Helena Thorfinns roman, I munkens skugga, är mycket läsvärd. Det är ingen dokumentär bok men ger en inblick hur illa det kan gå för ett land. Här finns militären som styr trots allt, här finns religonens män (munkar) som påverkar och ett minoritetsfolk som utsätts för övergrepp och förföljelse. Det är en ung demokrati som inte blir långvarig. Sociala media spelar en stor roll. Facebook borde ha reagerat snabbare och har en stor bidragande roll i händelserna. Allt detta skildras genom ögonen på en svensk kvinna och hennes systerson. Vi får också följa en ung burmesisk kvinna i hennes vardag och letande efter en försvunnen make. Ett traditionellt berättargrepp som fungerar bra i den här romanen.
Det hela är en sorglig historia som kunde ha varit så mycket bättre i en värld som inte var så maktfokuserad. Visst är Myanmar beroende av Kina och även de har säkert haft ett finger med i maktstriden. Nu, 2023 är det militären som har ett land, inte ett land som har en militär.
Jag läste boken några kapitel i taget. Den var spännande och intressant. Jag fick lära mig mycket om landet, och kan tänka mig att det är ett vackert land med många vänliga människor och att det är maktgalna dårar som använder metoder för att söndra och härska. Och att nättrollen använts som effektivt verktyg att sprida hat och hot. Tack Helena för en så bra och angelägen bok.
