Veckans bild vecka 43, 29017
Här kommer en vy söderut från Rönneberga backar, öster om Landskrona. Det är vackert, vilken vy. Kyrkan i bild är den stora kyrkan i Asmundtorp, bönderna ville tala om ett de var förmögna och slog på stort.
Bilden är tagen vid solnedgång, solen står lågt och släpljuset ger skuggor där åkrarna böljar, säkert ett resultat av isens härjningar vid senaste istiden. Solnedgång ger fint ljus om än det sticker i rött.
Romanen utspelar sig i ett fattigt Neapel under 50-talet. Vi får följa de två unga kvinnorna, Lila och Elena, under dras barndom och tidiga ungdom. De är ständigt utsatta för våld och trakasserier. Det är en tuff miljö de växer upp i med maffians söner ständigt närvarande. Lila är den smarta tuffa tjejen som inte fortsätter sin skolgång och Elena den ordentliga som jobbar på med sina studier. Mellan raderna i boken kan man skönja ett rop på hjälp för att få slut på alla hot och dolda agendor. Ett rop om social rättvisa och jämnställdhet mellan kvinnor och män. Fattigdomen i efterkrigstidens Italien var säkert roten till förtryck, våld och orättvisor.
I bokcirkeln hade vi lite olika omdömen; en fascinerande bladvändare, lite intressant men mycket uppradande av händelser och jo lite intressant även om kvinnornas känslor inte alltid var i fokus. Vi kände inte av det sensuella språket som någon recensent gjort. Och trots det kände några av oss för att läsa fortsättningen. Elena Ferrante har skrivit fyra böcker om dessa två kvinnor. EF är en pseudonym som avslöjades för ett år sedan som Anita Raja, en kvinnlig översättare. Vem författaren verkligen är, har inte ens Google svar på.
Veckans bild, vecka 40, 2017
Här kommer denna veckas bild, tagen för ett par dagar sedan, en liten förexkursion till utflykten den 8 oktober. Då ska vi till Söderåsen. Det här är ju inte någon matsvamp, men den satt där vid foten av en bok och ville bli fotograferad. Dåligt ljus, blåsigt och alla de små rackarna i olika fokuslägen. Så bilden är ett utsnitt för att ge bilden lite mer närvaro och bli lite mer intressant. Artens namn – någon? Den ljusa svampen gör sig bra mot den mörka mossbelupna stammen. I förgrunden något mörkt, även det en svamp, men en annan art.
Bilden hade mått bra av lite extra ljus (reflektor kanske) eller ökad känslighet. Samtidigt är det en något otydlig tredjedelskomposition med ett virrvarr av småsvampar i bakgrunden. Ska man “städa” innan man tar bilden? Det gör inte jag. Det finns ett kommentarsfält nedan – kom med synpunkter vet jag.
Veckans bild, vecka 39 2017
Här kommer en ny bild så här mitt i början av hösten. Blåsigt idag, kraftig ostan och torra vindar. Nu när svampsäsongen artade sig. Men här kommer en sommarbild, växthus dock. Passionsblomman, som ger passionsfrukt ser ut så här på nära håll. Häftiga färger och dramatiska former. Närbilder är svåra och då speciellt att få den rätta skärpan.
Detta dock ett utsnitt med skaplig skärpa, spännande bild.
Amager brygghus gör många goda ale. Den här, Mandarina man har den rätta touchen av IPA, men sen tar man ut svängarna med mandarin och mango – det är inte bra. Snälla, fruktjuice är en sak och mandarin med mango smakar säkert riktigt gott, men blanda inte in öl i en läskande fruktdryck!
Dessutom bryggs denna ale på både korn- och vetemalt, det är inte heller så lyckat. Varför inte bara korn? Någon gång kan majs ersätta del av korn med bra resultat. Så om det kan öka lönsamheten så kör på majs men låt vetet gå till grisfoder.
Summasumarum, en hygglig brygd som kunnat nå topp om man inte varit så innovativ.
Stor romankonst står det på framsidan av boken. Vi var överens om att upplevelsen av boken inte var så stor, men ändå en läsvärd berättelse, eller snarare en väv av berättelser. Den börjar lite tamt med en rätt ointressant del berättad av Ellinor som sedan tas över av Max, en obehaglig flerspråkig författare. Och sedan knyts allt ihop av Lucrezia, dotter dotter till en skandalomsusad markisinna.
Kärlek, svek, förödmjukelser, mäns kvinnosyn, och mycket mer förmedlar romanen. Och den stora romankonsten kommer i den senare tredjedelen av historien – läs den så förstår ni vad vi menar.
En bok för en bokcirkel, vi hade en hel del att diskutera, och kanske inte för semesterveckan (om ni har nån sån kvar i höst).
Nu blommar skockan. Visst är den väl fin. Jag fick tre plantor av denna lite märkliga kulturväxter i våras. Vi brydde oss inte om att skörda den utan lät den gå upp i blom. Och det var väl ok. Lagom lila färg och den hade gjort sig i perennrabatten bland bolltistlarna – de är ju släkt! Visst, kronärtskockan är även den en tistelväxt. Med lite tur och lagom mild vinter lär den kunna övervintra. Den får stå kvar i potatislandet.
De senaste dagarnas vind och regn har plockat ner våra blåa plommon. De fina var lätträknade men blir bra till kompott och sylt, lite citron i bara. Och resten hamnar på komposten. Samtidigt är trädet inte på långt när tomt. Vi kan skörda många fler och äpplena kommer på bred front. Här, vår skottkärra;
Veckans bild, vecka 36, 2017
Här kommer en efterlängtad “Veckans bild” och en bild tagen förra året på Sofiero. Ormbunkar som nyss kommit fram i början av juni kan de se ut så här. Fantastiskt fina och vackra är dom, evolutionens skapelse långt före våra pioner och rosor. Ett av naturens många mysterier. Och så är de så fotogenicka.
Nu dagar med regn och det passar bra att skriva ett inlägg på bloggen. Och sortera bland alla foton. Vad ska man spara – och hur? Det blir en höst med scanning och dvd-bränning, och lit fler “Veckans bild”
Vi ses.
