Det såg inte ut att bli så mycket plommon i år, men ack vad man kan bedra sig, vi har massor. Med protes i höft vill inte hustrun att jag klättrar runt i grönskan. Så, då klättrade hon själv runt bland de blå välsmakande frukterna och plockade snabbt en rågad skål av plommon. Imorron blir det plommonkok; marmelad/sylt. Mmm!
Bokcirkeln träffades ikväll hemma hos Kalle. Vilken trevlig kväll. Och vi hade författarbesök. Åsa Hallengård, som skrivit kvällens bok, Antikkurs för vilsna hjärtan, gästade oss. Vi fick en inblick i skrivandets konst och mödor. Det började med att Åsa fick uppmaningen av sin man; “skriv en bok”, under en sjukskrivning. Karaktärer danades och liv uppstod, men hur skulle de sammanföras. Ett besök på auktionsfirman gav Åsa uppslaget till en gemensam träffpunkt; antikkurs!
Romanens olika personer med olika åldrar och bakgrunder finner varandra och vi får följa dem i deras vardag. Paret som söker en gemensam aktivitet, ensamma mamman som vunnit kursen, äldre man som blivit ditskickad av döttrarna mfl. Och de finner en god gemenskap.
Boken har korta kapitel och en tydlighet som vi läsare uppskattade. Den blev mer lättläst och gav ett bra flyt. Vidare fick vi höra att textmassan varit mer omfattande och att vi inte fick allt. Åsa berättade om den process skrivandet inneburit för henne. Uppslukande är nog rätt ord.
Historien utspelar sig i Landskrona och vi som bor några km fr stan känner igen oss. Upplösningen hade någon av oss lite synpunkter på. Lite av feel good stämningen försvann, eller … läs den och avgör själva. Boken finns på bokhandeln i stan.
Och det kommer en andra bok som en fortsättning på antikkursen lagom till jul. Den tredje boken finns den också om än så länge bara som skiss och i Åsas huvud. Tack för ikväll och lycka till i fortsättningen.
Det var med en viss skepsis som jag köpte ett par Äröiska öl med etiketten Valnöd. Öl är öl och valnötter kan man tugga vid sidan om. Men, stor positiv förvåning, den var väldigt god.
En något rostad malt så ölen får sin lite mörkare touch. Och balans i humlen, gudars skymning, en höjdare, en riktigt fin öl. Men, ett men kan det alltid bli, den har en aning för mycket sötma för att nå upp till en tia.
Nu när vi är på Aerö vad passar då bäst; naturligtvis en öl bryggd på Aerö, och dessutom en IPA. Och en god mild d:o. Kanske i mildaste laget. Gyllengul i färgen och så rätt nu när vi sitter i trädgården och njuter av augustisommarkvällen. Vi bor på badhotellet med utsikt över Danmarks skärgård. Ljuvligt.
Bryggeriet ligger på östra sidan av ön i Marstal och brygghuset heter Rise och de har några olika öl i sitt sortiment, bla en valnötstyp. Den får komma med hem i bagaget.
Veckans bild, vecka 34, 2019
Den här veckans bild är tagen nu i sommar uppe vid sommarhuset på Bjäre. Vilken sommarkänsla. Runt midsommar när grönskan övergått i det djupa somrigt gröna. Barndomssommar. Och längre fram på stigen skymtar ännu en liten parvel. Man hoppas att dessa stunder av sommar fastnar i deras sinnen. Trygghet i en djungel utan annat än tigrar på låtsas.
Bästa lagern och Det tredje ölet är två av Lundabryggeriets godingar. Ja, det är verkligen två godingar. Lagern är ljus och mild med en doft av sommar. Den är som en lager ska, inte alltför hårt humlad och med en malt som passar med sin bröd/vörtkänsla. Passar väldigt bra nu när sommaren går mot sitt slut.
Tredje ölet är en ale som heter duga. Bra beska som anstår en APA, för det är just vad det är. Mycket smak och ska njutas utan tilltugg.
Lundabryggeriet är ett rel nyetablerat mikrobryggeri i Torna-Hällestad, utanför stan. Ett bryggeri med 10 egna sorter. De två jag testat var två riktigt bra öl och om övriga håller samma klass så är de säker kvar på marknaden framöver. De siktar på en ökad produktion och det kan säkert fylla en oupptagen nich när det gäller öl i Lundabygden.
Här en växthusrapport. Efter rehab efter höftoperation och begränsad insats i trädgården är det dags för skörd. En kreativ gurka (ej EU-godkänd) och små söta smarriga tomater. Härligt. Tack för plantor omtänksamma vänner.
Övriga trädgården ser också bra ut. Det bästa, som vanligt, färskpotatis helt magiskt även om de inte blev klara till midsommar. Nu kommer bönor och squash. Rödbetor och morötter. En odlarvänlig säsong.
En historia om en familj i en by/mindre stad i Nigeria. Syskonskaran i familjen är fem bröder och en liten syster. Far är bankman o mor torgar. När fadern i familjen får arbete på annan ort och lämnar familjen i veckorna blir allting annorlunda.
Det är en berättelse om religion och vidskepelse, om det gamla Afrika och västerlandets ideal. Förväntningarna på barnen är stora och de lever inte alla gånger upp till skolans krav och föräldrarnas ambitioner. De äldsta bröderna går gärna och fiskar i floden, något de inte får. En gammal tokig man uttalar en förbannelse och det blir något som följer dem genom historien.
Det är en obehaglig roman med ett våld som blir ödesdigert. Och som gör att man mår dåligt stundtals när man läser den.
Boken är skriven av Chigozie Obioma som själv är uppvuxen i byn/den mindre staden. Det är hans debutroman, som är, trots våldet, välskriven och läsvärd.
Veckans bild vecka 24, 2019
Veckorna rusar iväg och jag hinner inte riktigt med. Hursomhelst så kommer här en “veckans bild” och även denna från NY. Den är tagen från utkiksplattformen på Empire State Building som då var den högst i staden (fr 1931 till 1970, nästa 450 m). och med en fantastisk utsikt. Snabba hissar tog oss upp till vyn över stan. Till vänster ser man Hudsonfloden och rakt fram Central Park. En god överblick över hela Manhattan och nere, långt nere på gatan myllrade livet som i en myrstack.
Manhattan ser lite annorlunda ut nu kan man tänka, men då var vi mäkta imponerade av alla skyskrapor och storstadskänslan. Men jag känner ingen dragning att återvända, det finns andra, mer spännande platser att besöka.
Veckans bild vecka 21 2019
Ytterligare en bild från “det stora äpplet”, NY.
och denna gång “by night” i samma kvarter som innan och här nedgången till tunnelbanan med riktning downtown.
Storstad med skyskrapor, mycket folk och även på kvällen liv och rörelse. NY var ökänt för sina våldsamma kvarter då 1970 och man skulle inte närma sig Central Park och ej heller Harlem. Det är nog bättre nu, lite lugnare.
Kvällsbild i NY gör sig i svartvitt och man anar att folk arbetar sent, vill göra karriär och uppnå statusen att kunna köpa ena bil som den som skymtar fram med sin breda nosgrill.
