph Conrads, Mörkrets hjärta. En roman där flodbåtskaptenen, Marlow berättar om sina äventyr på Kongofloden och de människor han möter. Målet är en belgisk handelsstation i mörkrets hjärta, långt in i det okända Afrika. Det är där den nu dödssjuke elfenbensjägaren Kurtz har härjat.
En intressant och samtidigt obehaglig bok om förhållandena i det koloniala Afrika. Européer tar för sig och vi får en inblick i hur det var under det sena 1800-talet. Det är en fruktansvärd människosyn som råder. Flodbåtskaptenen har kanske större insikt, är mer human och är inte fullt så fördomsfull som många av bokens andra karaktärer.
Vi tyckte boken var intressant om än lite svårläst. Vi förfasade oss över hur européer betedde sig för lite mer än bara hundra år sedan. Och hur vi beter oss idag.?
Och så hann vi även med att kommentera årets nobelpris i litteratur; Bob Dylan, otippat, kul, och den stora frågan; kommer han den 10 december?
Det här var den sämsta öl jag någonsin druckit. Brekeriets Swedish Chef IPA, Angry Chair. Oj, oj, redan när man häller upp känner man att något är tokigt, en märklig beskdoft som inte har med öl att göra sprider sig, unket, vojmligt och trist. Det är en mycket ljus historia, det är vetemalten, lagom med skum men avsaknad av fräshhet. Något är galet och innehållsförteckningen ger svaret, grapefrukt. Usch, här har man fått för sig att grapefrukten skulle höja beskan, men ack, den drog ner ölen till en bottennivå. Som sagt en av de sämsta öl jag nånsin druckit. 39.90 för 330 ml på Systemet, spar pengarna eller köp en drickbar öl. Brekeriets IPA var det inte.
