Vi i vår läsegrupp var överens om att detta var en berättelse med många kvalitéer. Det är historien om torparen Jan i Skrolyckan. När dottern föds händer något med Jan, han blir lycklig. Vi följer familjen under dotterns, Klara Fina Gulleborg, uppväxt. När Klara Fina flyttar till Stockholm kommer Jan att sakna henne. Vi som läsare inser snart att Klara inte fått plats i familj som tänkt utan lever som prostituerad. Jan däremot fantiserar att dottern lever ett gott liv som kejsarinna av Portugallien. Och själv blir han kejsare. Det är en historia som skildrar tidens umbärande och orättvisor. Samtidigt som känslor är starka och den drömvärlden Jan flyr till känns som en djup depression. Romanen utspelar sig i Selma Lagerlöfs Värmland under 1860- o 70-tal. Det finns många likheter med Selma Ls liv i boken och på Wikipedia kan man läsa följande:
Namnen i boken är påhittade: Ämtevik kallas Svartsjön
Sjön Fryken kallas Löven
Godset Mårbacka är Lövdala
Löjtnanten Liljekrona är Selmas egen far Erik Gustav Lagerlöf
Och Selma med sina två systrar är det tre mamsellerna som kommer förbi Jan i Skrolycke.
Boken har filmatiserats några gånger, bland annat av MGM i Holywood. 1992 var det dags för en TV-serie med Ingvar Hirdwall som Jan, regi Lars Molin.
En riktigt bra IPA, med bra av allt, skum, doft, malt, beska, yes en fullträff. Malt, både korn- o vetemalt och fem olika sorter. Två humle fr Australien. Och den är bra vetet till trots. Den tropiska karaktären är svår att känna men en citruskänning finns. Popples bryggeri finns i Jonsered. Så nu bryggs öl istället för motorsågar(?) och bryggmästaren heter Daniel.
veckans bild, vecka 31
Veckans bild kommer lite oregelbundet, men det ska förhoppningsvis bli lite mer regelbundet nu.
Och denna bilden är tagen ute vid Öresund mellan Ålabordarna och Fortuna. Eftermiddag i högsommar med havsglitter, Ven och fartyg.
I förgrunden en flockblommig växt – släkt med hundkex. Sådana här bilder behövs för att förmedla lite sommarkänsla.
Och visst gör den det. Motljusbilder har varit tabu till och från. Den här är ok tycker jag och speciellt en sån här sommar.
Lördag 5 augusti och många börjar jobba på måndag. Sommarlovet är snart slut och man undrar vart denna sommar tog vägen. Resor söderöver kommer att stå högt i kurs i höst.
Men mannen i väster tar semester 17 dagar för att Vita huset ska renoveras. Då skulle man väl kunna passa på att byta ut låsen också!
Och i den svenska sandlådan passar alliansen(?) på att röra om. Så kan det gå när man lägger ut allt möjligt på privata entreprenörer.
Danskarna är kända för sin goda öl och det här är inget undantag; den är riktigt god. Lagom av allt och en beska som även den är lagom för en IPA, dvs den är markerad och inte överdriven.
Bryggeriet har naturligtvis en egen hemsida och med en reklamvideo; http://www.ebeltoftgaardbryggeri.dk/ Kolla in Peder, bryggmästaren. Det kan ju inte bli annat än bra öl. Ebeltoft är ju också Rasmus Nalles hemstad.
Mmm, en god IPA, lite mörk av rostad malt, lite karamelliserad. Det ger en god touch och lagom sötma. Beskan är lagom tuff och ölen passar bra som en avslutning på en trevlig sommardag. Etiketten lovar inget och smak, arom, skum och annat får man själv känna efter! Jämför blogg den 20 okt 2015. St Eriks bryggeri är lite större och borgar för en jämnare kvalité jämfört med mikrobryggerier. I mitt tycke är det här en bra IPA och med ett smakdjup, en bra mångfald håller den väl måttet för en bättre variant av IPA.
Gårdagens bokträff handlade om Torgny Lindgren, en av våra stora berättare. Det var tänkt att vi skulle läsa Norrländsk akvavit, men vi läste lite olika titlar; Pölsan, Klingsor, Ormens väg på hälleberget och även boken om akvavit. Och passande läste Torgny själv, bland annat ur sin bok Minnen, nu i juli på radions P1.
Torgny Lindgren var en mästerlig berättare som skildrade Västerbotten förträffligt. Det var dikt och verklighet, skrönor och mer seriösa reflektioner över en glesbygd med många kvalitéer när det gäller båda människor och natur. Vi var överens om att Torgny L var en skicklig författare som gav utrymme för oss läsare att tolka stämningar och känslor. Historierna i respektive bok vävs ihop och som läsare blir man fängslad. I Klingsor skildras släktens långkok ingående, en gryta som bara fylls på. Och i Pölsan är det två män som ser det som sin uppgift att leta reda på den godaste pölsan i Västerbotten. Mat är viktigt.
Läs Torgny Lindgren! Få inblick i glesbygd och de utmaningar som finns. Njut av goda berättelser o skrönor. Förundra er över missionären som återkommer och vill göra sina gärningar ogjorda (Norrländsk akvavit). Alla dessa märkliga episoder som gör romanerna levande och läsvärda.
En god öl, en ale som heter duga. Lite väl mycket sötma, passar bra på kvällskvisten när man ondgör sig över psykopatiska politiker som inte litar på vetenskapen.
Men nu var det öl o öltest, lätt karamelliserad och en stadig kropp. Bra eftersmak och en genuint bra ale, en outstanding ale.
Nu blommar det som allra mest i vår trädgård. Nyplanterade (förra hösten) pioner lyser upp och många av våra fina rosor maxar. Sagolikt fint. Och i växthuset svämmar gurka o tomat över. Grönsakerna i stora landet trivs och första omgången potatis och jordgubbar är skördad. Det är bara att njuta.
En bra välbryggd IPA som får en att må gott. Lite mörk i färgen, malten är rostad och den har en väl tilltagen rymd. Jag tycker dock att den har en sötma som borde dämpats. Malten fr England och humlen fr USA.
Det är dags att börja odla korn för mältning och humle för smaken, här hemma. En nisch för vårt lantbruk, danskarna gör det med stor framgång.
På etiketten beskrivs doften, men jag har svårt att definiera den torkade aprikosen, örterna är lite vagt närvarande och mandarin är inte något min näsa känner av. Hur som helst, detta är en bra öl som passar en regnig sommarkväll som denna. Bra jobbat i Jämtland.
Veckans bild, vecka 23, 2017
Vi närmar oss midsommar och vår trädgård har börjat sin rossäsong, den som nu varar nästan fram till jul. Och en annan växt som blommar nu är våra irisar. Den här fotade jag i en trädgård utanför Rom. Så fin i färgerna och så lägligt att det hade regnat på förmiddagen. Nog är det så att växtfotografer har en liten sprayflaska med vatten för att skapa vattenpärlor – men dessa var äkta.
Det är alltid lite vanskligt med närbilder, skärpan sviker eller kommer på fel ställe. Här maxad känslighet och lien bländare som ger hyggligt skärpedjup.
För en iriskännare; en intressant bild, för trädgårdsfolk; en lite ovanlig och vacker iris och för fotografen; intressant bild med bra ljus.
