En helig man erbjuder välsignelser och ett gott liv. Vad det är för pulver i påsen har jag inte koll på men det ingår i ritualen. De heliga männen finns över hela Indien och skapar sitt levebröd på tempelbesökare. De är imponerande i sin mundering och sitt livskall. Ovetande som jag var kändes det som dessa män (bara män) ingav respekt och viss status bland de som besökte templet. Det var några stycken vid detta tempel.
Bilden är tagen rakt fram. En äldre guru. Bilden betingade några rupies. Med all rätt samtidigt som man känner sig som en turist utan spärr. Till mitt försvar var att jag besökte templet tillsammans med indiska vänner som sa att det var ok att ta en bild.
En bild som skildrar Indien 2005, ett land med så många dimensioner. Så många människor och så mycket mångfald. Indien är stort och med många folkslag, språk och kulturer och även natur. Utvecklingen går fort och mycket moderniseras. Vi hoppas innerligt att mångfalden bevaras och att det inte är västerlandets värderingar som tar över.
Några apor finns nästan alltid att titta på när man besöker tempel i Indien. Ibland kan de vara lite gulliga och ofta något framfusiga och påstridiga. De vill ha mat. De här satt lugnt och väntade i det fina ljuset under några träd. Lite motljus ger deras frisyrer karaktär. Nyfikna blickar och lite avvaktande, men beredda på att håva in allmosor. Nyfikenheten i aporna, deras blickar och hela stämningen fångas i bilden.
Det blev rätt många tempel under mina tre år i Indien. Och många olika apor. Dessa är makaker och jag tror det är Rhesusapa, en vanlig art som gett namn till vårt blodgruppsystem, Rh.
Nu, så här i mitten av mars är det gott att titta tillbaka och plocka fram diabilder från 2005. Riktig nostalgi.
Kvinnan på bilden har skördat blommor till marknaden i Nilakottai. Det är nerium, schersmin, tagetes med flera olika blommor som skördas var eller varannan dag. Ljuset är så fint på morronen och ingen vind. Lagom temperatur och blommorna håller längre om de plockas tidigt. Hela familjer är ute och skördar någon timma innan övrig sysslor och skola tar vid. En bild rakt fram och färger som ger bilden sin lyster. En bild som ger många tankar. Livserfarenhet, Indien, landsbygd, harmoni, och man undrar – hur är det att vara kvinna i Indien idag …
Planteringsarbeta på risfältetSöndagsnöje vid poolkanten.
Veckans bild, vecka 10, 2023
Två bilder i idag också. Här är det arbete och lite lugnare spel vid kanten på dammen. Äldre män jobbar i lantbruket med att plantera ut småplantor av ris. vanligtvis är det kvinnor som sköter planteringen. Ett tufft jobb för ömma ryggar. Och det är många plantor som ska sättas. Tre män i rörelse. med palm i bakgrund som även den reflekteras i vattenytan. En gråmulen dag och ljuset blir så annorlunda jämfört med den gassande solen.
De fyra männen vid poolkanten verkar vara djupt försjunkna i spelet. En lugn morgon för två äldre herrar. Det är en söndagmorgon och inga förpliktelser denna dag. Män från staden tenderar att bli “tjubby” när de kommer upp i ålder. Men alls icke här.
Bilderna skildrar, som sagt, den indiska vardagen på landsbygden. Och det är en, på ytan, lugn tillvaro. När regnen kommer som förväntat och skörden blir ok så är det säkert en god tillvaro. Men skördar slå fel. Lånehajar gör livet surt och mycket annat finns som förpestar livet. Bilderna speglar en stund av arbete och en stund av vila. Men bakom det harmoniska finns lång livserfarenhet och kunskap.
Småstad efter regn, lös hund, rök längre ner i gatan och lugnt.Theståndet med thekokaren som häller vatten mjölkblandningen ner i thebladen.
Veckans bild, vecka 10, 2023
Här kommer ytterligare bilder denna vecka. Två bilder från en typisk småstad i södra Indien. Här går livet sin gilla gång. Ingen trafik, människor är på jobb och stadscentrum är lugnt. Ibland dundrar det förbi en buss och sen är det lugnt igen. Och blir man sugen på en kopp the finns naturligtvis ett thestånd – chai här i Tamilnadu.
Två bilder av vardag i Indien. Under ytan sker naturligtvis massor som man kan ana men egentligen inte har en hum om. Indien är demokratiskt med val på olika nivåer. Här på landsbygden finns en indelning i panchayt, några småstäder med byar som bildar en enhet med valda representanter. Presidenten för det panchayt jag bodde i var en driftig och klok kvinna.
Forsande friskt vattenEn riktig vattenho på väg upp mot byn
Veckans bild vecka 10, 2023
Två bilder idag, båda från vår vandring upp i bergan i sydvästra Tamilnadu, Indien. En vandring i väglösa trakter för att hälsa på en by högt uppe. Vi följde vattendraget, på en stig och vi visste att det var den stigen vi skulle följa. Halvvägs mötte vi män med ett par fullastade hästar. Lime, kaffe, trädbomull mm fraktas på hästrygg ner till staden vid foten av berget.
Vattnet forsar fram med god kraft och har gjort så sedan urminnes tider. Och man ser hur stenen har urholkats och bildat vattenkar i forsen på många ställen.
Bilden är tagen mitt på dan i blagande sol och i motljus. Grönskan är påtaglig och man förstår att vattnet är en livsnerv här. Man kan nästan höra hur vattnet brusar och luftfuktigheten här är större än nere på slätten. Två bilder med samma motiv – det kommer fler från den här vandringen.
Två ände som verkade trivas i varandras sällskap-Kanske de även snattrar lite med varann.
Veckans bild vecka 10 2023
Här kommer några fågelbilder från Lund. I sydvästra Lund ligger staden reningsverk och i anslutning till det finns et par tre dammar som gästas frekvent var vinter med änder. Och i år skulle det också ha landat en blåvingad årta från Nordamerika. Jag fick se den! och en massa trevliga änder. Här en gräsand som slagit följe med en snatterand. De verkar vara ok tillsammans även om gräsanden är betydligt större.
Det suddiga ger intryck av att vassen är ivägen för fotografen, och det är meningen – en smygande fotograf som kikar utan att störa. Linjer och rörelse som ger rörelse på vattenytan. Två bilder, svårt att välja.
Som omväxling en bok av en barnboksförfattare, Tove Jansson. Memoarerna passar säkert även dagens unga, och för oss pensionärer är det livsfilosofi på hög nivå. Det är en härlig bok med många egna karaktärer, modiga och fundersamma och ibland lite farliga. Men Muminpappan möter det mesta med lugn, samtidigt som han vill uppleva Äventyret.
Mycket att känna igen sig i och som även ställer existensiella frågor. Och så många fina illustrationer. Det är dags för Mumintrollens återkomst.
På stranden i Chennai händer det alltid saker. Här samlas folk om kvällarna och strosar, spelar boll mm. Inte så många badar. Ridande poliser, månglare och som sagt folk som hänger. Här är en djuping som erbjuder oss att bli fotograferade tillsammans med någon av Indiens mest berömda filmstjärnor (2006). Och som bakgrund kan man få Thaj Mahal i solnedgång. Den här bilden är tagen mitt på dagen med hårda kontraster. Entreprenören själv försvinner i skuggan under parasollet.
Kajsa var gästbloggare eller rättare, det är Kajsa som tagit bilden (fick jag för mig) till den här veckobilden. Tack för den fina bilden!
MC i Chennai, framhjulMC i Chennai, bakhjul och limpor (bönpall på skånska)
Veckan bild vecka 9 2023
Ny vecka och nya bilder. Här kommer två som är tagna för ett par år sedan i Chennai, huvudort i Tamilnadu. En solig dag (som så ofta) med stora kontraster och hårda skuggor. Bästa fotostunderna är vid solens upp- och nedgång. Så här mitt på dagen är arbetsstyrkan på plats och motorcyklarna står på rad med sina svarta limpor. En klimatbild. Även här i Indien är man beroende av fossilt bränsle och nu mer än någonsin. Indien importerar olja från Ryssland trots fullskaligt krig. Utan olja stannar Indien. Det här var 15 år sedan. Det har hänt mycket sedan dess. Bilden förmedlar ett samhälle som är i snabb tillväxt. Klimatet är viktigt även för Indien och rapporterna från ifjol med fåglar som överhettades och dog i flykten skrämmer. Trots allt är MC ett fordon som bidrar mindre till CO2 utsläpp jämfört med bil. Utsläppen från Indier per capita är betydligt lägre än de flesta länder i väst.
